XI. SJÖFARTEN EFTER KRIGET

Skonerten Kiirus och barkskeppet Alexander II m.fl. fartyg


[Början av kapitlet innehåller mest skeppsmätning. Den som inte har det som specialintresse, kan börja läsa här, men den som har det kan gå till kapitlet Mätebrev.]

Skonerten Kiirus 15) var byggd år 1854 på Alörns varv av furu och gran på kravell. Ägare var råd- och handelsmännen Matts Sandström och C. W. Sundström och från 1867 till sin död 1869 Sundström ensam samt därefter hans änka och rådman Carl Nylund.

Rörande fartygets dräktighet föreligger olika uppgifter. Enligt ett mätebrev av den 5 aug. 1855 var fartyget:

Lång över stäv vid spunningarna 87     fot
Bred midskepps från yttre till yttre kant av bordläggningen 24    
Djupgående, tom        akter 6.50
       ”               ”           för 6     
       ”            med last akter 10.50
       ”                ”     ”   för 10     

Fartygets dräkt erhölls sedan efterföljande beräkning:
10.50—6.50 = 4; 10—6= 4
4—4 = 4 nedsänkningshöjden
   2

87X24 = 2088X4 = 8352
8352 = 74 4/7 svåra läster efter 4. klassen.
112

Vid mätningen saknades ved, vatten och proviant, varför 4/7 läst avdrogs. Skonertens rätta dräktighet blev sålunda efter utsatt djupgående 74 svåra läster efter 18 skeppund per läst.

2088 = 17 2/5 läster fordrades att nedtrycka en fot vid losslinjen, och
120

2088 = 20 68/101 läster vid lastlinjen.
101

Mätningen hade gjorts av stadens skeppsmätare J. H. Forssén enligt Kgl. reglementet av den 11 mars 1778 och kommerskollegiets givna anvisning. 16) Tullförvaltare Petter Jacob Falck hade granskat och godkänt mätningen.

Tydligen var resultatet icke tillfredsställande; en mätning hade f.ö. tidigare ägt rum. Efter sommarens erfarenheter av fartygets djupgående anställdes den 15 nov. s.å. en ny mätning. Måtten var desamma, utom vad djupgåendet beträffar, där man nu konstaterade rätt stora skillnader:

Djupgående, tom        akter 6      fot
       ”               ”           för 4.50
       ”            med last akter 10.50
       ”                ”     ”   för 9.50

Uträkningen blev nu följande:

10.50—6 = 4.50; 9.50—4 = 5.50

4.50—5.50 = 5 nedsänkningshöjden
         2

87X24 = 2088X5 = 10.440

10440= 93 3/14 svåra läster efter 4. klassen.
  112

Vid mätningen saknades segel och en del taklage samt proviant, ved och vatten, varför 1 3/14 läst avdrogs. Skonertens rätta dräktighet efter utsatt djupgående blev då 92 svåra läster efter 18 skeppund per läst.

2088 = 17 2/5 läster fordrades att nedtrycka en fot vid losslinjen, och
 112

2088 20 68/101 läster vid lastlinjen. 17)
 101

I ett nytt mätebrev av den 5 aug. 1856 fastställdes lästetalet åter till 74 med samma mått för djupgåendet som i det förstnämnda mätebrevet. 18) År 1867 minskades lästetalet till 72 efter en s.å. företagen ombyggnad. 19) Detta lästetal behöll fartyget ännu 1870. 20)

