JULIUS.
{1835}

    

    1. Onsdag. Till NyCarleby stad på förmiddagen, åt Monsieur Blank i affärer. Promenad till Åminne, att botanisera och entomologisera {samla insekter}. Turdins fruntimmer, hvaribland Mamsell Strömer, hos oss och i lusthuset. Boston och sedermera Nollissimo då Morbror G. W. Turdin gjorde oss den äran. — Nyheter af Hindrik om Logrens bravurbedrifter. — Observatorium på lusthusberg, men hvad stjernor jag bekikade, det lemnar jag derhän.

    2. Thorsdag. En dag ej olik den 10 Junii detta år Klockan 10 f. m. till staden åter med Blanken, men utan gagn. I Lithéns trädgård på vägen. Der mötte mig ett elakt omen, Mathilda med sopor ifrån lusthuset, och att tecknet verkeligen hade sin egen stygga betydelse, det såg jag innan dagens slut. Efter affärernas upgörande vände vi åter till trädgården och derifrån, efter något prut å vår sida, till L:ns för att spisa middag. — Morbror L. rest til Wasa. Efter vanligheten muntert.
    [Jag sprättade med Mathilda. Engång sade hon: nej aldrig här i verlden skämmer jag ut Zachris.] — Efter caffet hem genom lönliga stigar, hvilka jag märkte kunde komma en filur väl till pass. — Borgmästar Calamnius hos Mamma. — Tillbaka till L:ns trädgård igen. Jag var sedan förmiddagsvisiten insnärd i trådar af lin; jag vill ej räkna trådar af annat slag. Brodren Juchum Östring var hitkommen och med oss i sällskap. Aftonen var munter. Mot slutet började flickorna bry mig för Mamsell Holm i H:fors. Detta föranledde en dum fråga af Blanken, och frågan åter en slags ohöflighet af mig, emedan jag ögonblickligen tyckte den ej förtjente svar och handlade derefter. Flickorna blefvo litet stötta, jag ledsen, men ändå, så otroligt det låter, på samma gång litet glad, ty jag kom ihog liknelsen om en gosse, som kastade en sten i den lugna sjön för att se om der fanns fisk. Under ögonblickets ingifvelse sade Rosalie något, hvaröfver jag trodde mig bli ond. Summan var den, att det blef den gången disharmonie öfverallt, hvilket är en besynnerlig sak mellan menniskor som veta så säkert, att de ville och borde och kunde harmoniera.

    3. Fredag. Följden af gårdagens disharmonie var, att dess missljud ännu i dag ljöd i mina öron. Med Blanken på insektexcursioner på andra sidan ån. [Der såg jag det söta motpartiet i sin trädgård.] På en sådan excursion träffade jag Lithéns. Det började strax klinga renare igen, [ty Mathilda är så upprigtig. Man ser strax då hon är ledsen, hon blir likväl snart glad igen.] S. d. kl. ½ 4 e. m. hämtade jag Flickorna L. och Östring i båt till Kudnis. — Vi företogo en sjöpromenad till Åhlsten, hvilken var rolig, heldst vädret var charmant. Qvällsvard i lusthuset. — „Den första ros.“ — Sqvaller ang. ett namn opp i en asp. Promenad till staden. Nu skulle jag förklara mig ang. gårdagens missförstånd. Kunde det dock icke nöjaktigt. — Samtal med Blanken sedermera, hvilket gick längre till grunden än någonsin förr. Vi somnade som mycket goda vänner.

    4. Lördag. Liljeblad och Horatius. — M:lle Sahlbohm hos Mamma. S. d. om aftonen färd för att meta. Observ. att jag ej ens hann kasta ut ett enda slag. Hvarföre icke? Jo, jag mötte flickorna Lithén och Östring roende ut. Jag bytte åt dem båt, och så rodde vi länge. Sedermera i Lithéns trädgård, och der blefvo Rosalie och underskr. goda vänner igen, så att hon låfte vi skulle aldrig mer disputera så. —
    Fel i missräkningen. „C'est peutêtre pour moi“, tänkte jag.
    Albert såsom vanligt mulen i vårt sällskap; det ville jag inte; hoppas dock att icke derigenom, temmeligen oskyldigt, gå miste om en gammal kamrat.

