Intervju med Axel Pensar



• Det känns riktigt skönt att så här efter 31 år få koppla av från alla kommunala uppdrag, understryker förre ordföranden för stadsfullmäktige i Nykarleby Axel Pensar som tycker han gjort sitt och att yngre nu kan fortsätta.


Efter 31 år som medlem i stadsfullmäktige i Nykarleby har rådman Axel Pensar fått nog av kommunalpolitiken och lämnat över den i yngre händer. Han invaldes i stadsfullmäktige hösten 1933 då Valförbundet B, som det då hette, bildades för att få en förnyelse till stånd av, som man ansåg, fullmäktiges ensidiga sammansättning. Han satt som medlem och viceordförande under en tid då allt gick sin gilla gång i väl upptrampade spår i staden och sedan som ordförande då det plötsligt blev liv och rörelse i »idyllen vid älven».

— Inför stadsfullmäktigevalet hösten 1933 rådde det missnöje i Nykarleby. Man ansåg bland rätt stora delar av stadens befolkning att fullmäktigeförsamlingen var för ensidigt sammansatt och att en förnyelse behövdes. En av de ledande i aktionen »förnyelse» var dåvarande bankdir. Waldemar Westberg. Han ledde också aktionen mycket bra så att när valresultaten summerades hade Valförbundet B, som man döpt oss till, fått majoritet i fullmäktige.

— Jag var en av dem som fick säte och stämma i fullmäktige som detta valförbunds representant.

— Fria gruppen blev den benämning som min grupp kom att ta som sin under den följande tiden. Det var inte här fråga om någon partipolitik, utan gruppen sökte vara en liberal samlingsgrupp för alla oberoende av partitillhörighet. Partipolitiken, om man nu kan tala om något sådant i Nykarleby stadsfullmäktige, kom först i och med att socialdemokraterna och DFFF fick plats efter krigen. — Under senare tid har den fria gruppens numerär i fullmäktige minskat och man kan väl säga att den spelat ut sin roll. Under de år som gruppen verkat har intresset för att ha stadens bästa för ögonen när frågorna behandlats blivit allt mera markant. I en stad av Nykarlebys storlek skall man inte splittra de samhällsuppbyggande krafterna eftersom alla sist och slutligen har samma mål.


• AKTIVITET PÅ 50-TALET

— Visst var det stora och för staden viktiga frågor som behandlades i fullmäktige under 30- och 40-talen. Men först på femtiotalet blev det verkligen liv i luckan i Nykarleby. Då började Nykarleby som många ansett vara »färdig» som stad att leva upp. Dittills hade stadsdirekörstjänsten i staden varit en bisyssla och det är klart att detta dämpade verksamheten. När jag kom in i fullmäktige var apotekare Wilkman stadsdirektör och han efterträddes av borgmästare Berger. När denne flyttade från staden sammanslogs tjänsterna som elverkschef och stadsdirektör och dåvarande elverkschefen ingenjör Mouritzen blev också stadsdirektör. Han efterträddes av ingenjör Anders Nordström som skötte sysslan till slutet av femtiotalet då en heltidsanställd stadsdirektörstjänst inrättades och besattes av Ernest Eklund. Att skilja de två tjänsterna visade sig vara ett bra beslut på stadsfullmäktige i synnerhet som staden fått dugliga i män på båda posterna. Staden sover inte längre någon törnrosasömn.


• LIVLIG BYGGNATION

— De senaste åren har utvecklingen gått snabbt i staden. Det hela började med en utvidgning av kraftverket och så följde vattenreningsverk och vattentornet, som blev klart senaste år. Många gamla hus i staden har rivits och ersatts med moderna våningshus och i utkanten har trevliga egnahemsområden vuxit upp. Stora delar av staden har vatten- och avloppsledning, ett nät som fortsättningsvis utbyggs. Och allt detta har staden kunnat utföra utan att öka skattebördan för befolkningen.


• AVBRUTET SAMMANTRÄDE

1957 satt Axel Pensar som viceordförande i fullmäktige när dåvarande ordföranden lärare John Sundqvist rycktes bort. Det blev Pensar som fick överta ordförandeklubban och har svingat den sedan dess.

— Det är svårt att dra upp några speciella minnesbilder ur det förgångna. Ett sammanträde kommer jag dock alldeles särskilt i håg.

— Det var faslagstisdagen 1944. Vi hade just samlats och ordföranden borgmästare S A Berger höll sitt öppningsanförande. Då skakades hela rådhuset plötsligt och belysningen slocknade. Det var mitt under brinnande krig och vi förstod alla vad som stod på. Nykarleby utsattes för bombardemang. En del kastade sig på golvet och de som hade familjer tog på sig kläderna och skyndade hem. Det rådde stor uppståndelse i staden och folk flydde i mörkret ut ur staden till sina sommarstugor och andra hus utanför staden. Själv tillbringade jag med familjen hela natten i sommarstugan i kylan. Till all lycka anställdes ingen skadegörelse i staden genom bombardemanget, msn minnet av händelsen bet sig fast.


»NU SKALL JAG JAGA»

— Egentligen känns det riktigt skönt att nu fä koppla av från alla kommunala uppdrag. Ännu har det inte gått. Vanan sitter i och medlemskap i flera nämnder gör att det inte går att helt kasta loss. Men väl från fullmäktigearbetet som nu får skötas av yngre krafter. Nu blir det inga representationer som tar min tid i anspråk. Inga tal som skall skrivas ut eller stora spörsmål som man skall sätta sig in i. Nu kan jag själv bestämma över min tid. Nu skall Kajsa och jag gå ut i skogen och jaga fågel. När sommaren kommer då skall jag och min fru bo i sommarstugan hela tiden. Det kan vi nu göra i all synnerhet som vi snart skall stänga butiksdörren för alltid.



Vasabladet den 9 januari 1965.
Lars Pensar tillhandahöll med kommentaren:

Något jagande med Kajsu-hunden eller boende på villan blev det inte för honom. En knapp månad efter intervjun dog han i hjärtinfarkt.



Läs mer:
Fler artiklar och notiser ur Vasabladet.
(Inf. 2012-10-03, rev. 2012-10-03 .)