Ljus och lif.

Dagbok

under

Julii, Augusti, September Månader

Anno 1834.

 

 

Kudnis.


Zachris Topelius.

 

 

    Emottagen mitt förtroende ni, min dagboks oansenliga blad! Ni utgören tillsammans en bildrik, herrlig sida i min lefnads bok. Den som litet talar, tänker ofta mycket, och mycket finnes, der man ingenting skulle förmoda. Kanske blifver detta häfte det, som jag mest skall värdera.


Yngling, bäfvar du för härjarns spira.
O så lär att stundens högtid fira!
Vet, en evighet af lif kan spira
I ett enda ögonblick.

Jord och himmel ägas af minuten.
Jord och himmel kan i den bli njuten.
Hög och rik och gränslös fast förfluten
Kan den bli hos minnet quar.

Jubla yngling! Gudalånet blommar
Än i dina pulsars varma sommar;
Än uti ditt hjertas helgedomar
Lefver känslan stark och ung.

Runeberg.

———



JULIUS.
{1834}

 

    1. Tisdag. Jag slutade nästföregående häfte med en Jeremiad öfver myggorna, det vore alltför jemmerligt, om jag nu ville börja detta häfte med en dylik. Jag åtnöjer mig derföre med att säga, att vi, myggorna oberäknade, äfven denna dag hade ganska roligt på Alörn, hvarest vi såsom läsaren vet, nu befinna oss. Om aftonen sågo vi en båt med fruntimmer uti styra åt holmen, och genast voro flickorne färdiga att begrunda: om det ej tilläfventyrs kunde vara Stockholmarena, som kommit hem och fått ledsamt efter dem. Men se! det var ej de, utan Juthbacka Damerne och Anna Lena Backman. Lundmark, som följde med dem, hade ej litet väsende med flickorna. — Han och Morbror Gustaf sköto till måls. Aftonen var förhanden, och sällskapet skulle fara hem. Alla, utom de fyra unga Damerna, som först voro ute, och utom oss tre masculini generis, satte sig i morbror Gustafs slup och seglade hem. Den var svårt lastad, men det gick dock bra. Vi karlar foro hem, d. v. s. till Åminne med Capten Bergendahl. — Promenad från Åminne.


    2. Onsdag. Hemma på Kudnis. Jag sysslade med mina insekter. Albert Dyhr. Morbror Lithéns spannmål torkades i NysaIen. Om aftonen till stadenom till Hindrik, med hvilken jag öfverenskom om en utfart i morgon åter. — Proviant. [Stark längtan efter Mathilda och domen öfver min lycka.]


    3. Thorsdag. Klockan ½ 10 spatserade Hindrik Backman, J. F. Blank och jag till Åminnet och rodde sedan till Djupsten, på hvilken vi gjorde en kort visite. — Derifrån dels kryssade, dels rodde vi till Alörn. Vi voro der, som jag tror, välkomna. Promenader kors och tvärs. — Banditen, af Cooper. E. m. Hindrik badade i sjön. Ganska muntert. — Käppkägel, som var rätt roligt. — [Rosalie och Sophie Backman brydde mig så, att blodet steg mig i ansigtet]; hvarföre förblända mina ögon med ett hopp, som aldrig skall förverkligas? De veta icke hvad de göra. — Kl. 11 foro vi hem, jag och fruntimmerne i en förningsbåt, Hindric och Hr. Blank i slupen. —


    4. Fredag. Lundmark hos oss på Kudnis på en kort visite, hvarvid han betalte sina floretter. Vacker dag. — Franz Lithén här på e. m. — Kl. ½ 7 till Fru Brunström, hos hvilken Juthbacka damerne voro. Unter uns gesagt, sie gefallen mir nicht wohl. Aber gefallen ist mancherley. Vi spelte par och påkörare. En skön liqueur, eldig såsom Sicilianaren, af hvilken den var beredd. Positiv. — Skön afton. Spatserade till Storbron. Till Collander.    

 


    5. Lördag. Vacker dag. Fäktade med Herr Blank, hvarvid jag erhöll en ärofull blessur under ögat. — Om e. m. ut att meta nedanför Ragnörn och vid Rågårdshällan i sällskap med Morbror G. W. Turdin, A. Hammarin och Hr. Blank. Vi fingo en par stycken aberdassar af större slaget, för resten bara små.