    5. Söndag. I kyrkan. Holm predikte. Varmt väder. Första gången i sjön i år. S. d. e. m. gjorde herrskaperna från Harald och Smedsbacka visit på Kudnis. Deras fruntimmer bestego sig sammanräknade till ett artigt antal. Bror Logren medföljde. — Musik och sedermera dans, hvarvid en fransysk quadrill exeqverades. — En promenad i trädgården. Der utdeltes enkla törnrosor. Sedan sällskapet sålunda dansat, sjungit och spelat, åtskildes man, hvarvid dock Kerrmans stannade till qvällsvard. Då de foro hem, följde jag Lovis Kerrman och Lotta Backman en fjerndels väg; fick mig derföre en kyss af flickorna. Hem kl. ¾ till 1 om natten.

    6. Måndag. Latin, Seneca etcet. — E. m. Östring på en visit hos oss. Sedermera spatserade vi till staden och sökte opp ett sällskap fruntimmer i Lithéns trädgård, hvilka egenteligen voro hos Turdins. Fruntimmerna kastade keglor, hvarvid herrarne spelte öfverskärare. Jag föreställde Markus.
    Derifrån spatserade vi till Turdins lilla trädgård nere på gården, åto der krass och plockade syrener. Flickorna brydde mig för Backa Lina.
    Lotta Backman stannade hos Turdins. — Ännu sedermera gjorde vi små utflygter till L:ns nya byggning, till Bergers hörn, till L:ns trädgård på gården och såvidare. Slutligen ännu ytterligare på en promenad åt Kudnis. „Gissa på sex gånger“, sade Rosalie. — Jag gissade inte rätt. „Se på min mund hvad jag säger.“ — [Det var om min dagbok.] —
    Postscriptum. Jag blef knipen i örat derför att Lotta såg mig första gången rökande.

    7. Tisdag. Åter tagit ihop med fader Homer. — Östring och Blanken till Jacobstad. E. m. till L:ns trädgård emedan jag tydeligen från mitt observatorium kunde se, att der var fåglar små. Flickorna hade observerat underskrefvens observation. Klockan ½ 8 aftonen dracks thé hos L:ns och kl. 8 spatserade vi ut att följa Lotta Backman till Haralden. Utom Lotta bestod sällskapet af Fru Nordberg, flickorna L:n och underskrefven. — Promenaden var mycket rolig; Rosalie och Lotta leddes, Mathilda och jag. — Lotta förde de vanliga bryderierna till torgs. De klingade inte illa. Rastande utanför Fonseliuses för att invänta Lovis Kerrman, hvilken dock syntes föga belåten att lemna  s i t t  sällskap. — „Gyckelskåps“ observationer. Besök i en behändig grotta. Af fruktan för regn måste vi vända om förrän ämnadt var. „Nu ska ni slänga af dugtigt“, sade Rosalie, och så försökte jag tillika med min dam göra en forcerad marsch. Det var helt roligt. Nära Fonseliuses mötte vi ett promenerande sällskap, hvaribland Janne Levelius. Snart bar det af med samma force som förut. Vi talte om flickornas blifvande residence hos Mamsell Glansk, och Mathilda sade: „Aj så roligt det skulle bli“. — [Jag tänkte sakta: den som vore med om det.] Nära staden rastade vi och skrämde en häst. Inne i trädgården på Nygård. Morbror L. hem. Souperade hos Lithéns. Ytterligare i L:ns trädgård, der Rosalie ville ställa Albert till freds. — Har varit en mycket rolig afton.

    8. Onsdag. Hemma sysselsatt hela dagen. Småsaker att uträtta fattas ej, men om jag ville säga, att allt uträttades hvad som göras bordt, så sade jag osant. E. m. I Lusthuset, i sällskap med Mamma och Blanken. Läste Sveriges statstidning och skref i min dagbok.

