skyddskårerna, militär frivilligorganisation, ”upprättad till försvar för fäderneslandet och dess lagliga samhällsordning”, som tillhörde republikens krigsmakt och utgjorde en del av densamma. S. hade till uppgift att främja ”nationens försvarsberedskap samt andliga och kroppsliga duglighet genom beredande av militär utbildning åt dess medlemmar samt fysisk uppfostran och för organisationens ändamål lämpad upplysningsverksamhet” (lag av 1927). Föregångare till s. var de skyddsgarden som bildades för att upprätthålla lag och ordning hösten 1905 (jfr t.ex. storstrejken) och det s.k. Voimaförbundet (se d.o.), som bildades i december 1906, men snart upplöstes. Efter marsrevolutionen 1917 blev det på grund av den samhälleliga oron och laglösheten på nytt påkallat att bilda frivilliga ”brandkårer” och s. Utvecklingen påskyndades av att radikala vänsterelement bildade röda garden och av storstrejken i november 1917. De borgerliga kårerna fick en lös distriktsorganisation och förklarades 25/1 1918 som regeringstrupper. Några dagar senare gick s. i Österbotten till angrepp mot de ryska garnisonerna därstädes och inledde därmed ett frihetskrig, som dock snart utvecklades till ett inbördeskrig (se d.o.). Kriget fördes de första månaderna på den vita sidan huvudsakligen med improviserade skyddskårstrupper.

— — —

Som medlem av s. antogs varje medborgare som hyste ”trohet mot fäderneslandet och dess lagliga samhällsordning”. Belastningen från inbördeskriget gjorde, att det i praktiken var personer med borgerlig samhällssyn, som anslöt sig.

— — —

En särskild gren bildade pojkverksamheten med avdelningar i de lokala s., som sysselsatte och utbildade pojkar i åldern 10—16 år i terrängsport och friidrott, bollspel och miniatyrgevärsskytte.