V. K. E. Wichmann
Hågkomster från min Nykarleby-tid



VI. Sällskaps- och umgängesliv i Nykarleby på 1880-talet.


I småstäder, särskilt fordomdags, var man hänvisad att såsom det finska ordspråket säger »Ottaa ilot itsestään», d. v. s. själv söka göra det så trevligt som möjligt för sig och andra.

Brusande av ungdomslust och livsglädje kom jag från den glada huvudstaden med dess student- och societetsliv till det stilla Nykarleby. Jag samlade snart kring mig en skara av likasinnade unga damer och manliga kamrater såsom
- bröderna Lybeck (Mikael, John och Verner),
- Fritz Olson
- Adrian Nyman
- Oscar Calamnius [borgmästare]
- den evigt unge Julle Sandström [apotekare]
- Viktor Olander
- Alexander Sjöström
- Axel Cederberg
- Konstantin Wegge
- Hugo Grundfeldt
- Germund Aminoff
- Gusti Roos
- Arvid Castrén
- Alfred Herler [bryggarmästare]
- Ville Eng [fabrikör]
- Bruno och Elis Häggblom
senare även Ernst Knape m. fl. —

Av damer
- Naima och Hildegard Burman
- Mia Wennerström (alla tre rikssvenskor [och förmodligen servitriser på stadshotellet])
- Aline och Sigrid Lybeck
- Hilma och Elna Grundfeldt
- Märtha och Alfhild Castrén
- Anna Olson, född Appelberg
- Lotti Dyhr
- Lotti Sandström
- Maria Nylund
- Betty Carlsson
- Bertha Herler
- Ester Backman
- Helga Backman
- Berta och Gabriella Häggblom m. fl.
[Förteckningen är löpande text i originalet.]

Snart avlöste bjudningar, baler slädpartier, maskerader och sällskapsspektakel varandra i oavbruten följd. Jag fick, ännu ungkarl, lov att vara både anförare av fransäser och kottiljon, »teaterdirektör» och Gud vet allt vad, samtidigt som pedagog, kommunal- och brandkårsman. — Ack ja! — O, ungdomstid, o, vingade minuter, sjunger skalden Wecksell. — Bland sällskapsteaterstycken, som vi uppförde voro: Topelii »Ett skärgårdsäventyr», vidare Blanches »Järnbäraren», »En midsommarnatt i Dalarna» m. fl. Mikael Lybeck var en utmärkt komiker och Nanna Burman vår förnämsta tragedienne. Inkomsterna »festade» vi vanligtvis upp vid våra gemensamma, glada »supéer» i rådhuset. Jakobstads unga damer behedrade oss gärna och ofta med sina besök, främst Thekla Schauman, Aline Malm o. a. Vi å vår sida återgäldade besöken på Runebergsdagen den 5:te februari.

I utfärderna och slädpartierna deltogo ofta även äldre och yngre stadsbor, påminnande sig sin glada ungdom under t. ex. Topelii ungdomstid. Utfärderna skedde även till skärgården: till Alörn, Djupsten, Djupön, senare Bådan, där jag hade låtit bygga mig en villa, Långön, Andra sjön, samt till Munsala, Udden, Vexala och Kovjoki. Det var ett i allo oskyldigt, anspråkslöst, glatt umgängesliv. — Men ack! — »Den glada ungdomsvår, hur snabbt den dock förgår med mycket skönt, dans och sång och litet gnabb nån' gång», som det heter i visan. — Ofta redo vi, särskilt gärna Fritz Olson, Bruno Häggblom, Olander och Alfred Herler. — I min barnslighet köpte jag mig såsom ogift, ung lektor en egen ridhäst, vilken jag dock efter ett år sålde bort till Sverge, icke anande att jag själv en gång »skulle den vägen vandra».

När Gustaf Hedström stiftade segelsällskapet »Ägir», blevo vi ivriga seglare, och Nykarleby segelförenings fester med besökare även från Jakobstad och Gamlakarleby blevo utomordentligt trevliga och alldeles särskilt påminnande om de av Ludvig Nordström skildrade i hans »Sju söndagar». Många av oss, bl. a. jag, lade sig även till med egna segelbåtar.

Senare tillkom herrklubben med kortspel, dryckjom, sång och tal. Medlemmar voro äldre och yngre stadsbor, både borgmästare, läkare och andra honoratiores, dock utan några extravaganser. Sådant tåldes ej i det stilla, »fromma» Nykarleby Det oaktat hade skvallret mycket att beställa med all »denna världsens ogudaktigheters lättfärdiga väsende».

Det glada, sorglösa, fridfulla och flärdlösa livet i Nykarleby, liksom överallt i vårt land under Alexander II:s lyckliga tid och till en början även under hans son och efterträdare, innan denne råkat alltmer under de ryska nationalisternas inflytande, stördes och avbröts snart under de s. k. ofärdsåren med Bobrikoffs och Seyns terrorism.


V. K. E. Wichmann (1933) Hågkomster från min Nykarleby-tid 1883—1916.


Nästa kapitel: VII. Ofärdsårens begynnelse och ingrepp. Min överflyttning till Sverge.
(Inf. 2004-05-07.)