    9. Thorsdag. Varm och vacker dag, blåste endast något så att simning ej kunde företagas. E. m. bror Julle Cederman hos mig. Vi voro mest ute, rökte och musicerade något. Stadsklockan {Lodet till den och ett kugghjul finns kvar.} gick opp åt väggarna förut; någon sade derföre: „nog går den mycket rätt, men det är soln som går efter.“ — Promenad med Cederman till Forsbacka. —
    [Om jag kunde beskrifva, hur jag längtar efter dig, min flicka!]

    10. Fredag. — E. m. promenad till Lippjerfvi i sällskap med Blanken. Vi voro inne hos gamla folket der, hvilka af visiten funno sig särdeles tracterade, så att gumman i all välmening bjöd oss mat och derjemte, såsom hon uttryckte sig, „något som vore bättre än vatten“. — Besåg en vår kytta som brann. Emelie Lindqvist hos Sophie. Hon spelte guitarr och sjöng. —
    S. d. aftonen, en utflygt till L:ns trädgård. Der var främmande och bland dem, grossören Collander, nyligen hemkommen. —

    11. Lördag. E. m. Klockan 3 till Lithéns, och stannade der. — Sophie och Blanken efterskickades. Moster L. vägde 7 L£ 4 £, Mathilda 6 L£ 11 £, Lotta B:n 7 L£ 14 £, Blanken 7 L£ 15 £, och Underskrifven, Z T:s, 7 L£ 14 £.
    Vad mellan Blanken och Mathilda, om 10 Rd. B:cos värde, om Mathilda skulle inom 3 års tid bli gift eller icke. — „Om du på tre gånger gissar, hvad jag här har, sade Rosalie, så vinner Mathilda, gissar du inte, så vinner Blanken.“ — Jag gissade i första taget, fast det var fruntimmerskram. Vi spelte boston, der jag för åtskilliga bockar fick mina välförtjenta förmaningar. På sådant vis blef det sent, och vi antogo inbjudningen till soupée, en sak som på sednare tider icke hört till de sällsynta. Project om Haraldsfärd i morgon, Söndag. Efter en treflig afton följdes vi af flickorna till bodan utom tulln, och så sades godnatt. Mamma var ledsen att vi dröjt för länge.
     [Rosalie gynnar mig, det är bra. Jag bygger väl icke derpå, men jag bygger på en högre grund. Visst ser det molnigt ut, men himlen styr och styr till öden, hvilka vi ej kunna beräkna.] —

    12. Söndag. I kyrkan och afhörde Neuman. Kort visit hos Lithéns, der debatter föreföllo om eftermiddagens resa. — Vädret var vackert.
    S. d. e. m. kl. 5 blef, efter mycket prut, resa af till Harald, medan Åkerblom var hos oss på afskedsvisit. — Jag åkte syster Sophie, något mycket sällsynt. På Haralden var muntert. Först ställdes till ett bostonpartie mellan flickorna, der man hörde nämnas firman Wäderflyckt et c:nie. — Derpå ut i Kerrmans trefliga allée i trädgården. Der möjade flickorna underskrefven. Unga damerna voro föröfrigt rätt trefliga, sköto med vinbärskart etcet. — Lotta Backman var smått förtörnad på underskrefven, hvilket dock gick om.
    Mormor Wacklin var nog krasslig; tänkte komma ut till Kudnis. Gumman var sig lik. Klockan 10 foro vi hem, underskrefven möjad och af Sophies kappkrage decorerad. I chaisen reste jag mig för ofta opp, tyckte Sophie. Det var visst för att se långs vägen bara. — På den vägen hände sig att jag, hvilket väl ibland faller mig in, sade: „godafton, flickor!“ åt ett par bondflickor, men jag vet visst att våra medföljande damer då sade: „du är värre filur än du ser ut att vara!“ — .
    Då vi kommo hem var Mamma glad, hvilket var roligt. Blanken rest till Wasa med H. Backman. Årsdagen af Sista årets 12 Julii.

