Nykarleby trivialskola 1641 — 1683

Av Victor Ahlskog


Nykarleby stad har varit lyckligare lottad med avseende å skolor än andra städer i Österbotten. Redan vid stadens grundande hugnades den med en så kallad »pädagogi» eller småbarnsskola. Senare fick staden en trivialskola, den högsta lärdomsanstalten i Österbotten under 1600-talet, och till sist seminariet, en icke mindre viktig fortbildningsanstalt för det svenska Finland.

Greve Pehr Brahe hade under sin första resa i vårt land 1638 funnit, att läskunnigheten och bildningen stodo på en mycket låg ståndpunkt, varför han begynte arbeta för att barnskolor skulle inrättas i städerna och på landet. (1) Österbottens söner hade hittills saknat varje tillfälle att skaffa sig kunskaper i sin hembygd. Ungdomarna nödgades därför resa långa vägar för att få sitt kunskapsbehov tillfredsställt. I Åbo fanns visserligen en skola, men många reste över till Sverige och Tyskland. Detta behov avhjälptes genom greve Brahes kraftiga ingripande. En trivialskola upprättades och invigdes den 3 februari 1641. (2). Sålunda blev Nykarleby bildningscentrum för Österbotten. [2a] Vid skolan anställdes fyra lärare.

Österbottens präster, vilka under denna tid hade undervisningsväsendet om hand, uttryckte sin tacksamhet över den erhållna skolan i ett brev till drottning Kristina, daterat den 11 december 1641. I detta brev anhöllo de tillika om statsunderstöd för skolan. De medel, som anslagits för skolans underhåll, voro små och otillräckliga, varför prästerskapet i en annan skrivelse 1647 framhålla ytterligare i samma sak: »Emedan rektor och conrektor icke kunna komma tillrätta med den lön, som dem förordnat är, måtte den förbättras, så att de »ödehemman», som de själva upptagit, må dem fritt förunnas. Därtill då dessa hemman av riksdrotsen, dåvarande Gen. Gouvernör, blivit för skolan förordnade». (3)

Rektor och conrektor hade då redan upptagit två öde hemman i Socklot by, det ena efter Anders Mattson Hinds och det andra efter Hans Olovsson Frost. Drottning Kristina gav dem 1647 rätt att bruka dessa hemman »till en behagelig tid», d.v.s. på obestämd tid.

Enligt 1646 års specialstat för Finland fick rektor i lön 150 daler, subrektor 100 daler, 2 kolleger vardera 78 daler och preceptorn 50 daler. Vid skolan tjänstgjorde, såsom härav synes, fem lärare. Preceptorns uppgift var att lära barnen läsa och skriva.

Huru stor lärarnas lön blir i våra nuvarande mynt, finna vi genom att jämföra t.ex. rågpriset då och nu. En tunna råg kostade på 1600-talet 3 daler, nu (1913) i det närmaste 20 mk. 150 daler motsvarade således omkring 50 tunnor råg. Rektorn hade i lön alltså 1000 mk, subrektorn omkring 566 mk. Kollegerna hade 520 mk vardera och preceptorn 330 mk. (4)

Den nya skolan var välkommen. Prästerna berätta 1647 att »ungdomen dagligen förökas» i skolan.

De ekonomiska bekymren voro dock ständigt stora. År 1655 anhöll prästerskapet i Åbo stift om understöd. I skrivelsen härom säges: »— — — att Nya: Carleby skola måtte komma till förriga vigorem; Docentes nödtorfteligen uppehåldne, och Socknarna, som därunder av begynnelsen hava hört, kunde komma därtill igen, elliest kan han intet florera, häller landsens ungdom komma fort, vilket mera är av nöden för dem, som så långt från andra Trivialskolor äro belägne». (5)


Denna anhållan lämnades till en början ohörd, varför herredagsmannen, lagläsaren Elias Hamnius från Pedersöre måste göra en ny påminnelse vid riksdagen 1659, att »Nya-Carleby skolas staat är ovist och vi ej veta hvar de sin löhn få skola». (6)

Denna anhållan beviljades även genom en kunglig resolution av den 3 mars 1660.

Åren närmast efter 1664—65 måste elevantalet betydligt ha stigit eftersom prästerna anhöllo om flera lärarkrafter till skolan. Det gällde närmast en docentbefattning. Denna anhållan ansågs berättigad och ändamålet nyttigt, men kunde ej förverkligas, emedan pengar tröto. Dock lovade konungen anbefalla landshövdingen att på sätt eller annat underhålla en docent.

Vidare anbefalldes fogden att återbära hälften av de uppburna pengarna. Nykarleby skola tyckes ha blivit för högt taxerad, varför docenterna anförde besvär hos konungen.

År 1680 synes det, som om det varit fråga om att få skolan flyttad, ehuru frågan ännu fick förfalla. Likväl arbetades i tysthet härför, och slutligen lovade konung Karl XI, påverkad av dåvarande landshövdingen Didrik Wrangel, att taga i övervägande, huruvida skolan skulle kvarbliva eller flyttas. Konungens resolution kungjordes och innehöll en befallning, att trivialskolan skulle flyttas till Vasa. Skolans lärare blevo särskilt tillhållna att oförtövat flytta samt »uti Vasa göra den flit», som fordras för ungdomens uppfostran. (7)

Enligt en gängse tradition skulle vasaborna förmått landshövdingen Didrik Wrangel att förorda deras anhållan om skolans flyttning till Vasa genom att förära honom tvenne svarta hästar, som bildlikt talat voro så starka, att de förmådde draga Österbottens enda högre läroverk 10 mil söderut.

Skolan hade då varit i verksamhet i Nykarleby i 43 år. Efter Vasa brand 1852 omändrades den och utgör nu Vasa svenska lyceum.

  

Noter:
1.Nordmann, P. Brahe biografi, sid.115
2.Aspelin, Vasa stads hist., sid. 343
[2aSvenska Österbotten är rättare eftersom det fanns en skola också i Uleåborg.]
3.Leinberg, Prästerskapets besvär, sid. 74
4.Enligt beräkning av R. Hausen i inledning till 1646 års specialstat för Finland
5. Leinberg, Prästerskapets besvär, sid. 99 o. 104
6.Ad. Neovius, Consistorii protokoller, sid 358
7.Laurén, Vasa Trivialskola, sid. 1 o. 2.


Victor Ahlskog (1913) Nykarleby trivialskola 1641—1683. Oklart var publicerad, men kanske i Tidskrift för folkskolan, Biblioteksbladet eller ??
Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll.


Läs mer:
Trivialskolan i kapitlet Fakta.
(Inf. 2007-11-14, rev. 2007-11-14.)