Krigsrisken 1853 och vintern 1854 gjorde att handelsmännen i Nykarleby tvekade att bedriva affärerna i vanlig ordning. »Ja, en tidpunkt är nu inne i Politiskt, Bibliskt (Matth. 24 Cap. och 1 Thessal. 5 Cap.) och Merkantilt hänseende, som ingen af oss ännu upplefvat! Och ho kan i närvarande stund ana till alla dess blifvande utgreningar?», skriver Collander till Schmidt den 7 april 1854. Han kunde därför ej ge hopp om någon försändning av tjära och beck till Pillau den instundande sommaren och allra minst vid dess början. Ryssland och Preussen stod visserligen på vänskaplig fot med varandra, men det oaktat ansåg Collander det vara en stor risk för Schmidt att med eget fartyg låta avhämta varorna i Nykarleby vid den tidpunkten. »Ja, ett sträck är detta i våra handelsberäkningar; men ho kan hjelpat? Det vissa skall framtiden utvisa, och det är: Herrar Engelsmän och Fransmän, tillställarena af det Krigsdåd, som nu hotar Europa med olycka, skola ingalunda komma att tacka för leken. — Sanningen att säga, betraktar jag i detta ögonblick mina enskildta fördelar, så mörka de ock synas med hänseende på Krigets snara annalkande utbrott, för en små sak, emot känslan af den lycka att veta på hvem jag tror och att tillhöra Rysslands trogna undersåtare, där alla menniskor uti enighet äro såsom en enda person, med Landets Sjelf Herrskande Monark, att med Honom och för Honom uppoffra lif och blod och allt till försvarandet af det Kejserliga Ryska Wäldet.»

Så skriver Collander till Benjamin Schmidt i april 1854. Den lojala och med tsar Nikolaj I solidariska sinnesstämning brevet vittnar om, var säkerligen typisk ej blott för de österbottniska handelsmännen, utan för hela befolkningen vid denna tidpunkt. Att tsarriket skulle kunna förlora kriget var en främmande tanke. Collander fortsätter: »Ja, då nu våra fienders djerfva planer går så långt i ondska att de drista till ett anfall emot vår Fridsälskande Tsar, så må det komma till en snar drabbning; dock kan jag ej tänka mig något annat räddnings medel för dem, än att de, ännu medan tid är, föllo Wår Nådiga och Älskvärda Kejsare till fota och afbad sitt olycksbringande öfverdåd och förehavande».

Krigsutsikterna och svårigheten att övervaka den alltmer invecklade handeln med utlandet hade redan länge hos Collander väckt tanken på att helt lämna affärsverksamheten. Han hade sedan någon tid spekulerat på olika lantbrukslägenheter, bland dem Tottesund i Maxmo och Kukkola skatterusthåll om 3/4 mantal i Kulju by i Lempäälä, Tavastehus län. I nov. 1853 uttrycker han förhoppningen att kunna köpa sistnämnda egendom för egna medel och där med de sina kunna finna sin »herrskaps-tarfliga utkomst».

Han avstod emellertid från affären som skulle ha kostat honom 11 000 rbl s:r, eller allt vad han enligt egen uppgift ägde i löst och fast. I mars 1854 spekulerade han ytterligare på Kalmari egendom nära Jyväskylä, som var till salu för 10 000 rbl s:r. Även från denna affär avstod han.

Han intresserade sig även för Kajana & Petäjäkoski järnbruk och var även på väg dit i maj 1854, men insjuknade i Gamlakarleby i förkylning och vände om. Han tillfrisknade visserligen, men under tiden hade det stora kriget med Turkiet, England och Frankrike mot »det stora Ryska Riket, Finlands sjöstäder jemvel inbegripna» utbrutit. Enligt Collander hade redan i maj 1854 »stor fruktan infunnit sig hos samteliga innevånare, och man befarar, att oförtöfvadt [omedelbart] blifva hemsökta af fiender med plundring, eld och svärd.» Alla landets kuststäder var av fienden förklarade i blockad, och flera finländska fartyg, stadda på hemresa, hade blivit uppbringade och tagna av fienden. Ja, här har nu tillställt sig en bekymmersam tid, skriver han till inspektor H. Trast vid Petäjäkoski bruk den 14 maj. Många i Nykarleby var angelägna om husrum för hustru och barn i någon närbelägen ödemark. »Mitt förstånd står stilla», skriver Collander. »Jag har idag vid läsningen af Uppb. 16 Cap. mycket begrundat detsamma. Det vore ljufligt för kött och blod att med hustru och 6 minderåriga barn kunna flyga till Edra trakter, men ho kan nu fly dit. Ja, min hustru är ock i den ställning att hon inom 7 à 9 veckor måste ligga i barnsäng, om allt går efter vår uträkning.» — ct Grönberg 18.11, 5.12, 12.12 1853, A. Forstén 3.3, R. Forstén 3.3, H. Trast 8.3, 14.5 1854).

Ej heller denna affär blev av. Collander hade drabbats av den sjukdom som inom ett år förde honom i graven.

Trots kriget anhöll Schmidt ännu i slutet av sept. om en last tjära och beck till Pillau. Collander hänvisade till den blockad den fientliga flottan etablerat sommaren och hösten 1854, varigenom all handel och all säkerhet varit stängd och utesluten för finländska fartyg. Längre resor hade ej alls kunnat påtänkas och ingen från Nykarleby hade vågat göra ett försök därmed. Till Umeå hade däremot en liten sjöfart ägt rum med små farkoster. Dit hade nykarlebyborna släpat sin tjära och därifrån hade de erhållit sina nödvändighetsvaror, särskilt under hösten. Tjäran hade i Umeå hela tiden betalts med 15 rbl 12 sk riksgälds per tunna.

I mitten av okt. ankom ett svenskt fartyg om 80 lästers dräkt från Tyskland med styckegodslast. Fartyget var egentligen destinerat till Haparanda, men seglade till Nykarleby och lossade lasten där. Med skepparen upptog Collander underhandlingar om en frakt till Pillau, men förgäves, trots att han bjöd 4 mk Hbco per tunna. Skepparen var nämligen hemma i Umeå och kunde få god frakt dit. Collander trodde att han nog skulle lyckats skrapa ihop last åt fartyget, om han fått befrakta det till Pillau, men en dyr expedition hade det i alla hänseenden blivit för Schmidt. Collander rekommenderade denne att vända sig direkt till Haparanda, därifrån tjära under rådande förhållanden borde kunna införskrivas bäst och billigast.

Härmed avbröts förbindelserna mellan Collander och Schmidt.