Skonerten Kiirus företog många resor till Nordsjöländerna, bl.a. 1856 till Great Yarmouth i östra England, 1857 till Hull, 1858 till London och Newcastle, 1859 till Köpenhamn, London och Lissabon, 1860 till London och Lissabon under koff.skepparen Julius Nylund, 1861 till London och Newcastle on Tyne och Lissabon, 1862 till Cork, Malaga, Konstantinopel och Stettin under koff.skepparen Gabriel Wilhelm Aspegren, 1863 och 1864 likaså under Aspegren till London, Cagliari och Marseille, i aug. 1864—maj 1865 under koff.kapten Julius Ranck till Hull, Marseille och Köpenhamn, i juni 1865 under koff. skepparen Frans Malm till London, i maj 1866 under koff.kapten Carl Johan Pettersson till Östersjön och vidare enligt ordres, s.å. i juli till Nordsjön, 1867 i juni till England (Hull), i aug. likaså och i april 1868 från Kronstadt till Stockholm och vidare, i juni s.å. till Köpenhamn och i aug. s.å. till London. I nov. 1868 fick sjökapten G. W. Aspegren igen befälet för en resa från Oravais till Medelhavet, där bl. a. Marseille och Toulon besöktes. I maj 1869 gick fartyget under koff.skepparen Frans Hedströms befäl från Nykarleby till Frankrike, i aug. 1869 likaså från hemstaden till Hull och i maj 1870 till samma stad samt i juli 1870 från hemstaden till Köpenhamn. 21) Hedström avmönstrade den 15 sept. s.å. sin besättning i Nykarleby.

Kiirus var sålunda flitigt på resor och kan tjäna som exempel på de Nykarlebyfartyg, som mest trafikerade europeiska hamnar. Lasten bestod oftast av tjära och virke av olika slag, returlasten åter av salt, kolonialvaror, viner och spirituosa, spannmål m.m.

Nykarlebyfartygen var i allmänhet väl byggda och detta gäller även Kiirus. Utrustningen kunde det däremot vara sämre ställt med. För resor inom Östersjön och Nordsjön krävde assuransföreningen sålunda vid denna tid minst 10 famnar [18 meter] ankarketting, men för längre resor 40 famnar. Kiirus hade dock ännu i juni 1864 endast 10 famnar ketting trots att fartyget redan företagit resor till Medelhavet m.fl. orter utom Nordsjön.

Efter anmärkning från Sjöassuransföreningen anskaffades de bristande 30 famnarna ketting då i Hull. 22)

Kiirus hade i allmänhet tur på sina resor, men led dock flera haverier. På hemresan från Hull i okt. 1866 grundstötte fartyget sålunda vid Kastrups rev i Drogden. Genom hjälp av ångbåt och assistans från land kom fartyget dock loss. Kostnaderna härför uppgick till 600:rbl och betalades av assuransen. 23) För haveriskadorna betalade denna 1930:51 rbl. 24)

I nov. 1868 uppskattades Kiirus' värde av Sjöassuransföreningen till 20.000:fmk med en årspremie av 7 1/4 % d.v.s.1450:fmk. Ristorno, d.v.s. ersättning för den tid fartyget måste uppläggas, beviljades samtidigt med 25 % av årspremien eller 362:50 fmk enligt reglementet. Besiktning på skrov, inventarier och instrument skulle anställas före varje utsegling eller i första utländska hamn. 25) Extrapremier utgick för vissa reseturer, såsom 300:fmk för Kiirus' resa i nov. 1868, då fartyget låg segelfärdigt för Nordsjön i Oravais. 26) Då fartyget natten till den 13 febr. 1871 totalförliste utanför Yarmouth utbetalades fartygets försäkringsvärde med 15.000:fmk. Före den totala förlusten hade fartyget den 12 febr. lidit ett haveri i samma hamn. Denna olycka blev orsaken till att fartyget förolyckades, och ersattes av assuransen med 1874:29 fmk. 27

Om Kiirus' förlisning berättade sjömannen Henrik Gustaf Hellstrand följande. Kiirus hade legat för ankar ute på redden, men ankaret hade draggat och fartyget kolliderade med en skonare och slog läck av stötarna. Skonaren tog en bogserbåt och lät föra sig in i hamnen. Kiirus' besättning gick i skeppsbåten. Kaptenen ämnade gå med, men styrmannen sade: ”Kapten, ska vi inte vara på fartyget till sista man?” Styrmannen var, framhåller Hellstrand, från Jakobstad. — ”Jo, svarade kaptenen, ”kom in då, så ska vi ta oss en sup!” — Besättningen seglade en stund omkring fartyget, men måste lämna det. Då stod vattnet redan över däck. Snart gick det till botten. 28)