    6. Söndag. Var åter ett grannt väder. Hr. Blank i kyrkan; jag hemma. Hindrik Backman och A. Salin till mig en stund. Vi fäktade; gingo sedan till Tullnärsåkern att uptaga de knytor vi för en vecka sedan knöto. [För mig växte röda mest, och jag är säker att det slår in hvad mig sjelf beträffar. Äfven blått, trohetens färg, som varit och blir hos mig sannspådd.] Hindrik utmanade mig på duell Kerrman och Mamsell Sahlbom spisade hos oss middag. — E. m. Mot aftonen med Hindrik till staden: Vi mötte några kamrater, Cederman, Schale och Tihlman (numera student). Till Schale. På hans vägg hängde en tafla af Rysk fabrik, som föreställde Wilhelm Tell, då han skjuter äpplet af sin sons hufvud. Uppå en fana, som Gesslers drabanter buro, hade konstnären ganska träffande anbragt en fläkterörn. Ack! ville blott någon Wilhelm Tell upstå i vårt arma fädernesland, nog funnes hjertan, som modigt klappade för den goda saken och armar, som förfäktade den. — Att spatsera. — En skara fruntimmer, hvaribland Rosalie Lithén befann sig, mötte oss. — Dessa Fruntimmer gjorde sedan ett kort besök i vårt lusthus. Jag följde dem hem. Nästa Söndag, sade Rosalie, äro våra Stockholmare här.


    7. Måndag. Gjorde med Hr. Blank en promenad till Insektlunden. Vi fingo föga. E. m. började Franz Lithén läsa geographie med mig. — Ut att meta om aftonen, gående till Ragnörn, tillsammans med Franz. Vi fingo ej mycket.


    8. Tisdag. I trädgården och upp i Asparne. Insekter och Fortepiano. Tiden går så fort, och intet godt blir gjordt. E. m. Åter ut att meta med Morbror Gustaf och Hr. Blank och Franz. Denna gången foro vi längre, fingo också temmeligen mycket fisk. Vi tillbragte natten hos Skatajuttas och sofvo en par timmar.


    9. Onsdag. Kl. 3, en stund efter solen, upstego vi och begåfvo oss till Rågårdshällan: Men der kom föga eller intet, och blåste kallt tillika, så att vi reste åter af och kommo till Kudnis kl. 5 om morgonen. Skräddar Simon. Herrarne sofvo en par timmar der uppe i vindskammarn, Franz och jag här nere. Läste med Franz. — Dagen var rigtigt het, hvarföre Hr. Blank och underskrefven om e. m. simmade vid Notvarpet. — Väntan.


    10. Thorsdag. Taas kaunis ilma. — Snart hinner jag sista sidan af det långa företalet. — Att simma. — Läste icke med Franz. — Albert Dyhr kom hit med underrättelsen, att De väntade voro anlända till G. Carleby. Morbror G. W. Turdin, Ma Tante Emelie och Rosalie Lithén reste i afton dit. — Voila, dit le monsieur Blanque, il faut que vous risez! — Vous vous trompez monsieur, je lui dis, je crois qui'l n'est pas que votres yeux seulement qui rirent.


    11. Fredag — Läste Polyfem ifrigt och i ro [?]. Den boken har verkeligen ett högt värde; visserligen gifver den en mängd litteratörer och litterära skrifter svidande slag „med sin satyrs bockfot på deras äras säte“, men så kunde ock nämnde skrifter behöfva sina skrapor. Dessutom, och hvad som är af högsta värde, finnas der en mängd andra utmärkt goda och intressanta artiklar, mest in philosophicis. Om e. m. satt jag större delen af tiden i klädkammaren för att bespeja vägen. — Sluteligen kom en vagn; det var Rosenkampffs, som återkommo från Uleåborg. — Vi fingo ännu samma afton hört att lilla Fanny var med.


