Bidrag till studiet av släkten Rijfs kyrkobyggarverksamhet
av
William Wik

PEDERSÖRE — SKELLEFTEÅ — NEDERTORNEÅ

Jacob Rijf visste väl vad som krävdes av honom, när han började planlägga ombyggnaden av dessa tre medeltida kyrkor. Utgångsläget var också ganska likartat.

Den grekiska korsformen krävde av honom en sträng symmetri. Intressant är att se, huru han bemödat sig om den. Kyrkorna blev därför i interiören så likformiga, att man skönjer samma mästare överallt. Det mest iögonenfallande är altarets placering som pendang till predikstolen i alla tre kyrkorna. Jacob Rijf genomförde sålunda i ovannämnda kyrkor helt centralkyrkoidén lämpad för luthersk gudstjänstordning.

I alla protestantiska länder sökte man redan i medlet av 1600-talet skapa kyrkorum lämpade för den reformerade kulten.

Karl X Gustafs främste arkitekt, Jean de la Vallée, var den som först förverkligade centralkyrkan vid byggandet av Catarina kyrka i Stockholm. Denna kyrka byggde han i huvudsak under 1660- och 1670-talen. Altarets placering som pendang till predikstolen blev redan här omstridd.

År 1690 hänsköt församlingen frågan om flyttning av altaret till dåvarande kungen Karl XI: s avgörande. Kungen besökte kyrkan i egen hög person i september samma år. Striden slutade med att församlingen fick rätt att flytta altaret till östra korsarmen. Därmed hade sålunda de la Vallées centralkyrka definitivt förvandlats till en vanlig korskyrka — till stor sorg för arkitekten.

Den doriska pelarhallen vid Pedersöre kyrka, är karakteristisk för Jakob Rijfs kyrkoskapelser.

Idman ansåg även, att Jacob Rijf var mån om att med intresse beflita sig om bibehållande av socknemännens förtroende. Han skulle tillsammans med »arkitekten» och byggmästaren Thomas Rijf uppgöra förslag till erforderligt material »denna vinter att framskaffa».

Vid anmodan uppgav Jacob Rijf åtaga sig arbetet för 166 riksdaler silvermynt, 32 skilling. Denna summa ansåg allmogen för hög och nedprutade beloppet till 138 rksd. 42 s. och 8 runstycken.

Kontraktet skulle upprättas den 21 i samma månad mot villkor, att 150 man av sockenmännen varje dag var med i arbetet. Allmogen ansåg manskapet för högt, då erforderligt arbete för jordbruket kunde bli lidande, samt föreslog 50—60 man. På grund härav kunde ej kontrakt upprättas den utsatta dagen. — Först den 4 mars 1787 upprättades slutligt kontrakt med följande innehåll:

»Efter det moderkyrkolänets innebyggare i denna Pedersöre socken den 14 förvikne januari månad utå sockenstämma beslutat betala till mig Jacob Rijf i ett för allt etthundra trettio åtta rksd. 42 s. 8 r., åtager jag mig efter ytterligare rådplägning och träffad överenskommelse, utan avseende å ovannämnda anbud, att emot undfående av etthundra sextio sex rksd. 32 s., utan att fordra något därutöver varken kost eller skjutspengar, ej allenast att såsom byggningsman vid Pedersöre sockne moderkyrkas utvidgande och därvid erforderliga reparation, hava inseende däröver, utan och att avlemna därtill erforderligt och fullständigt materialförslag, med vad mera vid byggnaden kan vara nödigt, förklarar jag jämväl, att då församlingen med arbetet påbörjar och jag därtill kallad varder, hava tillsyn över de arbetare och murare till erforderligt antal, som församlingen under arbetstiden då den infaller tillskaffar, så att arbetets fortgång befordras med all nödig drift. Sålunda skall jag även väl vara ansvarig att kyrkobyggnaden, vad tillökningen av tvenne kors angår, bliver enligt den av Kungl. Maj:t nådigt fastställda ritning uppförd och förfärdigad på varaktig satt grund, varemot jag förbehåller, att vid det arbetet börjar, få lyfta utav ovannämnda till min lön fastställda summa femtiofem rksd. 26 s. 4 r. och när väggarna till takbandet äro uppförda femtiofem rksd. 26 s. 4 r., samt återstoden femtiofem rksd. 26 s. 4 r. då arbetet fulländat.

