Orisberg

Orisberg, egendom i Storkyro nära Storkyro station. På O. grundlades 1679 ett stångjärnsbruk, det äldsta bruket i Österbotten, nedlagt 1900. Bruket förde till en början en tynande tillvaro, innehades först av ett bolag och låg övergivet efter stora ofreden. Det ägdes sedan bl.a. av landshövding G.A. Piper (1754—58), ryttmästare J. Jennings, brukspatron R. Finlay (1762—71) och från 1783 av stockholmsköpmannen B.M. Björkman, vars efterkommande (med namnet Björkenheim) fortfarande är i besittning av godset, det största i Österbotten. På initiativ av bergsrådet L.M. Björkenheim (se denne) utvecklades på gården ett jordbruk, som utövat ett betydande inflytande på lanthushållningen i landskapets s. delar. Viktiga för utvecklingen var ett flertal lantbruksskolor, som från 1880-t. förlades till O. (se Björkenheim, Edvard); de avvecklades 1969. Bruksförsamling 1830—69; kyrka, uppförd 1830 enligt ritningar av C.L. Engel. Uppförandet av godsets ståtliga huvudbyggnad av sten i nyklassisk stil påbörjades under 1700-t. enligt ritningar av P.G. Holm och avslutades 1804. Byggnaden uppges ha tjänat som förebild för Majniemi slott i Z. Topelius' Fältskärns berättelser. Gårdens snickeri tillverkar bl.a. vävstolar. Totalareal 1 900 ha, varav 144 ha åker. (N. Liakka, Orisbergin ruukki ja maatila, 1921, kompl. 1931; Herrgårdar i Finland III, 1929; R. Ahlbäck, Gods och herresäten i Finland, 1946; M. Björkenheim, Bergsrådet Lars Magnus Björkenheim, 1961)

Uppslagsverket Finland (1983).


Läs mer:
Carl Fredrik Öhrling var född på O.
William Knuts arbetade vid O.
Kimo bruk som också ägdes av familjen Björkenheim.
(Rev. 2016-11-09 .)