Mirjam Tuominen 1913—1967


Tuominen, Mirjam Irene (f. 19/4 1913 Kajana, d. 31/7 1967 Hfrs), författare, fil.mag. 1935. T. verkade som litteraturkritiker vid ett antal finlandssvenska tidningar. Hennes författardebut ägde rum 1938 med novellsamlingen Tidig tvekan, som följdes av fyra andra psykologiskt djuplodande novellböcker, bl.a. Kris (1946). Betraktelseboken Besk brygd (1947), unik i finlandssvensk litteratur med sin pejling av temat bödel — offer i relief mot det nazistiska skräckväldet, inledde ett nytt skede i T:s författarskap, som fortsatte med två essäsamlingar, utgivna, 1949 och 1952. Hon övergick slutligen till lyriken, som i hennes produktion är företrädd bl.a. genom samlingen I tunga hängen mognar bären (1958), men nådde aldrig särskilt högt inom detta litteraturfack, ett omdöme som även getts om hennes insats som översättare. Den sjukliga och isolerade T., som med tiden blev alltmer uppfylld av en redan i debutboken skönjbar religiositet, konverterade mot slutet av sitt liv till katolicismen. Hennes litterära rykte vilar framför allt på hennes sensibelt tecknade novellistiska själsporträtt. (G. Barck, Boken om Mirjam, 1983)


Uppslagsverket Finland (1985).
T. bodde i Nykarleby under 1940-talet.


Läs mer:
Prosa av Tuominen.
Tuominen var gift med Torsten Korsström.
Tuominens hem på Borgaregatan.
Syskonsjälar 1983
Ghita Barck om sin Tuominen-bok En nödvändig inre resa 1984.
Nykarleby i Platsen, texten, minnet av Tuva Korsström 1988.
Mirjam Tuominen-seminarium vid Diktens dag 1996.
Häxan, barnet, bödeln, slätten Mirjam Tuominen i Nykarleby av Tuva Korsström 1996 .
Nykarleby är text av Pia Ingström och Cata Portin 2012.
Presentation av Älvan och jordanden.
Biografi om Mirjam Tuominen och Torsten Korsström i Österbottens Tidning 2018.


”Mirjam Tuominen har skrivit om Nykarleby som en mer eller mindre anonym småstad i sin fiktion i följande verk:

Novellerna ”För allt det liv jag önskade mig” och ”Två” i Visshet 1942 (Två finns också i sammelvolymen M. T. i urval I, Söderströms 1989).

”Mårtens förvandling”, ”Gideons ensamhet” i Kris 1946.

Betraktelseboken Besk brygd 1947 utspelar sig i Nykarleby ”denna stad som endast kan inge mig kval”. (Besk brygd finns i sin helhet i M. T. urval II 1990).

I essäboken Stadier 1949 finns texten ”R.R. Eklund och det österbottniska landskapet”.

I novellsamlingen Bliva ingen 1949 finns ”Barnet och demonerna” och ”Öppet landskap” som har småstads- och österbottenanknytning (Båda finns i Urval II)

I kortprosaboken Tema med variationer 1952 finns ”Diktarmodern”, som väl är ett porträtt av R. R. Eklunds mor.”


Tuva Korsström (februari 2003).
(Rev. 2019-02-12 .)