Emot det att byggmästaren Jacob Rijf fullgör vad här ovan i omförmälda måtto intagits och jag förbundits till, försäkras härmedelst ej allenast att med arbetet så fortskrida, att byggmästaren igenom dess utdragande på tiden kommer i svårigheter, utan att om utbekommande av ovannämnda etthundra sextio sex rksd. 32 s. på de av honom förbehållna tider, dock under förbehåll att han bliver ansvarig ej allenast för byggnadens förfärdigande efter ritning, utan för dess varaktighet, så väl i avseende till grundläggning som murning.

Till ömsesidig säkerhet varder detta kontrakt med namn och bomärken bekräftat.

Pedersöre, den 4 mars 1787
Jacob Rijf                Carl Rijf

På Pedersöre moderkyrkoförsamlings vägnar:

Påhl Joskit bomärke	Nath. Bur bomärke	Isak Söderman bomärke
Isak Abbors bomärke	Matts Nix bomärke	Lars Strang bomärke
Carl Sandback bomärke	Hans Murmästar bomärke	Per Kif bomärke
Anders Blässar bomärke	Johan Granroth. bomärke
Bevittna:	Gustaf Mollerius Sockenskrivare	Isac Grotelin Länsman»

Fotostatkopia av Pedersöre kontraktet. [Beskuren.]

PEDERSÖRE KYRKA

Predikstolen. Medeltidskyrkans predikstol befanns inte vara värdig den ombyggda kyrkan. Olika förslag till predikstol uppvisades av Jacob Rijf våren 1794. Förslaget som församlingen ansåg bäst passa, insändes till överintendentskontoret i Stockholm för godkännande. Förmodligen är även denna predikstol förfärdigad i slöjdverkstaden i Socklot.

År 1950 renoverades Pedersöre kyrka på ett pietetsfullt sätt under pedersöresonen, arkitekt Erik Kråkströms ledning. Alla förslag i arkitekt Kråkströms plan följdes inte, ehuru Arkeologiska kommissionen gett sitt godkännande därtill.

Renoveringen anses som mycket lyckad. Alla medagerande handlade under stort ansvar, medvetna om den grannlaga uppgift man stod inför.

Dr. Nils Cleve uttalade sig i en intervju för Jakobstads Tidning 26. 11. 1950 särskilt berömmande om renoveringen och framhöll, huru det vore orätt att uraktlåta att ge »gamle Jacob Rijf» ett oförbehållsamt erkännande för dennes lyckliga sätt att ombygga kyrkan från medeltida till nyklassisk arkitektur. Detta gäller inte enbart själva kyrkobyggnaden, utan i lika hög grad dess omgivning, vars motsvarighet man får leta efter. Lika visst är, att kyrkans skönhet först efter renoveringen framträder fullt och helt. Genom att pilastrarna målats i en annan färg än väggarna, får man först nu en klar uppfattning om kyrkans enastående arkitektur. De fina, nästan spröda färgerna framhäver mer än förut skönheten i Jacob Rijfs ståtliga kyrkorum.

Pedersöre kyrka.

I Huvudstadsbladet 31. 12. 1958 ingick en artikel av signaturen G. A. H. rubricerad Kärnsvensk jul i fädrens spår, vilken tilltalat undertecknad på ett särskilt sätt, varför jag citerar:

»Pedersöre kyrktorn är en eruption, en syl i vädret, en nålvass spjutspets som skjuter upp ur markens vithet och djärvt borrar sig in i himlen. En triumf för dem som byggde det för sexhundra år sedan till en signal om att också här mitt i plattheten fanns en Gud i eget gråstenshus.