    13. Måndag. F. m. Homerus. Aning om kärkommet främmande, hvilken slog in, då Mathilda L. gjorde här en liten visit. — Arbete i trädgården med en gräsbänk. E. m. kl. 5 med morbror G. W. Turdin på ut visitation till Ellida. Det var som att träffa en gammal bekant. Paterson med Runkina seglade in. Der voro Herrskapet från Alörn, Lundmarks etcet. Bjudne till Alörn i morgon. Opp i Ellidas mast i bogenbramsalingarne. Aspegren tackade jag för sist, klingade med Wennerholm och Alex. Aspegren etcet. Klockan 2 om natten vände vi, efter soupée hem, och hade ett slags muntert äfventyr på vägen.

    14. Tisdag. Sofvit mycket förnämt. Vädret i början vackert, sedermera stormigt. Nära middagen en promenad till stad. Kl. 1—3 utfart till Lundmarks på Alörn, dit vi i går inbjödos på middag. Vi rodde genom Rödklubben, och sjön gick temmeligen hård på Alörsglopet. På Alörn var en hop folk, Lundmarks, I. Lindqvists fruntimmer etcet. Det första jag efter middagen gjorde, var att gå till gamla stugan. Det var en underlig känsla att se den igen, både glädje och saknad och hopp. Jag kysste dess dörrpost; jag hade haft lust att kyssa marken, då jag först satte foten åter på Alörn, men skämdes för åskådarne. — In i gamla stugan var nu mycket snuskigt, men omkring den var det sig så likt, så likt. — Ack du välsignade Alörn! —
    Flere gånger var jag till stugan; gjorde ock en promenad till källan, der vi höggo våra namn i berget. Der stodo de ännu så läsliga qvar.
     [Jag var så glad att se hennes namn, hvilket jag i chiffer högg dit.] —
    Med unga damerna satt jag då och då, kastade ring, etcet. — Promenad till Lithéns nya stuga. Jag tyckte ej om den. Det var för mycket stadslikt och för litet skärelikt der; den var mer likt ett beqvämt hotell än en enkel skärestuga.
    Klockan 10 på aftonen reste vi af igen, förgäfves inbjudna att stanna qvar.

    15. Onsdag. Hemma isolerad nog. Arbete med en gräsbänk i lilla kryddgården. — Lithéns reste på e. m. ut till Alörn, men fingo fult väder med regn och rusk.

    16. Thorsdag. — Vacker dag. Bud från Turdins om metfärd. — Lagade metspön i ordning. Om e. m. blef morbror G. T:n förhindrad, hvarföre färden först sednare på qvälln blef af. — Jag vandrade till L:ns trädgård. Mathilda hade efter den gåriga våta färden till Alörn en ledsam tandverk. Det är synd jag skall tituleras för doctor och ingen nytta kunna göra. — Rosalie rolig och treflig.

    17. Fredag. Beställde en boll till leksak. — E. m. besåg Collanders granna nipperbod med alla dertill hörande lappar och grannlåter. I vintras mente Collander om sin utsigt, att den ville jag gerna ha. Medgifves; men jag tror inte heller att han gerna ville ge den bort. — Icke fördenskull, att jag numera tror på den gamla sagan om honom och Rosalie, men — men hvem vet hvar alla haror ha sin gång?
    I gula huset midt emot suto fruntimmer. Dit vek jag in. — Musseliner och förfrågningar om min smak.
    Hemkommen träffade jag Mormor Wacklin hos oss. Gummans oroliga lynne drifver henne från Harald, der hon borde må så bra. —

    18. Lördag. Metade på den vackra morgonqvisten på strand och fick flere fiskar. En kikare den jag lånt af Albert (han visste nog till hvad) gjorde rätt rolig tjenst. S. d. aftonen besökte ett af Lindqvist i L:ns trädgård tillställt caffe. Det var för herrskapet Kynzell från G. Carleby. Der var till och med Hindrik! Gubben slog en gång på stort. — Bryderie: flickorna ville påstå, att lilla Lotta och Mathilda bytte. — Souperade hos Lithéns. Der fick jag en ros i mössan. — Roligt. —

    19. Söndag. Vacker dag. Hörde Holmen predika och skrika. Allmän bot och bönedag. — E. m. efter mycket prut och hinder från ömtåliga håll en utflygt till bror Julle Cederman på Forsbacka. Vi voro några samlade: Hindrik, Albert, Logren och bägge Levelierna. — Genast vid vår ankomst satte vi oss till ett cucubord, spelte och drucko thoddy till kl. 9 aftonen, då vi efter en på sitt sätt munter afton spatserade hem igen. — Promenad med flickorna. Det var litet svårt att höra de hemmavarande haft så roligt. „Nog knäfveln vet jag hvilket nöje jag föredragit, — men äfven kamratlifvet måste ha ut sin rätt. (Att simma).