Befälet vid fartygets undergång 29) fördes av kapten Carl Johan Pettersson, 30) som den 5 okt. 1870 inmönstrat besättning i Nykarleby och som drunknade jämte styrmannen Herman Kecklund från Jakobstad, medan den övriga 7 man starka besättningen räddades. Hellstrands berättelse bekräftas även från annat håll. Kiirus hade kommit på drift och kolliderat med ett engelskt fartyg på Yarmouths redd och sjunkit. 31)

Besättningen vid inmönstringen för denna sista resa utgjordes av:

Namn   Hemvist Ålder gift/
ogift
Hyra
Styrman Herman Kecklund Jakobstad     80
Timmerman Matts Wiklund Nykarleby skn 30 gift 37
Matrosen Johan Backlund Nykarleby 52 ogift 57
Lättmatrosen Jacob Jansson          ”       skn 36 gift 40
Jungman Erik Nyman          ”       skn 18 ogift 27
      ” Thomas Back          ”       skn 21 gift 20
      ” Jacob Backlund Nykarleby 29 gift 18
Kocken Jacob Boström          ”       skn 25 gift 18

Fartygets dräkt uppges till 72 läster. Det tillhörde handl. Carl Nylund m.fl. Destinationen var Nordsjön och vidare efter order. Inmönstringen förrättades av waterschouten J. H. Forssén. 32)

För byggandet av barkskeppet Alexander II, som gick av stapeln 1856, ombyggdes och reparerades såsom tidigare nämnts det Hammarinska varvet på Alörn av rådman Adolf Hammarin d.y., rådman C. J. Berger och handl. Jakob Kerrman. Hammarins 2/5 i varvet ärvdes efter hans död 1857 av hans änka Susanna Carolina och svärsonen N. Enegren. Andelen såldes i juni 1858 jämte befintliga åbyggnader, bestående av fartygsbädd, magasin, boningshus, smedja, mastskov etc. av dem till rådman Carl Grundfeldt, som sålunda blev kompanjon med Berger och Kerrman. Detta varv begagnades därefter av Nykarleby stads Warfsbolag för de stora fartygsbyggena.

Samtidigt köpte Grundfeldt änkan Hammarins och svärsonens ärvda andelar i upplagsplatsen vid Åminne lastageplats jämte därå befintliga magasiner, tjärbodar, skov och skylen, ävensom halva andelen i nedrullningsplats och brygga vid stranden. Köpebrevet uppsattes i koncept av Grundfeldt i Nykarleby, sändes därefter till Kuopio, där änkan Susanna Carolina Hammarin uppehöll sig hos sin syster efter branden, och återsändes därifrån utskrivna, undertecknade och bevittnade tillbaka till Nykarleby. Brevet är poststämplat i Kuopio den 15 juni 1858.

Barkskeppet Alexander II om 263 svåra läster var ett av stadens största fartyg genom tiderna. Det var från början försett med kopparförhydning (”kopparfast och kopprat”). Det inledde byggandet av de stora enheter, som under de följande åren tillkom som ett tecken på den efter kriget nyvaknade optimismen och framåtandan bland stadens köpmän och redare. Namnet var en hyllning till Rysslands nye kejsare och ett utslag för den solidaritet stadens borgerskap under kriget känt med kejsarhuset och riket. Fartyget ägdes av rådmännen Ad. Hammarin och C. J. Berger samt av handlanden och kofferdikaptenen Jakob Kerrman, som även förde fartyget. Den 20 okt. 1856 erhölls certifikat och inmönstrades besättning för den första resan. Emedan detta var ett av stadens största fartyg anföres den första besättningslistan och mätebrevet här i sin helhet:

Namn   Hemvist Ålder gift/
ogift
Hyra
Styrman Joh. W. Rundström Nykarleby 28 ogift 16     
Konstapel Julius Aspegren        ” 20 8.50
Timmerman Johan Jacob Hintz        ” 43 gift 11.25
Båtsman Johan Sandström Nyk. skn 42 10.75
Matros Anders Johan Öberg Jakobstad 47 10     
     ” C. J. Öberg        ” 24 10     
     ” Matts Löfsten Nykarleby 36 10     
Undertimmerman Matts Kronqvist        ” 33 9     
Lättmatros Eric Skog Nyk. skn 37 9     
        ” Anders Andersson Bertula        ” 30 8     
Jungman Eric Westerlund        ” 35 8     
     ” Johan Johansson Sund        ” 26 5     
     ” Eric Edvard Pettersson Nykarleby 19 ogift 4     
     ” Matts Mattsson Rundt        ” 18 3.50
Kock Anders Skutnäs Pedersöre 43 gift 6     
Kajutvakt Julius Bäckman Nykarleby 17 ogift 3     