Förresten ett hus som är sitt djärva torn värdigt i alla avseenden. En helt enkelt enastående kyrka, som borde bli mål för pilgrimer och turister i mycket högre grad än vad som är fallet. Här fattas ingenting i den nedärvda helhet som vittnar om kyrkans makt och mission. Urgamla ting och tillbehör för allt som rör »en kristen födelse, levnad, död»: Dopfunt, benhus, kampanil, vapenhus, gravgård och en hög stenmur som gräns mot fåfänglighetens värld. Och utöver det nödvändiga står här en madonna i trä från den tid då påven i Rom var högsta herre också i Pedersöre, och ett barockaltare från de årtionden då Carl XII var kung i Finland.

Midsommartiden måtte Pedersöre kyrka vara en stor upplevelse, när lövade träd bildar ram kring vitgrå väggar, och blommor lyser upp gravgården, men, men ... Är inte midvinterns exceptionella gudstjänst på tröskeln till gryningen efter den heliga natten slutligen förmer?»

Denna högstämt och poetiskt vackra beskrivning må bli slutvinjett. — En intresserad läsare rekommenderas boken Pedersöre Kyrka av prosten Selim Melin 1965, 100 sidor, rikt illustrerad.

BYGGMÄSTAREN FICK 250 RIKSDALER FÖR SKELLEFTEÅ KYRKA

Jakob Rijf nämns endast tillfälligtvis under arbetets gång. Av hans hand finns endast ett kvitto bevarat. Den 30 november 1793 upprättades kontrakt med Skellefteå socknemän. Vid detta tillfälle utbetalades 28 R 16 sk. för hans besök därstädes från hemmet i Nykarleby, 73 mil à 8 sk. Året därpå, 1794, var Rijf där 45 dagar för grundläggning, då för kosthåll utbetalades 11 R. 12 sk. För kyrkans ritningar och tillsyn av arbetet uppbar Rijf 250 R., utom kosthållet. Slutbetalningen skedde först år 1799 med 101 R. 4 sk.

Skellefteå kyrka. Västra ingången. Skellefteå kyrka. Norra ingången.

Den 3 december 1793 översände Landshövdingsämbetet i Umeå till Kungl. Överintendentsämbetet ritningen för Skellefteå kyrka. Av en bifogad skrivelse framgår, »att ritningen på alla sätt var lämplig, ävensom att Rijf varmt rekommenderades såsom skicklig och lämplig för kyrkobygget».

Överintendentsämbetet skriver: »Som jag icke å ämbetets vägnar funnit något därmed att erindra och församlingen dessutom därmed är nöjd, varder bemälda ritning till Eders Kungl. Maj:ts Höga beprövande och stadfästelse i underdånighet överlämnad. Stockholm den 16 december 1793 C. F. Adelcrantz». Ritningen blev tre dagar därefter försedd med följande anteckning: »fastställes Stockholm den 19 december 1793. Under min allernådigste Konungs och Herres minderårighet. Carl».

Två av Jacob Rijfs ritningar finns bevarade i sakristian i Skellefteå kyrka.

Det egentliga kyrkobyggnadsarbetet försiggick under åren 1794—96 och kyrkan togs i bruk i slutet av 1797. Den invigdes av biskop Erik Hesselgren den 13 juli 1800.

Om Rijfs kyrkoskapelse skriver dr. H. H. von Schwerin: »Den av den finländske byggmästaren Jacob Rijf skapade landsförsamlingskyrkan i Skellefteå, som uppförts för Sveriges en gång största församling, är den ojämförligt bästa representanten för Sveriges nyantika kyrkliga arkitektur, en motsvarighet till världsstaden Paris' Panteon i de norrländska obygderna».

Vid den genomgripande inre förändringen 1914—15 flyttades altaret till koret. Arbetet fortskred så, att julottan kunde firas i det nyrenoverade templet. Altarets flyttning har gett anledning till en del motsättningar, då det gällt korets utformning.
Kyrkan restaurerades senast 1964 under ledning av arkitekt Rolf Bergh, Stockholm, och framstår nu i mycket propert skick.