    12. Lördag. Klockan 9 rodde jag till staden för att helsa på de i går aftse ankomna. Langenskjöld. Morbror och Moster voro glada och muntra. Lilla Fanny var en söt flicka; vi blefvo snart goda vänner, ja så goda, att jag fick köpa hennes kissor för 5 skilling stycket. Med moster och den lilla hem till Kudnis. Hällregn på vägen. — Lilla dörrn hos Brunströms och bryderi dermed. E. m. Fanny qvar. — I klädkammaren nästan hela e. m. [Med hvad ängslig noggranhet bespejade jag icke det minsta, som rörde sig, på vägen.] — Förgäfves, der syntes ingenting. Klockan var 9, och jag gick ner. En stund på stora stegen vid Nysalen, men, förgäfves. Vi åto afton. Åter fruktlöst en stund på stegen; då skickade jag Maths på utkik — Han såg slarfaktigt och kom först ner, då vagnarne foro förbi. — [Mitt hjerta klappade så, som ville det spränga sönder mitt bröst. Blott en tanke kunde jag fatta, den: Mathilda är hemma, Gud hvilken tanke! Tiden är kommen, företalet är slut, min stjärna lyser Mer, och mitt hjerta är ljust. Ack, skall väl skuggan omkring mitt hopp någonsin ljusna?]


Lusthuset i Kudnis trädgård.
Lusthuset i Kudnis trädgård.
Fotografi från 1890-talet.

 



    13. Söndag. Upp tidigt nog och i kyrkan. — [Jag väntade att få se henne der och kunde föga gifva akt på presten.]
    Holm predikade och gjorde det bra nog; skrek endast för mycket. — Med Albert till Lithéns för att söka Mathilda, hvilken dock var hos Turdins. — Till Calamniuses. — Till broder Hindrik. — Upp till Nyberg; dålig, han satt dock nu uppe. En skymt genom floret. — Hem. E. m. Lotterie. Hindrik ridande här. — Collander och l. Lybeck här. — Flickorna Lithén och D:o Calamnius i trädgården. Turdins — thé — Ner i trädgården — träffade i lusthuset Fru Backman och Mathilda Lithén, äfvensom Jeana Backman.
    Flere af damerne behagade egna en upmärksam, fastän onödig omsorg åt underskrefven, ovärdig en sådan godhetsfull välvilja. Rörde han sitt lilla finger eller på sin höjd drog litet på mund, då skulle man sett huru der hviskades, tasslades och skrattades högt och lågt. Jag kan förarga mig åt det fjesket; c'était mieux si vous taiserez, mes dames! — Följde sällskapet till staden. — Fantasier på Fortepiano. — [Jag fann, att Mathilda ännu var samma Mathilda, och jag darrade af glädje. Jag fick en kyss till helsning. Knappt visste jag om jag drömde eller var vaken. Sällskapet besvärade mig, ty jag var tvungen att sorgfälligt dölja hvarje spår till öfvermåttet af min glädje. Lika god och lika anspråkslös som fordom. Första bladet i mitt hjertas bok.]


    14. Måndag. Tvenne Frukostar, den andra nemIigen hos morfar; Morbror Rosenkampff skulle afresa. Till broder Schale, informatorn. Langenskjöld och baron reste. — E. m. Franz Lithén läste; jag finner mig road af denna exercice, nyttig äfven för mig sjelf. Att simma med Hindrik, Blank och Franz, vid notvarpet. Sedan till Lithéns. Madam Aurore; stora operan i Stockholm, med flere intressanta saker. Mamma der. — I stora trädgården, ned i salongen. Ödets vink (!!) Dock — jag är van vid denna tanke. Flickorna dansade och voro muntra af hjertans grund; jag var alfvarsam, ty centnertung låg en hand af jern öfver min själ. — Spatserade sedermera ett stycke. [Mathilda sade i dag ord, dem jag aldrig skall förgäta. De voro domen öfver min lycka, döden för mitt hopp.] — Man log deråt, och (besynnerligt!) äfven jag log i början. Så bele irrande falska lyktgubbar den vilseförda nattliga vandraren i det de försvinna för hans ögon, och så måste han sjelf le öfver sitt sjelfbedrägeri Hvad säger du härtill, du Runa i aspen? Eller du, minne af den 24 September?
    Sednare: Bort ni mörka drömmar! Himlen styr.