Besättningens antal uppgick sålunda till en styrman och 15 man. Av dem var 8 från staden, 5 från Nykarleby socken, 2 från Jakobstad och 1 från Pedersöre. Åldern varierade mellan 17 och 47 år. Fem var ogifta, bland dem styrmannen. Lönen varierade mellan 3 rubel s:r för kocken och 16 rbl för styrmannen.

I stället för Erik Pettersson, som insjuknat, inmönstrades den 31 okt. jungman Anders Johan Kif mot 6 rbl sr i månadshyra.

Några exempel på skeppets resor kan anföras. Den första resan gick via Helsingör till Livorno och Cagliari, dit man anlände den 14 febr. resp. 1 april 1857. Den 25 maj passerades Helsingör på nytt på återfärden och den 2 juni var man i Uleåborg. Där avmönstrades Kronqvist, Skog och Westerlund. I stället påmönstrades lättmatrosen Fromh. Raukus och jungmännen Gust. Sangilampi. Em. Joensuu och C. W. Jansson. Resan gick nu till Newcastle, dit man ankom den 23 sept., till Genua den 31 dec 1857, till Odessa den 15 maj och Konstantinopel den 20 maj 1858. Till Cardiff anlände fartyget den 7 sept. s.å. — Av besättningen hade Raukus och Joensuu rymt under resan.

Barkskeppet Alexander II av Nykarleby. Kapten J. Kerrman. Oljemålning 18 maj 1860. Foto Sjöhist. institutet, Åbo Akademi.
54. Barkskeppet Alexander II av Nykarleby. Kapten J. Kerrman. Oljemålning 18 maj 1860. Foto Sjöhist. institutet, Åbo Akademi.
[Svartvit bild i Birck. Färgbilden av målningen som numera finns i Forum Marinum i Åbo tillhandahölls av Lars Pensar.]


De följande resorna gick även de oftast till Medelhavet och Svarta havet, och därifrån tillbaka till Hull eller Newcastle. Via Barcelona och Genua ankom fartyget sålunda i april 1861 till Konstantinopel. Därifrån gick resan till Gibraltar (13 maj), Antwerpen (28 juni) och Hull (12 nov. 1861), Cagliari (mars 1862), Konstantinopel (maj s.å.), Marseille (juli s.å.), Odessa (sept. s.å.) och Cagliari (mars 1863). Alexandria (aug. 1864) och Hull (jan. 1865) är andra angöringspunkter på Alexander II:s resor i tjära, virke etc. ut från Finland och salt, spannmål, järn etc., från olika hamnar till England och Finland. 33)

[Dags igen för ett hopp för den som inte har skeppsmätning som specialintresse.]

Mätebrevet av den 2 okt. 1856 visade, att skeppet var byggt av furu och gran på kravell:

Lång över stäv vid spunningarna 133      fot
Bred midskepps från yttre till yttre kant av bordläggningen 32,50
Djupgående, tom        akter 9     
       ”               ”           för 8     
       ”            med last akter 16     
       ”                ”     ”   för 15     

16—9 = 7; 15—8 = 7 = 7 nedsänkningshöjden

133X32.50 = 4322X7 = 30,254

30254 = 270 7/56 svåra läster efter 4:de klassen.
  112

Vid mätningen saknades ved, vatten och proviant, varför avdrogs 7 7/56 läster, då skeppets rätta dräktighet efter utsatt djupgående blev 263 svåra läster efter 18 skeppund per läst.