Genom att placera 12 st 2,2 m höga, konstnärligt utformade, stiliserade veteax av järn och mässing på vardera sidan om altaret, har det egentliga koret avskilts från sanctuarium. Det gamla altaret av trä har ersatts med ett nytt, uppmurat av stående skifferplattor och andra stående mellanstenar och med blomrankor som dekoration. Själva altarbordet är utfört av jämtlandsskiffer, allt enligt ritning av arkitekt Bergh.

NEDERTORNEÅ KYRKA, EN TVILLINGSYSTER TILL SKELLEFTEÅ

Den 7 mars 1792 insände prosten Wilhelm Rydman en skrivelse till domkapitlet jämte Rijfs ritning.

»Kyrko Byggmästare Jacob Rijf, känd för flera Kyrkors uppbyggande, har författat närgående ritning till denna kyrkas utvidgande såsom mindre och lindrigare för församlingen, än den som af Kongl. Öfwer Intendents Contoiret år 1782 föreslogs och gillades». Rydman begärde, att en av dessa ritningar skulle godkännas. En synerätt hölls den 10 november 1792 och nybygget behandlades av domkapitlet den 16 oktober 1793, varefter »alla Documenter» översändes till »Contrakte Prosten och Kyrkoherden Rydman, som skall söka att befordra verkställigheten af ifrågawarande kyrkobyggande».

Nedertorneå kyrka.

Arbetet med den medeltida stenkyrkans ombyggnad vidtog omedelbart. Jacob Rijf fick uppdraget och följde helt det program som samtidigt utvecklades vid Skellefteå kyrka. Skellefteå kyrkas ståtliga gaveldekorationer med pilaster- och kolonnuppställningar ströks och ersattes med svagt markerade mittrisaliter på norra, östra och södra korsarmarna. Endast västra korsarmens gavel erhöll en mera påkostad utformning, med tre bågformiga dubbelportaler. Altaret placerades som tidigare nämnts även här vid korsmittens sydöstra, avfasade hörn. Predikstolen som pendang vid nordöstra hörnet.

Den enda del av kyrkobyggnaden som fick en rikare utsmyckning var centraltornet över korsmitten. Detta uppfördes helt av trä och försågs med listverk och svarvade träurnor liksom i Skellefteå.

Beträffande tornet bör en intressant detalj ur prosten Rydmans skrivelse från 1792 uppmärksammas: »Wirket i den härvarande gamla Klockstapeln tänkte Rijf nyttja till ett Wackert Torns uppförande, i hwilket Klockorna komma att fästas och ifrån hwars utbyggda Altan Midnatts-Solen af de hitkommande Förnäma Resande och Utlänningar, bequämligen kunde beskådas».

Ovannämnda klockstapel hade en vindflöjel, vilken Rijf förde hem till Socklot. Den har formen av ett alligatorgap med utstående tunga. Initialer för Adolf Fredrik »AFRS» finns på vindflöjeln samt årtalet 1752. Spiran krönes av en krona. Allt är vackert plåtsmide, impregnerat med beck och sålunda väl bevarat. Den pryder fortfarande flaggstången på Rijfs hemgård.

Planläggning av inredningen härrör även från Jacob Rijf. Han byggde predikstol och altare efter egna ritningar. Enligt undertecknads uppfattning är Nedertorneå predikstol en bland Rijfs förnämsta skapelse.

Arbetet med kyrkan torde ha varit avslutat 1797, om man dömer efter inskriften på västgaveln: »Utvidgad under Gustaf IV Adolphs regering År 1797».

Nedertorneå predikstol.

Nedertorneå kyrka har undergått reparation och restaurering på Finlands Fornminnesförenings föranstaltan åren 1958—59. Stadsarkeologen Nils Cleve och byggnadskonservatorn Th. Lindqvist har löst uppgiften på ett förtjänstfullt sätt.