Kovjoki—Nykarleby banan.

Af Th. Tallqvist.

(Med fig.).
———

Kostnadsförslag till en järnväg från Kovjoki station å Uleåborgska banan till Nykarleby stad af in summa 13,4 km längd.

Banan, som till en längd af 8,8 km skulle komma att läggas å bestående vägar och gator samt till återstående 4,6 km på eget terrassement, är föreslagen med en spårvidd af 0,6 m, en högsta stigning af 0,025 och en minsta kurvradie af 35 m.

[Slipers började huggas i februari 1898.]

Landsvägen från stationen till staden har en bredd emellan dikena varierande från 6,1 till 6,7 m, och tillåter banans placering i kanten af vägen såsom vidstående fig. 1 utvisar. Gatorna i staden äro äfven för samma anordning af spåret mer än tillräckligt breda. Tyvärr är däremot vägen från staden till hamnen för smal eller endast från 4,7 till 5,8 m, hvarför järnvägen under hela denna sträcka måste läggas på egen banvall, hvilket äfven på fem skilda ställen emellan stationen och staden, för några alt för skarpa bugter och backar i vägen, blir nödvändigt. Största bankhöjd och skärningsdjup blir omkring 1,5 m. För den fria banan har föreslagits normalprofiler enligt fig. 2 och 3.

Tekniska frågor vid landtdagen.

— — —

Därjämte har utskottet föreslagit att staten med två tredjedelar at anläggningskapitalet måtte inträda såsom aktionär i de privata bolag, hvilka kunna hafva för afsikt att anhålla om koncession för byggandet af en järnväg från Nykarleby till Kovjoki samt från Fredrikshamn till Tavastila.

— — —

Carl Petter Engström †

Den 12 dennes afled härstädes efter en kortare tids sjukdom förre maskindirektören vid statsjärnvägarna Carl Petter Engström i en ålder af 73 år.

Engström var född den 7 december 1821 i Nykarleby. Efter aflagd studentexamen studerade E. någon tid vid universitetet. År 1846 blef han anstäld som nivellör vid Saima kanalbyggnads l:sta station, hvilken leddes af ingeniörkapten Josef Werving. Å den relativt korta sträcka af två verst, under hvilken Saimens strandås genombrytes finnas de största vid kanalbyggnader förekommande jord- och bärgsprängningsarbetena koncentrerade. Efter det öfra norra delen af kanalen år 1852 på hösten fulländats öfverflyttade E. till byggnadens IV arbetsstation, omfattande sträckan från Nuijamajärvi till närheten af Lietjärvi sjö. Äfven denna station förestods af kapten Werving, men såsom biträdande arbetschef ledde E. tämmeligen själfständigt arbetena å stationens norra del.

Efter det E. 1856 blifvit utnämd till ordinarie ingeniör vid ingeniörkåren för väg- och vattenkommunikationen, ledde han under sagda år några arbeten, farledsrensningar, landningsbryggors uppförande o. dyl. vid Päijänne sjö. Vid utförandet af Helsingfors—Tavastehus järnväg tog E. mycket värksam del ända från arbetenas början. Så utförde han under hösten 1856 och vintern 1857 särskilda detaljundersökningar och andra förberedande arbeten för banbyggnaden och omhänderhade ända från arbetenas påbörjande våren 1857 ledningen af II:dra arbetsstationen, omfattande verst 20—40 från Helsingfors. Sedan arbetena här i det närmaste voro afslutade och arbetschefen å III stationen (verst 40—60) under våren 1861 afgått till annan befattning, öfvertog E. ledningen af arbetena å de förstnämda II och III arbetsstationerna, hvilka han äfven slutförde.