    20. Måndag. På f. m. anlände hit på en visit brodren Calle Essen, åtföljd af en sin faster. Vi råkades som muntra Academiska gossar. — Att simma. Promenad till staden och hos Collander. Fruntimmer der. „Hvem har du med dig?“ Efter middag och caffe afreste Essen åter, med löfte att återkomma. —
    S. d. om aftonen ute med Morbror G.W. Turdin och Blanken på en metfärd till Rågårdshällan och Socklotsand. Den var rolig nog, och vi fingo kokfisk till morgondags middag. —

    21. Tisdag. Johannas dag. Af glömska hade vi ej gjort några förberedelser; ej ens hvarken skott eller verser fick syster Johanna Jöns Gertrud. — Utflygt till staden, naturligtvis på upbörd; men det vankades intet. JohRnna Calamnius var borta. Inflygt till Lithéns. Der föreställde jag nystfot, hade roligt och skrattade efter vanligheten. Refuserade en invit att simma.
    S. d. e. m. Sophie hos Fru Downer sysselsatt att göra blommor. Mathilda L. och Sophie B:n på Kudnis. — Lek med boll som var helt behändig. Möjat i lusthuset. Ack, du kära barnslighet. — Gamla melodien till: du blickar och jag glömmer, den spelar sig sjelf, tänkte jag så der smått. — Sedermera följde en rätt treflig promenad i sällskap med Mamma, Lithéns m. fl. — Rosalie talte om huru hon nyligen hade hört någon ropa: „Rosa!“ fastän ingen var inne. — På källbacken. „Skulle du ligga i kyrkan en natt öfver för allt i verlden?“ — „Åh, för något som icke är så mycket en gång.“ — „Fy, hvad du är obeskedlig som ville lyfta mig från skranket ner!“ — Mamsell Berggren på Kudnis. Ytterligare en liten visit hos Collander [Der skickades från andra sidan gatan de aldrasötaste slängkyssar. Ack du min söta flicka der.] — Underrättelse om Franz Topelii lilla Johan Nathanael, åt hvilken jag blifvit åppskrifven som fadder. — Mamsell Berggren var sig lik. —

    22. Onsdag. Kl. 9 om morgonen afreste Mamsell Berggren, hvilken enligt ordalydelsen hade en verkelig brudbrådska, ty, som ryktet förmäler, gör hon nu sin sista jungfrufärd här i verlden. —
    E. m. Visit hos Logren och Smedsbacka fruntimmer. Der voro Länsman etc. och Sophie Olsson. Vi dansade en Svensk quadrille, och sedermera en d:o fransysk efter min musik. Mauritz Nordqvist var en munter pojke, kunde tillochmed bry flickor. Vid promenaden hem från Smedsbacka inne till Turdins. Der voro Flickorna Lithén och Kerrmans. — Fruntimmerne voro muntra. „Är Hindrik din bästa vän“ frågade Rosalie. — Jag har den äran att presentera doktor L:n och Mamsell T:s. Ödmjuke tjenare. Mycket nois vid bordet (soupée), der mina grannar Rosalie L:n och Sophie B:n påstodo underskrifven var en filur. — Vid afskedet haglade det roliga titlar: Godnatt svärfar, godnatt farfar, godnatt svåger, godnatt Achis! — Det var den långörade färgar Forsberg, som stack sin physiognomie ut genom fönstret och skrek godnatt farfar. —

