Minnesbilder. 50 arbeten i skrapteknik med tillhörande text av Yngve Still

26. Metande pojkar

Förr var det en vanlig sysselsättning bland ungdomen att man om kvällarna satt och metade. Fisken nappade bäst tidigt på morgonen eller på kvällen. Och metandet var samtidigt en trevlig social samvaro, där man fick vara tillsammans.
    Fisk har haft stor betydelse för vårt folk som näringstillskott. Fisk är ju hälsosamt och kan man själv langa den blir det gratis föda. Både våra sjöar, älvar, åar och hav är fiskrika och nästan överallt har befolkningen haft möjligheter till fiske.
    Särskilt under våra nödår och under krigsåren har fisk utgjort en ovärderlig del av våra proteiner.

27. Regattan

Bilden föreställer den gamla ångbåtsbryggan i Nykarleby, där segelbåtarna just drar förbi. Flickorna på bryggan ser ut att vänta på att någon yngling skall ta dem med på en segeltur.
    Ibland kunde seglarna följas åt till ett bestämt mål, där man steg iland. Sådana mål kunde vara Brudholmarna (där ett brudfölje en gång sägs ha förlist) eller Hällgrunds fyr. Ibland seglade man till den lilla ön Loppan, där segelföreningen Ägir hade sin segelpaviljong.

28. Vind i seglen

Vinden fyller seglen, det stänker och fräser om bogen, båten kränger och ilar genom vattnet – då är det som härligast att leva. Och man kan förstå innebörden i orden: ”Att segla är nödvändigt – men att leva är inte nödvändigt”.
    För fyra bröder var den enkla segelbåten, en omriggad motorbåt med centerbord, förhöjda fribord och scarndäck en önskedröm. På bilden är vi blott tre. Båten var väl liten för fyra seglare. Sen länge är vi blott tre kvar i livet, men i drömmen och i tankarna är vi fortfarande fyra, fastän en har seglat över gränsen till det okända.

29. Kapprodd

När två båtar med ynglingar möttes väcktes tävlingsinstinkten. Då blev det fråga om kapprodd. Vilken båt vann? Antagligen den med de flesta roddarna eller den som hade gossar med de starkaste armarna.
    Så är det alltid i livet. Den ena vinner och den andra förlorar. Vi kan indelas i vinnare och förlorare. Vinnarna är de som har de starkaste armarna, de vackraste kropparna, de skönaste anletsdragen, det skarpaste intellektet. Det är de som tar de bästa tjänsterna, de största inkomsterna, de vackraste flickorna.
    Förlorarna är de som saknar social förmåga, de som har dålig utbildning och dåligt självförtroende. Det är de som blir utan fasta anställningar och fast arbete, utan brudar, utan familj. Det är de som får gå ensamma, fattiga, kanske utslagna.
    Vi har alla ett ansvar för varandra. Ingen får lämnas ensam i sjönöd. Den starke måste ta sig an den svage, den rike dela med sig åt den fattige, den friske sitta vid den ”sjukes” bädd.

30. Med revade segel

När havet var lugnt kunde det vara nog så inbjudande, men när det stormade och var täckt av vita ”vantar” kunde det vara livsfarligt. Också då måste man ut ibland. Då måste seglen revas och rorsmannen vara nog så påpasslig med roder och segel.
    För att klara sig på det stormande havet krävs god sjömanskunskap men också stor försiktighet. De som är födda vid havet känner ofta till dess faror och de vet att vara försiktiga och inte ge sig ut i stormen i onödan. Men ändock är det många skärgårdsbor som fått offra sitt liv i sin kamp för brödfödan.
    Helt onödiga är alla de olyckor som drabbar semesterfirarna, när de beger sig ut på vattnen i storm eller i berusat tillstånd. De har inte fått lära sig att havet inte är att leka med.

31. Fiskafänge

Under hela krigstiden och de närmaste åren därefter utgjorde husbehovsfisket en mycket viktig del av vår folkförsörjning. Fisk var och är fortfarande en viktig och hälsosam del av vår kost.
    För husbehovsfisket använde man ofta mycket enkla och billiga fångstredskap. Långreven var en av de vanligaste. Till bete använde man ofta daggmask. Maskarna plockades under mörka kvällar, när de hade kommit upp till markytan, till belysning av till exempel en oljelampa. Ofta kunde långreven bestå av bortåt ett hundratal krokar och kunde då också ge betydande fångster.
    Spännande var det när någon stor gädda skulle dras in. Då gällde det för både roddaren och den som skulle ta in fisken att kunna sin sak.