    15. Tisdag. Herr Blank vandrade till Röslorna, en spatserfärd af 2 mil. Tante Rosenkampff här. — Till Morfar på middagen. Till A. Dyhr en stund och rökte hos honom en pipa. Uti Lithéns stora trädgård, der vi, bjudna af morfar, drucko caffe. Lithéns der. Gungade. Satt i humlesalen med flickorna. Der resonerades vidt och bredt, bland annat om samvetsfrågor, ett ämne som af vissa bland Damerna var nog omtyckt, väl till märkandes besväret att examinera; med deras egna svars pålitlighet var det si och så. Nog måtte underskrefven förefallit dem litet barnslig. — Thé. „Dansa sine Margareta, kyllä mine fralla“ o. s. v. sjöngs af lilla Fanny så näpet. Spatserade utom och inom staden. — Det fägnar mig att åter vara munter, obekymrad och förnöjd; sådan är menniskosjälen; sällan blifva sorg eller glädje der gamla. Bort med bekymren; de hafva intet att beställa med ynglinga-åren; deras tid kommer nog.


    16. Onsdag. Hr. Blank och jag promenerade med våra lippor {håvar} på ryggen till Röslorna. Under vägen fångades en mängd insekter. Cicuta, odörten, hvars rot är så giftig; att en qvintin deraf inom ¼ timme dödar en fullväxt person, växte i myckenhet vid och uti Lippjärvi bäcken. Vi suto en stund hos vårt med höbergning sysselsatta folk; de hade fångat en Coluber Berus, den giftigaste af våra ormar. Hr. Blank ihjelslog densamma. Vände om, gjorde ett Hannibalståg genom en 1/8 mil lång mossa och hemkomrno, efter åtminstone 2 mils promenad kl. ½ 3 e. m. I trädgården. Tidningar: Turdins och Fru B. A. Dyhr. Det var en utomordentligt skön afton. Jag for med Franz Lithén ut att ro litet, träffade Mathilda L., gick till Lithéns och derifrån ut med begge flickorna att ro på ån. Monsieur Blank. Afslöjade en del af mina förmätna planer, de som angå hatten med spännet. Och det säger jag förvisso, (men sqvallra ej, dagbok!) att ser jag året 1840, så skall det ej vara mitt fel om icke — viljan förmår ju uträtta så ofanteligen mycket; vore blott icke alla omständigheter mig emot. — [En lock af mitt hår bevarad af henne. Hvad skall jag tänka derom? Tig, fåfänga! Omöjligt! För tu år sedan! Hvad vågar du tänka!!]


    17. Thorsdag. Hr. Blank en rymmare. Skref till broder Franz Toppelius i Orisberg. Sophie äfven på rymden. Läste med Franz L.; — declamerade för Mamma utur Lycksalighetens ö några vackra stycken. Klockan var ½ 8, då jag spatserade med Franz L. strandvägen till Lithéns trädgård för att söka reda på rymmarena, de befunnos rigtigt vara der. Gungade, drack thé, åt russin och mandel. Lustigt var det att påse, huru de yngsta damerna i sällskapet skulle gå förbi hvarandra på den smala randen, som begränsar kägelbanan i ofvannämnde trädgård. Henric Backman och underskrefven försökte detsamma men förgäfves. Nyssnämnde H. B. behagade raljera för mycket; din fulinge, vore jag tillsammans med dig i en viss stad norrut! — Den som vore menniskokännare! — Jag tror jag måste vinnlägga mig om Psychologien och physionomiläran.


    18. Fredag. Till staden på f. m. Herr Blank och jag hade nemIigen för afsigt att gå till Prosten Snellman för att anmäla oss såsom blifvande nattvardsgäster och erhålla hans tillstånd för mig. Gubben var utrest till skären. Hindrik mådde ej rätt bra; han hade ondt i bröstet med heshet och febersjuk mattighet. Till stadsqvarnen för att se patan. — Der fanns intet. — E. m. Ephemerer. — Haraldsresa besluten; jag hade heldre sett om jag kunnat blifva hemma, ty jag ämnade gå till Hindrik. — Den blef dock af, och vi foro klockan ½ 5. — Damm på vägen. — Lithéns och Turdins der. Vi suto i trädgården en del af aftonen. — Sedermera speltes derinne Mariage, hvaröfver åtskilliga försökte göra sig lustiga. Mormor Wacklin skraler nog; det gjorde mig ondt om henne. Färjad öfver på andra sidan. Åkte Mamma. Damm i öfvermått, [men gerna fördragit, ty vi åkte efter Lithéns vagn. Hos Kerrmans spelte jag emot Mathilda.] — Till efterrättelse för minnet.