    23. Thorsdag. Vacker dag. Smultron första gången på middagsbordet. Ärtskidorna äro små, vinbären bara kart ännu. — E. m. Logren och Albert Dyhr hos mig. Vi rökte en pipa. Promenad till staden angående skjutning i morgon. Dervid inbillade vi Logren att Albert och jag skulle ställa till en dans. Han låfte så säkert tiga dermed; sedan har flere sagt: jag har hört ni skulle tillställa en dans; skada att den gick om intet. — Rosalie et Moster L. på Kudnis. „Ser du, så jag kan böja det här glaset.“ — Morgondagens drottning var hela dagen hos Turdins. —

    2 4  Julii 1835. Fredag. Christinae dag. Att tillbörligen hedra en sådan dag, begaf sig Pegasenskälm klock. 5 om morgonen till staden, väckte opp öfriga medlemmar i complotten och affyrade, kl. ½ 7, 9 skott tillsammans, på Lithéns altan för dagens drottning, dygdeädla jungfru  Mathilda Christina Lithén. —
    Verser, sammanlappade af Backenstein et Pegasenskälm.

I morgon ha vi skjutit nio skott;
allt detta till din ära har du fått.
Dito togo vi oss en liten knäpp;
smakte dock bättre ifrån din läpp — o. s. v.

Undertecknadt: Pegasenhjelm. Backenstein af Pepparheim.

Knäppen ifrån Christinas läpp uteblef icke på den formliga gratulation, som kl. 10 f. m. gjordes, och smakte rätt söt. „Var du ond för svågertiteln?“ — „Nå, hvad hör jag? Allt annat!“ — Antagen bjudning för e. m.
    S. d. e. m. klockan 4 till Christina, men sedan deremellan hem för att bocka mig för Prostinnan Snellman. — L:ns trädgård det trefliga Freudenheim. —
    I L:ns trädgård var efter vanligheten muntert. Ringspel och bollspel med dagens Christina. En kyss skulle jag få för 50 lyror, men jag är rädd att denna min revers, som besteg sig till 4 kyssar, icke godkännes.
    [En ros har jag sändt till henne med påskrift: den första rosen slog i knopp för dig! Ack, om hon anade den djupa betydelse som gömmer sig i slöjan af dessa ord! Ack, min första (och sista) kärlek är måhända en späd blomma den inga frukter bär, men doftar dock så ljuf, så ljuf, skall ännu som vissnad följa mig i grafven. Det gifve Gud.]

    25. Lördag. Jacobsdag. Tillställning af en disharmonisk musik för Blank, som var en af dagens hjeltar. Syster Sophie och jag emottogo honom klädda som musikanter och med de mest disharmoniska toner frampinade ur en trasig fiol och en ostämd guitarr. — Sedermera trakterade jag honom med några verser, så pedantiska, tungfotade och torra som trots några från det så kallade Classiska tidehvarfvet. — Om aftonen voro vi hos Collander, der Blanken under några glas punsch installerades till handelsbokhållare.
    [I fönstret midt emot viste Mathilda sitt glada ansigte. Jag såg dit i smyg.]
    Hos Collander betraktade jag så länge ett litet englaansigte på en pomadburk, tills jag ej kunde låta bli att köpa burken för vignettens skull.

    26. Söndag. Malus me vexabat venter. — I kyrkan och afhörde prosten Snellman. — E. m. hos Janne Levelius på Juthas. Vi spatserade dit flere kamrater, en 6 st. Der åts mellanmål, speltes kort och dracks thoddy, var föröfrigt ett vanligt kamrat vivat. — Åkte kl. 10 hem med Backenstein. — Hemma och i staden hade varit en treflig afton; det har mer än en gång händt, att ett slags poenitence sålunda följt burschenleben i spåren. —

    27. Måndag. Mammas resa till Sonnes bestämd till morgon. Blanken lade hos Collander sista hand vid sitt bokhålleri. Mot aftonen voro vi begge på ett slags afskedsvisiter hos Lithéns och i L:ns trädgård. Vi gjorde en promenad med fruntimmerna; dervid sade någon af oss på vägen mellan Dahlstens och Kudnis: „Nu ska vi komma i håg den här dagen nästa år, få se huru det då är.“ Det lades på minnet.

