|

Lotta-dräkt ur Nykarleby museums samlingar. Hela bilden.
Foto: Lars Pensar, dec. 2008.
|
Lotta Svärd, kvinnlig frivillig försvarsrörelse,
fick sin början under kriget 1918 och utsträcktes 1921 till
att omfatta hela landet. L. gjorde till sin uppgift i fredstid att verka
för höjandet av folkets försvarsvilja och skyddskårernas moraliska duglighet, att understöda sanitetsväsendet inom skyddskårsorganisationen,
att biträda vid skyddskårernas förplägning och utrustning
samt att bistå dem med kansliarbete och insamlande av medel. Organisationen
motsvarade skyddskårernas; rörelsen arbetade uppdelad på
lokalavdelningar, som sammanfördes till distrikt (22 192139,
34 från 1940), och var i fyra sektioner: sanitets-, fältköks-,
utrustnings- samt kansli- och insamlingssektionen. Medlemmarna (största
antalet 1944: 220 000) var antingen aktiva (1943: 144 000) eller
passiva (1943: 23 000); de förra avgav lottalöfte och hade
rätt att bära den fastställda, grå lottadräkten
med armbindel och lottabrosch. Den undre åldersgränsen var
17 år. Verksamheten leddes av en centralstyrelse, vars ordförande
(från 1929 Fanni Luukkonen, se denna) utsågs av överbefälhavaren
för skyddskårerna. Rörelsen uppkallades efter huvudpersonen
(en fantasifigur) i J.L.
Runebergs kända dikt ”Lotta
Svärd”, som skrevs 1853 och ingick i Fänrik
Ståls sägner.
Under krigen 193944 var 30 00040 000 lottor heltidsanställda
av försvarsmakten i underhålls-, stabs- och luftbevakningsuppgifter.
Därmed frigjordes ett motsvarande antal män för mera krigiska
värv. En ytterst viktig insats gjordes även av de ännu
talrikare deltidsarbetande lottorna på hemmafronten. Organisationen
upplöstes 23/11 1944 såsom stridande mot vapenstilleståndsavtalet.
(L. 193940, 1941; A. & R. Koskimies, Finlands lotta, 1964; K.
Arajärvi, Lottien historia, 1972; V. Lukkarinen, Suomen lotat, 1981)
|