1882


— Jutas slagfält. För en kort tid tillbaka omtalades i Helsingfors Dagblad, att man på Jutas slagfält firat en fest till fädrens minne samt dervid fattat beslut om vidtagande af någon lämplig åtgärd till bevarande af Jutashjeltarnes minne. Den hänförelse, som gjorde sig gällande vid festen, har visat sig vara af rätt art derigenom, att den samma öfvergått i handling. Den resande skall icke mera kall och likgiltig behöfva färdas öfver Jutas slagfält, okunnig om den valplats, der Jutashjeltarne göto sitt blod för att trygga Adlercreutz och den finska härens återtåg, hvilket Kosatsohowski med öfverlägsen styrka hotade att afskära. Fyra verst från Ny-Karleby söderut, längs elfvens strand, öppnar sig en slätt på hvardera sidan om vägen. Det är Jutas slagfält. Vid öppningen till slagfältet, strax nedanför den kulle, på hvilken jubelropet skallade mot Döbeln, då han febersjuk hastade till sin tappra skara, reser sig invid vägen en jordfast, nästan lodrät klippvägg. Midt i den samma ser man en elliptisk medaljong, infattad så, att klippväggen bildar en stor naturlig ram till den kors i guld; derunder, midt i medaljongen står med förgylda bokstäfver: «Åt Jutashjeltarne» [eg. på finska; Juuttaan Sankareille]; nederst är drabbningens datum inhugget. Minnesmärket ar anspråkslöst och enkelt, men genom sin enkelhet tilltalande.


Jönköpings Tidning den 4 juli 1882.


*     *     *


Jutas’ slagfält.
Under sistlidne vår hölls i Finland af några fennomanskt sinnade herremän en enkel minnesfest till Jutas’ hjeltars ära. Festen egde rum på Jutas slagfält. Och beslöt man att anbringa en finsk inskrift på en vid slagfältet belägen större sten. Då vägfarande från de inre finska socknarne, der uteslutande finska talas, ofta passera stället, var det naturligt att minnesstenen skulle få också finsk inskrift: men att svenskan skulle helt och hållet uteslutas, då slagfältet ligger inom en helt och hållet svensk socken, och att ortens befolkning således icke skulle kunna läsa inskriften, kunde man icke vänta, derföre beslöto de svensksinnade af Nykarleby stadsbor att på samma slagfält anbringa en svensk inskrift jemväl på en på motsatta sidan af vägen liggande sten. Begge inskrifter äro numera utförda med i sten uthuggna, förgylda bokstäfver. Under tiden arbetet pågick, blefvo arbetarne dock af polismakten i orten förbjudna att fortsätta dermed. Sedan länets guvernör anmält om saken till generalguvernören och denne anmält den hos kejsaren, har h. m:t [höga majestätet] nu lemnat tillstånd till resande af minnesvård å nämda slagfält och för ändamålet föranstalta en subskription. Detta är så mycket glädjande, som man från högre ort förut gjort svårigheter då det varit fråga om resande af minnesvårdar å slagfälten, exempelvis Lappo och Alavo.


Norrbottens Posten den 30 november 1882.
Hela KB:s Svenska Dagstidningar var tillfälligt öppet under Corona-krisen våren 2020.



*     *     *

2020


Det har en längre tid varit dags att renovera inskrifterna. I dagens ekonomiskt bistra tider har sådant inte högsta prioritet, men det borde ju finnas en massa fonder som kan bekosta det. Förstoring.




Foto: Lars Pensar den 13 september 2020.


Läs mer:
På det sista goda slädföret av Lars Pensar.
Juthas i kapitlet Fakta.
Fler artiklar ur tidningar.
(Inf. 2020-09-13, rev. 2020-09-13 .)