4322= 42 80/101 läster fordrades att nedtrycka en fot vid lastlinjen,
 101

4322= 36 1/60 d:o vid losslinjen.
 120

Mätning hade utförts av skeppsmätaren J. H. Forssén. Fartyget hade byggts av skeppsbyggmästaren M. Henriksson. Bland arbetsfolket nämnes smeden G. Kärr och timmermännen Jakob Hintz och Jakob Högbacka. 34)

Skeppets förste befälhavare Jakob Kerrman hade avlagt skepparexamen 1844 och därefter varit delägare i och fört skonerten Marie (skeppsporträtt 1848, Sjöhist. mus., ÅA). S.å. köpte han skonerten Två Bröder om 44 1/2 läster, som han sålde följande år. Han ägde 1851—1854 1/5 i barkskeppet Maria Mathilda om 186 1/3 läster; resten innehades av handl. C. J. Thodén i Jakobstad. Det såldes 1854 i Göteborg.

Fru Maria Albertina Kerrman (f. Bergh) var med på Alexander II:s andra resa 1857—1858, som gick till Odessa. Utanför Konstantinopel gjorde fartyget två år senare haveri efter att ha påseglats av en turkisk bark och fått relingen inslagen. Kerrman måste nu processa på turkiska för att få skadeersättning. För att få medel till processen telegraferade han hem efter den brandstodssumma, som just hade utfallit för hans gård i Nykarleby, som brunnit upp vid den stora branden s.å.

Vid en tidigare färd (1852) hade Kerrman också haft sin fru med. Då de kom hem och frågade efter nyheter, svarades att intet annat hänt, än att Vasa brunnit ned.

Kerrman lämnade 1860 befälet över Alexander II till sjökapten Julius Häggström och övertog 1861 i stället befälet på Österbottniska Ångfartygs AB:s ångfartyg Grefve Berg, som gick mellan Stockholm och S:t Petersburg. Detta var ”Kucku” Kerrmans glansperiod som sjökapten. Han fördubblade sin energi, skröt och skroderade och var ej litet smickrad över att kallas ”Grefven”. Han var känd i alla städer under det namnet och i synnerhet på Stockholms finaste värdshus. Men glansen förbleknade tämligen snart och Kerrman fick 1863 lämna Grefve Berg. 35)

Fru Maria Albertina Kerrman, f. Bergh och Sjökapten Jacob Kerrman.
55. Fru Maria Albertina Kerrman, f. Bergh.
Foto 1869.
56. Sjökapten Jacob Kerrman.
Foto 1869.

Från juni 1863 till aug. 1865 förde han ånyo befälet på Alexander II. Den 22 aug. sistnämnda år ingav han för avmönstring det den 30 juni 1863 utfärdade passet och anmälde, att av de i Nykarleby påmönstrade 16 besättningsmännen hade den 7 sept. 1863 konstapeln Erik Höglund, matrosen Karl Axelson, jungmännen Isak Blomqvist och Axel Axelson, lättmatrosen Johan Ohls och kajutvakten Karl Gädda blivit avmönstrade i Jakobstad. I deras ställe hade samma dag påmönstrats konstapeln Karl Kristian Nyman, matrosen Karl Råman, lättmatrosen Johan Skultén, jungmännen Arvid Alexander Ahlbäck och Karl Gustaf Pettersson. Följande hade rymt från fartyget: i Hull den 28 jan. 1864 konstapeln K. K. Nyman, jungmännen A. A. Ahlbäck och J. J. Sandell, i Newcastle den 22 juni s.å. J. Skultén, varjämte jungmannen M. J. Jakobsson den 11 nov. 1865 blivit för slagsmål kvarlämnad i fängelse i Hull, allt enligt påteckning i passet av vederbörande konsuler.

De övriga av besättningen, jämte matrosen Leander Back från Gamlakarleby och jungmannen Isak Björnberg från Björneborg, vilka påmönstrats Back i Hull den 28 jan. och Björnberg i Havanna den 1 april 1865, var närvarande, hade intet att anmärka och avmönstrades. Åtal skulle väckas mot de förrymda. 36)

Befälet på Alexander II fördes i sept. 1865 av sjökapten Johan Halin, och fartyget tillhörde då C. Grundfeldt; C. J. Berger, J. Kerrman och P. A. Lybeck. I juli 1866 blev Kerrman på nytt skeppare på fartyget, tills hans svåger, sjökapten Anders Granholm övertog befälet 1868—1871. Under det sista året som Nykarlebyfartyg 1871—1872 fördes befälet av koff.kapten Alexander Humble från Jakobstad.