    19. Lördag. Hr. Blank och jag åter till Prosten Snellman, hvilken vi nu träffade hemma. Gubben började resonnera i sina älsklingsämnen, Botanik och Entomologi {läran om insekter}, så att vi måste något tvärt afbryta honom med våra ansökningar. Han hade ingenting deremot, frågte dock om jag gått i någon skriftskola och gaf, vid mitt nekande svar, några förmaningar. Föröfrigt var han munter och artig. — Hem. E. m. kl. 1 vandrade Mamma, Hr. Blank och jag till kyrkan  f ö r  a t t  g å  t i l l  s k r i f t.  Holmen predikade och gjorde det bra nog. — Sedermera om aftonen  i  b a s t u.  [Såg ej Mathilda i dag.]


    20.  J u l i i  A n n o  1 8 3 4,  en  S ö n d a g,  skall tidens jernhand i tid och i evigheten aldrig rycka ur mitt minne, olycklig jag om slikt skulle hända, — men det kan det icke. — Här i denna Minnets hjelpreda behöfver jag således icke anföra särdeles af hvad nu skett. Alltnog, jag kände det högsta en menniskosjäl kan fatta, jag kände Guds närvarelse i mitt hjerta. En menniska, som doge i en sådan stund, vore sannerligen den lyckligaste på jorden; öfver hennes graf borde en lofpsalm sjungas. Äfven mig föll den tanken in: Herre, låt din tjenare fara, ty han hafver sett din herrlighet — alla mina önskningar för det närvarande har Gud låtit upfyllas, ja flere känner jag ej. — Ja, bevare min goda Engel denna stundens minne.
    Om e. m. bivistade vi aftonsången. — Holm predikte. — Aftonen var glad; Flickorna Lithén hos oss. Följde hem. — — — Dagen ändad. — [Jag hade velat helsa Mathilda från en vän, som hon sist träffade vid altaret i Stockholm.]


    21. Måndag. Första planen till en blifvande skäreresa till Alörn. En stund hos Hindrik, hvarigenom jag vann en dag. Skref: midsommarnattsdrömmen.  J o h a n n a s  d a g.  Jag sköt några skott och fick namnsdagsknäpp af Johanna C. Fru Backman m. fl. hos. — E. m. hos morbror Gustaf Turdin, hos hvilken större delen af de våra voro församlade. Nattmössa, ett förblistradt spel; underskrefven bekom densamma åtskilliga gånger på sin hjessa. Cousine Sophie Backman hade vid anordnandet af våra platser som vanligt en öm omsorg om vissa bland sällskapet. — Sedermera skulle vi dansa. En vals och en Sv. Quadrille. — Alfvaret såg skarpt i glädjens leende öga. — 4 skott.


    22. Tisdag. Blåste ampert nog, men Hr. Blank och underskrefven brydde sig föga derom, utan gjorde vid vår brygga en promenad ut i det våta. Metade löjon och fingo flere. E. m. började Herman Backman sina små lectioner hos mig. Äfven Franz Lithén härstädes. Jag satt med dem tills kl. var 5.  S v e a, Tegnérs mästerstycke, afgjorde mitt omdöme om den store mannen, nemligen: Tegnér är Svenska skaldernes kung, upnådd af ingen i kraftfullt språk och tankarnes styrka. Franzén går honom närmast, ja ganska nära i sin genre, men hans poesie är idealiserad, skönt qvinnlig, då deremot Tegnérs lyra klingar för det idealiserade manliga.


    23. Onsdag. Läste Polyfem och skref. E. m. Gamla Fru Lybeck och Tant Rosenkampff här. — Skref brer till Farbror Gustaf i Uleåborg. — N:o 3 af tidningen Ephemerer, innehöll ovett mot Hr. Pegasenhjelm (det namn, hvarmed jag i bladet har framträdt). — Flickorna Lindqvist och en nykommen ung dam, M:lle Kynzell från G. Carleby hos Sophie. Den främmande är en söter unge om 14 år, dock icke någon hjertklämma.