    28. Tisdag. Bestyr med Mammas resa. Till Turdins, medförande rosor åt somliga af damerna. Efter en tidig middag afreste Mamma, Syster Sophie och Blanken i sällskap med Fru Backman m. fl. — Destinationsplatsen adresserades Rosenkampff à Sonnes. I sällskap med Hindrik följde jag till Storsved. — Hemkomna kl. 6 om aftonen hade Hindrik tomt och ledsamt. Fördenskull rökte vi en pipa och spatserade till andra sidans strand midt emot Lithéns. Der sjöngo vi, skrefvo våra namn i en bänk, m. m. och hade temmeligen muntert. På sena qvällen skildes vi. —

    29. Onsdag. Nu var jag alltså Kudnispatron in extenso och ensam herre på täppan. Det föreföll mig temmeligen tomt i början. Jag roade mig med smultronen i trädgården och hade sällskap af bror Backenstein. —
    E. m. I Lithéns nya byggning; der tillredes allt så propert och elegant, att ett sådant hotell neppeligen kan hafva en sig värdig omgifning i det på architekturens vägnar temmeligen vanlottade NyCarleby. — I nya byggningen träffade jag Rosalie L. och blef af henne inviterad in. Somliga voro hos Calamniuses, jag menar M., som var dit bjuden. Några gånger var hon hem emellanåt, hvarföre Rosalie brydde henne. — Sophie B. höll oss muntra. „Om du gissar, sade Rosalie, till hvad detta tyg skall bli, så skall du få en kyss af M.“ — De andra hviskade mig i örat, och jag gissade på det viset genast. — Undertiden roade jag mig med att sprita sönder en halmhatt. — Du ser af detta och dylikt, min kära Pegasenhjelm, att jag är temmeligen barnslig ännu. Det är med mig som med jernet i elden. När lågan verkar derpå, så gör smeden deraf hvad han vill. — Soupée hos L:ns. Kyssen godkändes med förvåning, men oppskjöts. —

    30. Thorsdag. Ser du, bror Pegasenhjelm, om det närvarande är så ljust, att framtiden svårligen kan blifva ljusare, då må man väl säga, att det är lyckligast att lefva i det närvarande obekymrad. Men likväl, om i det glada, drömmande lifvet plötsligen en tanke smyger sig in, en sorglig aning om en gräns för den sköna tiden, så fattar hjertat denna tanke och fasthåller den med oförklarligt vemod. — Så underbar är menniskosjälen, midt i sin lycka kan hon gråta och likväl finna sig så säll. Det förefaller mig som måste själens ädlaste plantor vattnas med tårar. Jag vill säga, i anledning af hvad jag talar så. — Jag gick redan på f. m. till staden, till L:ns trädgård, träffade der flickorna L. helt muntra och följde med dem till middagen hem. Äfven på e. m. gingo vi i trädgården, roade oss, skrattade och voro muntra af hjertans grund. Hur det var, så föll talet på framdeles. Jag hade alltid sett flickorna med muntert mod tänka derpå. Nu smög sig säkert en skuggbild i M:s själ, hon blef alfvarsam, föga fattades att icke hon och vi andra med hade börjat gråta. „Det vore bäst, sade hon, att få dö medan allt är så här.“ „Hvarföre skall du säga så, söta M., sade R.?“ — „Jo, för det jag vet så visst att jag blir så olycklig ännu.“ — Slutet var, att vi så när stått med tårar i ögonen när vi blefvo afbrutna. Det var bara M., R., och jag. — Om denna dag återstår vidare att förtälja, att jag i morse fick den utlofvade kyssen af M; Vidare att jag hjelpt (?), flickorna med att draga trådar ur en rimsa, och att Albert Dyhr slutligen var ledsen på M., hvarvid jag bjöd till att föreställa honom det obilliga deri. — I dag har Mamma kommit till Sonnes.

    31. Fredag. Ostadig väderlek med regn tidtals. Visit af Logren på f. m. och promenad till Tulln. — Läst grekiska. — Aft. till Albert D. en stund och i nya byggningen. Conversation mellan gatan och det högsta vindsfönstret. Träffade flickorna L. — Misslyckadt försök att narra Hindrik till flickorna. Sedermera långvarig promenad med Hindrik. —

    Vale, mensis amica! Gaudia tua desiderata remitte.