Om barkskeppet Alexander II:s vidare öden vet vi, att det 1872 såldes till handl. A. Terichoff i Lovisa för 60.500 mk och att det under en följd av år fördes av sjökapten C. M. W. Lagerstam. Skeppet hade förbyggts 1868 och 1880 och räknade nu 435 reg.ton, var kopparförhydat och hade ett största djupgående om 17 1/2 fot. 38)

Ännu 1894 var fartyget upptaget i Sjöassuransföreningens skeppslistor. Dess försäkringsvärde var 25.000 mk. Det tillhörde då A. Terichoffs Aktie Bolag och befälhavare var sjökapten Karl Soini. Fartyget var nu 38 år gammalt och kondemnerades tydligen samma år, eftersom det ej mera upptages i skeppslistan. 39)

Under sin långa sjötjänst hade fartyget upplevt många stormar och äventyrligheter. Det svåraste haveriet inträffade i sept. 1883 i floden Tees i England. Det påminner mycket om Uskos haveri följande år i Engelska kanalen, ehuru Alexander II:s slutade lyckligare.

Fartyget var på väg från Lovisa med props till Middlesbrough och bogserades den 13 sept. med lots ombord uppför Tees. Kl. 14.30 stannade skeppet på en sandbank S om den rätta farleden nära Eston Jetty och kunde ej fås loss. Vattnet var i fallande och fartyget började kränga över till styrbord så att man befarade, att det skulle kantra. Midskepps om styrbord visade sig en 5 tums upphöjning och när fartyget åter rätade upp sig, fann man 3 fot vatten i rummet. Skeppet lossnade dock från banken och bogseringen fortsatte. Den 14 sept. kl. 1 på natten förtöjdes fartyget i Middlesbroughs dock.

Vid besiktningen befanns fartyget mycket ”begifvet och utan sin vanliga form”. Främre delen av fasta kölen var illa krossad och delvis borta, kriet, d.v.s. understa delen av förstäven likaså, hela löskölen var förlorad ända till 30 fot från stäven samt i övrigt krossad. Hela metallförhydningen var illa medfaren, nåt och laskar överallt öppna och begivna, likaså knän och timmerändar, bultar och tränaglar hade lossnat o.s.v.

Skadorna reparerades sedan i Middlesbrough. Sjöassuransföreningen ersatte haveriet med 18.845 fmk. Sedan seglade Alexander II ytterligare i elva år, varunder skeppet bl. a. i jan. 1887 kolliderade med ett obekant fregattskepp i Atlanten, men det oaktat tog sig fram till destinationsorten Marseille, vilket allt visar, att Nykarlebyfartygen vid denna tid var stadigt byggda och av gott virke. 40)

Med året 1857 var förlusterna under kriget definitivt ersatta. Då byggdes såsom tidigare nämnts två nya skepp, nämligen barkskeppet Alku om 266 läster och briggen Onni om 125 läster.

Härom berättas följande. Redare för Onni var handl. Edvin Gellin, 41) handl. Abr. Westlin, handl. Gustaf Gottleben och den tidigare nämnde sjökaptenen C. A. Sjöberg. De var bland timmermännen och varvsarbetarna kända som ”fyra slösare”, som varje lördagskväll trakterade skeppsarbetarna så grundligt extra, att de hade sig en ordentlig fylla. ”Sju gnidare”, d.v.s. C. Grundfeldt, P. A. Lybeck, C. W. Sundström, M. Sandström, A. Dyhr, E. A. Waselius och A. G. Olson, som 1856 bildat Nykarleby stads Warfs Bolag och övertagit Hammarins varv på Alörn, byggde samtidigt barkskeppet Alku. De bestod vid lördagslikviden endast en sup extra åt varje arbetare. 42)

Onni och Alku stod samtidigt på stapeln på Alörn. Onnis timmermän var från Nykarlebytrakten, Alkus från Pedersöre. Det påstods, att de förra hann långt före de senare. Därför skall också redaren ha hotat att minska Pedersörebornas dagspenning, vilket möjligen bidrog till att de kallades ”gnidare”. Vid den lyckade utskjutningen den 4 sept. 1857 gick Alku först av stapeln och Onni sedan. Redarna var ombord på fartygen. ”Slösarna” och deras folk var fulla redan före utskjutningen, och skröt med att deras fartyg skulle löpa utså galant.

