Hufvudstadsbladet, Finlands största svenskspråkiga dagstidning, utkommer sedan 1864 i Hfrs. H., som övergick till sjudagarsutgivning redan 1890, står i fråga om upplaga (64500 1981) på nionde plats bland alla nyhetstidningar i landet och svarar för en dryg tredjedel av den finlandssvenska dagspressens totalupplaga. Åren 1927—70 utkom vid sidan av huvudupplagan (A-upplagan, 50 000 ex. 1969) en riksupplaga (B-upplagan, 16 000 ex. 1969) med vidsträckt avdelning för lokalnyheter. De två upplagorna sammanslogs 1970 och tidningen erhöll en modernare prägel. Genom införlivningen av B-upplagan erhöll s.k. landskapsnyheter ökat utrymme.

H. grundades av Aug. Schauman som ett lokalt nyhets- och annonsblad, men vann större spridning och inflytande sedan det 1885 inköpts av Arthur Frenckell och särskilt sedan Helsingfors Dagblad upphört (1889) och Nya Pressen temporärt indragits (1900). Frenckell ombildade 1892 företaget till aktiebolag och sålde det 1921 till Amos Anderson (se denne), som sedan en tid verkade som tidningens chefredaktör. Den ägs numera av den ideella föreningen Konstsamfundet (se d.o.), bildad 1940 av Amos Anderson. Redaktionen och tryckeriet är sedan 1927 inrymda i en byggnad vid Mannerheimvägen.

Tidningen, som fram till 1930-t. var det ledande annonsorganet i huvudstaden, är oavhängig men svenska folkpartiet närstående. Under Amos Andersons tid präglades H. i hög grad av dennes självständiga konservativt betonade inställning och hans försiktiga språkpolitiska hållning. Under de senaste årtiondena har tidningen redigerats i liberal anda, och dess ideologiska hållning definierades 1971 i ett principiellt ställningstagande som ”liberal och borgerlig”. Chefredaktör åren 1960—74 var Torsten Steinby; han efterträddes av Jan-Magnus Jansson. (E. Ginström, H. under 50 år, 1964; K. Bruun m.fl., H. partilös partitidning, 1971)