    24. Thorsdag.  C r i s t i n æ  d a g.  Jag sköt med pistolen. Kl. ½ 10 f. m. rodde vi unga (Blank, syster und ich) härifrån Kudnis till staden för att gratulera en Cristina hos Lithéns. Namnsdagskyss. De andre framburo blommor, jag ingen blomma. — Vi voro muntra och suto tillsammans ända till klockan var 1. — E. m.  P å Fru Wennerholms begrafning.  Ett sorgeligt öde för den bortavarande mannen, att vid sin hemkomst söka maka och barn, och finna dem, men ack! i grafven, — Lithéns Fruntimmer och Albert hos oss sent om aftonen. Resonnement med Rosalie Lithén om förmånen af skönhet, antingen ensam eller förbunden med rikedom.  Egaren af dessa skatter prisade hon lycklig i högsta grad. „Huru obetänksamt talar du icke, min goda Rosalie, mig lyster se, huru du efter 10 års förlopp skulle yttra dig. Du inser nu icke, att medelmåttan är bäst äfven i skönhet och rikedom, såsom i allt annat. Begge kunna vara goda i dens hand, som rätt förstår värdera dem, d. ä. anser dem för något ingenting mindre än hufvudsakeligt godt, en vanskelig gåfva af Gud. Huru mycket mer är då icke den inre fullkomligheten att skattas, ett dyrbart godt, som tiden och motgången aldrig mägta förstöra. Derföre tror jag ock icke, att såsom du påstår, en ful menniska är mycket olycklig. Måhända inträffar det på en, som lika som du sjelf, fäst sig för mycket vid det yttre, men en stor själ inom en vanskapelig kropp ville visst icke byta med en skönhetens och rikedomens goddagspilt. Ja, vore jag ock den fulaste under solen, klappade inom mitt bröst ett stort hjerta — jag skulle i medvetandet af mitt inre värde icke vilja byta med något lyckans barn, icke blygas att med stolt förakt se den högfärdige millionären eller Adonis sjelf oförskräckt i ögat.“ — Dessa och dylika voro mina tankar, fastän jag till en del behöll dem inom mig. Följde till Synnerbergs hörn. — Lybeck och Stromberg. — 6 skott hade Cristinas dag fått sig till heder. —


    25. Fredag. Vidlyftiga diskussioner ang. skärefärden. Slutligen blef det afgjordt, att Lithéns, vi och flickorna Calamnius skulle bo uti gamla stugan på Alörn; och Turdins uti Backmans. En afdelning unga damer skulle sedan i dag resa dit ut. N:o 4 af Ephemererne. — E. m. med Mamma och Sophie åkande till Åminnet för att se den sistnämnda resa — flickorna Calamnius — Riddare — Flickorna Lithén — En borttappad hemlighet. Tappen ur en drickstunna flög Albert i synen. Öste vatten. KI. var 11 om aftonen, då de afreste till Alörn.


Gamla stugan på Alörn.
Gamla stugan på Alörn.
Romantiserad teckning af Emilie Topelius, litograferad i Sagor af Z. Topelius, Tredje samlingen. Helsingfors 1849.
{Så höga berg finns inte på Alörn. Notera skeppet ovanför damerna!}

 


    26. Lördag. Med allt skäl tecknar jag denna dag såsom glad, för all den glädje och trefnad den hade i följe. På förmiddagen var underskrefven i icke ringa bestyr. E. m. Skref N:o 5 af tidningen Ephemerer. — Till Hindrik på en ryck. Till min stora glädje fick äfven han lof att följa med. Kl. 5 foro vi i egen båt till Åminne, och derifrån i Lithéns slup till Alörn. Under vägen satte vi litet i land vid Djupsten, hvarvid jag gjorde bror Hindrik sällskap i hans Leppogubbe, och hann långt förr än slupen fram till bestämd ort. — Der, på Alörn, väntade nu sällskapet oss. Jag gick, glad som fågeln i skogen, till gamla stugan. — Ingenting märkvärdigt uträtade vi denna afton, men det fria, glada, skärelifvet tog nu sin början. Wech! Med alla etikettlagar. Vi voro som naturens barn, verkande i en vilja, i en anda, och den andans namn var glädje. [Och glädjens än skönare syster, kärleken log i hennes öga.]