Alku var byggd av furu och gran på kravell av skeppsbyggmästaren M. Henriksson, fördes till 1860 av sjökapten C. P. Löfberg och sedan till 1869 av sin tidigare styrman sjökapten Ernst August Henelius och efter honom av bl. a. sjökapten Gabriel Wilhelm Aspegren d.y., bekant för sitt eldröda skägg. 43) Skeppets andra resa 1858—1860 är beskriven i d.a. del III.

År 1857 förvärvades även genom köp briggen Nadeschda om 154 läster, byggd 1841 och ombyggd 1848. Fartyget synes emellertid ha varit i dåligt skick, varför efter en första resa sommaren 1857 från Brahestad till London, dess hösten 1857 tillämnade utrikesresa inställdes på grund av iråkat haveri. Besättningen avmönstrades i dec. s.å. Redare var kofferdiskepparen J. H. Broman och handl. C. E. Ekholm.

Sjökapten L. J. Axelson.
57. Sjökapten L. J. Axelson. Foto 1870-talet.

Den 31 maj 1858 inmönstrades ny besättning om 12 man för resa på Nordsjön under Bromans befäl. 44)

S.å. byggdes briggen Toimi om 151 läster på Munkgrundet av brukspatron Otto v. Essen, bröderna G. M. och Frans Hedström och handl. Elias Roos. Den förde 12 mans besättning. 45) Sjökapten Frans Hedström förde befälet 1860 och sjökapten Julius Ranck 1862. År 1865 ägdes fartyget av rådman C. W. Sundström, handl. G. M. Hedström, J. W. Lundqvist, C. Nylund och Alfred Häggblom. De edgick den 23 okt. s.å. att de ägde briggen Toimi och uppgav, att det var byggt på Bonäs varv i Nykarleby socken av furu och gran på kravell. Fartyget såldes 1868 till Helsingfors. 46)

Till Nykarlebyfartygen räknades även den tidigare nämnda klipperskonaren Iris, som inköpts från Vasa av patron Erik Anders Rechardt 47), och där i tiden tillhört patron Grönberg. Rechardt var omkring 1852—1858 ägare till Sandnäs glasbruk i Vexala vid Monäsviken. Denna var så djup, att stora fartyg kunde gå in och lägga till omedelbart nedanför bruket. Iris fördes av sjökapten Matts Edvard Sarlin och seglade ”som en docka”.

Den tidigare nämnda skonerten Wikingen om 39 läster, redare P. A. Lybeck och C. W. Sundström, gick på Lübeck, Lissabon och Spanien med tjära. Den fördes av sjökapten Abraham Svahn, som 1861 flyttade till Jakobstad, och därefter från maj s.å. av skepparen Carl Gustaf Jungell från sistnämnda stad. Fartyget förbyggdes 1861—1862 och räknade i juni 1862 47 lästers dräkt. 48) Från 1863 till och med 1865 fördes Wikingen av sjökapten Carl Johan Pettersson, varefter denne fick befälet på skonerten Kiirus. Kapten på Wikingen blev då på nytt C. G. Jungell till och med 1868. I maj 1869 var C. J. Pettersson på nytt befälhavare på fartyget, men förlorade detsamma på grundet Tufvan utanför Hällgrunds båk samma höst. En del bärgade varor utannonserades till offentlig auktion av tullkammaren i Nykarleby den 11 dec. s.å. 49)

 

Skeppets andra resa 1858—1860 är beskriven i d.a. del III.


Erik Birck (1980) Nykarleby stads historia del II, sid. 512—524.


Nästa kapitel: Sjöfartens betydelse för ortens näringsliv.
(Inf. 2004-05-02.)