vänortsrörelsen är en form av närmast kulturellt samarbete kommunerna emellan i Norden. En svensk stad och en dansk stad inledde verksamheten i föreningarna Nordens regi 1939, men på grund av kriget kunde den fortsättas först några år senare. I dag deltar ca 500 nordiska kommuner i vänortssamarbetet; ca 280 finländska kommuner har vänorter i de övriga nordiska länderna. I de flesta fall är förekomsten av en lokal Nordenförening (i Finland Pohjola-Norden) en förutsättning för att vederbörande kommun får vänorter. Kommunstyrelsen och -fullmäktige och olika kommunala nämnder har en nära kontakt med sina motsvarigheter på vänorterna, likaså bibliotek, skolor, museer, teatrar, musikinstitut osv. I vänortssamarbetet deltar vidare olika organisationer, vid sidan av den lokala Nordenföreningen bl.a. ungdoms-, kultur-, bildnings-, arbetsmarknads-, hobby-, idrotts- och pensionärsföreningar. Vänortsmötena ambulerar ofta mellan vänorter i de olika länderna. Lärar- och elevutbytesverksamhet, barn- och ungdomsläger, idrottstävlingar, kör- och orkesterverksamhet samt annat kulturellt utbyte hör vidare till det som präglar v.

Den s.k. fadderortsrörelsen (jfr d.o.), som uppstod under kriget för att organisera den svenska hjälpen till kommunerna i Finland, fick småningom samma karaktär som v. i de övriga nordiska länderna och har numera helt smultit samman med denna. — Vänortsverksamhet bedrivs vidare bl.a. inom ramen för Samfundet Finland-Sovjetunionen (se d.o.).