    27. Söndag. Skönt väder, hvarföre nästan hela dagen tillbringades i det gröna. Turdins voro i dag på besök hos oss. Vi hade utomordentligt roligt i det gröna, spelte lotteri och femkort. — Om aftonen foro Morbror Lithén och Albert Dyhr hem igen. — Jeana Backman spelte guitarr. — … — Jag är så lycklig, sade Franz Lithén, och jag sade detsamma, men sakta inom mig. En gång, tänkte jag, en gång i framtiden skall ditt minne så gerna dröja vid denna tid af ljus, det sköna ljus, som den döda bokstafven ej kan och ej vill förtro åt mitt papper.


    28. Måndag. Upp kl. 2 om morgonen, ty herrarne på andra sidan, som ej kunnat sofva för mygg, körde oss upp. Till andra stugan, myllymatts. Upp och närvarande då våra unga damer vaknade. De andre hade graserat med pigorne i ladan — hvilken contrast! Hr. Blank fick 18 fiskar i näten. Det var ett det skönaste väder. — Mathilda Lithén, syster min, Franz och underskrefven behagade företaga en liten promenad till sjös, öfver fjärden till en holme midtemot. Den förstnämnda rodde i bredd med mig, raskt som en karl, och ihärdigt som — som jag sjelf: Franz och Sophie kamrater vid en annan åra. — Sophie ut att se efter bär, Franz L. och jag att meta, Mathilda satt ensam lik en dryad på den steniga stranden, och läste mina Ephemerer. Ändteligen skulle vi, missnöjda med vår fångst, men dock nöjde med vår färd, begifva oss på återvägen, då Sophie saknades. Förgäfves ropade jag och sökte vida omkring, den skälmska flickan hörde, men svarade icke. Vi blefvo redan ängsliga, då kom hon sjelfmant fram. — Sedan rodde vi till Alörn igen likasom hit, och min sidokamrat tröttnade icke. — Haf tack, Neptun! — Hela vårt sällskap åt middag i Backmans stuga. Såfvo middag. — Bror Hindrik hade skjutit en hare. — Om afton blef jag ledsen, länge efteråt trodde jag mig ha rätt, nu fördömer jag det såsom orätt, såsom ett slags hyckleri inför mig sjelf och andra. Men en häftig känsla var det, det var framtidens mörker, som hotade att tillintetgöra det närvarandes ljus. — Spatserade hem i sällskap på hafsstranden. — Satte ut näten med Hr. Blank.


Karta öfver Nykarleby med omgifning.
Karta öfver Nykarleby med omgifning.
Kompletterad detalj af nyaste karta öfver Lappo härad.
{Förstoring (320 kB).}


    29. Tisdag. Hr. Blank och jag fingo, då vi vitjade våra nät, gläda oss åt en rätt ymnig fångst, 40 fiskar. Tog flickorna på säng. Sällskapet spisade sedermera middag vid vår trefliga gamla stuga. — Vädret åter det skönaste man kunde önska sig. Förtrogen. — Mina Ephemerer blefvo lästa af sällskapet och granskade. Modeartiklarne och Annoncerne vunno Damernas bifall. Plockade spenat med flickorna. Att meta. — Satte ut nät med Collander, ty Blank var sjuk. Den m — — — — — — fina,— — — — — — — — — i dina. Tegnér har rätt. Spikade skafferiet till natten. Sof, sof, der oskulden sofver små englar gå vakt. — Vår lafve gaf oss „mödans lön“.


    30. Onsdag. Var åter en vacker dag. Här på skären bry vi oss icke mycket om tideräkningen, jag säger som kung Astolf i Lycksalighetens ö: det ser jag nu, ingen lycklig har kommit upp med det der räknings bestyret. Tiden rusar som en blixt förbi oss. Blåbär i partie. Hvita dufvor. Lejonriddare. Middag hos Turdins, vid andra stugan. Tullförvaltar Lundmark der. Natthugg och hvarjehanda lustigheter. Hundarne drefvo ifrigt i skogen, hvarföre jag med morbror G. W. Turdins bössa gick dit åt. Jag fick väl den äran att se bror Jösse, men han skuttade af som en liten canalje öfver buskar och berg på öfver 100 stegs håll. — Simmade. Lotteri. — Parvis vandrade sällskapet hem. — Des mondes bleiche licht erschien; jag blef denna afton icke förvisad. — I skafferiet.

Facsimile af första sidan i „Ephemerer“ nr. 5
Facsimile af första sidan i „Ephemerer“ nr. 5 {Beskuren.}

{Förloradt:
Ett hjerta med guldbeslag; tros att detsamma på Långörn kunde återfinnas. Den som detsamma uphittat vare god och, emot hederlig vedergällning, vände sig antingen till — {?} — {?} på Alörn eller till hans commissionär Pegasenhjelm.

Tillvarataget
En hemlighet är upsnappad vid Åminnet i går afton. Igenfås mot hederlig vedergällning i kyssar, hos A. Dyhr på Alörn

Utbjudes att hyra
Tvenne välconditionerade kamrar uti ett brandförfäktadt hjerta, passande för unga damer och förut bebodda af 2 sådana äro till Sept. månad lediga att hyra. Man skall blifva nöjd med alkoven. Underrättelse fås her — Comme ça

Åstundas Hyra.
Ett bragd att fiska kyssar, under vid pass en veckas tid. {?} till inresa till skärgården hvarest sådana vid denna tiden skola vara att tillgå vore man häraf i högsta behof. Närmare underrättelse hos Comme ça.

Nästa Nummer utgående kan ej bestämmas.}



Facsimile af sista sidan i „Ephemerer“ nr. 5. {Beskuren.}


{EPHEMERER

No 5
Lördagen den 26 juli 1834.

Mode Artiklar *)
Hvar och en vet huru moderna i vår kära stad Carlopolis äro beskaffade. När dessa underliga kräk letat sig fram till denna vrå af verlden [hvarifrån, det vet man icke] så finna de sig här för att de ombyta till flygtig natur och för beständigt bygga och bo i det goda folkets hufvuden, dock bero deras flor mycket af omständigheterna. — Nu veta vi att samlingen af dessa främmande eller inhemska plantor,

*) Red. som tagit i betänkande det öfvervägande intresse som modet hos resp. läsarna synes äga, har till vinnande af ett gynsamt omdöme om sitt bemödande att intressera, trott sig göra nämnde vackra del af tidningens publik en tjenst genom att inrycka en och annan sådan modern artikel.
Med reservation för feltolkningar}


    31. Thorsdag. Åter en glad dag. Det blåste litet, men just icke oss till men. Hr. Blank frisk. — Bref från Hindrik med anmaning: „helsa de söta flickorna“. Sällskapet roade sig hela f. m. med boston. Ett parti myllymatts och piquet med Mathilda. — Turdins hos oss. Under middagsmåltiden ankom morbror Calamnius och bjöd oss till Kubban följande dagen. — Kl. 3 e. m. foro morbror G. W. Turdin och Hindrik hem. Simmade vid Backmans stuga. — Blåbär. Morfar ankom, men for samma afton till Kubban. — De unga hade spektakel med underskrefven; jag tillät dem, för en belöning (som sedermera icke utfallit) utkläda mig till fruntimmer, i hvilken habit jag måtte hafva sett kostelig ut. — Thé i det gröna, under musik och sång. — Åter en månskensafton, herrlig såsom den Tegnér i sin Axel beskrifver: „det var som om naturen sin herdestund nu hade“. — I skafferiet, med och utan sällskap.
    Sålunda är nu den sköna månaden Julius 1834 tilländalupen, men dess minne blifver. Tecknade dagar har den icke mindre än 14, alla enkla.


Topelius dagböcker (1922) första bandet andra delen utgifna af Paul Nyberg.


Nästa månad: Augusti 1834.


Läs mer:
Gamla stugan av Zacharias Topelius.
Gamla stugan av Einar Hedström.
(Inf. 2004-05-08, rev. 2018-09-25 .)