Efter banans öppnande för trafik 1862 kvarstod E. ännu ett år för utförande af diverse kompletteringsarbeten vid banan och tillika som baningeniör i dess södra distrikt. I maj 1868 öfvertog E. som ingeniörmekaniker ledningen af järnvägsvärkstaden i Helsingfors, där han i synnerhet under tiden för byggandet af S:t P:burg—Riihimäki järnväg utvecklade stor värksamhet. Efter sistsagda banas fulländande hösten 1870 förordnades E. till t. f. och utnämdes år 1873 till ordinarie maskindirektör vid statsjärnvägarna och då år 1877 en skild järnvägsstyrelse inrättades inträdde E. i egenskap af maskindirektör som ledamot i denna styrelse och kvarstod intill dess han år 1890 efter en mer än 40-årig anställning i statens tjänst begärde och erhöll afsked.

Engström var en af vårt lands älsta teknici. Genom själfstudium hade han tack vare sin öppna blick och stora praktiska begåfning arbetat sig upp till den framstående post, han före sitt afskedstagande beklädde. Inom fackmannakretsar åtnjöt han på grund af nämda egenskaper ett högt anseende. Han var en af dem, som värksammast bidragit till utvecklingen af vårt järnvägsväsende.

Järnvägspetitioner vid landtdagen.

(Pl. 121).
——

Vid innevarande ständermöte hafva inalles 59 petitioner rörande järnvägsanläggningar blifvit inlämnade, hvaraf 4 i ridderskapet och adeln, 8 i prästeståndet, 19 i borgareståndet och 28 i bondeståndet. Dessa petitioner gälla följande 35 olika banor.

— — —

5. Nykarleby—Kovjoki.

A. R. Frenckell i borgareståndet: 

att en bibana blefve enligt ofvan anförda plan och kostnadsförslag för statsvärkets räkning bygd från Kovjoki station vid Uleåborgs banan till Nykarleby stad och dess yttre hamn med af Ständerna därtill anvisade medel utöfver det bidrag af 100 000 mark Nykarleby stad iklädt sig för ändamålet; eller att, därest statsvärket af en eller annan anledning icke funne med sina intressen förenligt att utföra och trafikera denna bana, en subvention af 150 000 mark måtte för ändamålet beviljas Nykarleby stad.

— — —

Notiser.

—  — —

— Burnham Williams & CO, den välkända amerikanska firman, innehafvare af Baldwin Locomotive Works i Philadelphia, Pa., har under 1898 tillvärkat 755 lokomotiv. Af detta antal har 348 stycken eller 46,09 % exporterats till Sibirien, Ryssland, Finland, Brasilien, Canada, New Zeeland, Egypten, Mexico, Japan, Norge, Spanien, Havaij, Cuba, Newfoundland, Columbia, Tasmania, San Domingo, Victoria, Venezuela, Nova Scotia, England, China, Danmark och Väst-Australien.

242 lokomotiv eller 32,05 % voro kompound, resten enkelexpansion. Af kompoundlokomotiven voro 235 af Yauclain 4-cylindertypen och 7 af 2-cylindertypen. Arbetsstyrkan uppgick till 4 888 man, men sedan nyåret uppgick densamma till 5 200, hvarför äfven årets produktion kommer att mycket öfverstiga fjolårets.

Firmans lokomotiv finnas hos oss i användning vid statsjärnvägarna, Nykarleby banan och Hämekoski karbidfabrik. De under byggnad varande Fredrikshamns och Brahestads banorna hafva äfven bestält sina lokomotiv från Baldwin Locomotive Works.

Förstoring.

Några privatbanors lokomotiv.

Vi meddela här afbildningar och några uppgifter om af firman Burnham, Williams & C:o, innehafvare af Baldwin lokomotivfabriken i Philadelphia, till Fredrikshamns, Brahestads, Nykarleby och Hämekoski järnvägar levererade lokomotiv.

— — —

Nykarleby järnväg.

Förstoring.

— — —

Teknisk årsrevy för år 1903.

Elektriska Aktiebolaget A. E. G.

Verksamheten under det förflutna året har varit ganska liflig och har ett ökadt intresse inom landets industri att tillgodogöra sig elektriska hjälpmedel varit märkbar. Bland större anläggningar som utförts, anföra vi; En kraftöfverföring med 3-fas växelström vid Svartå Bruk med generator om 360 eff. hkr, drifven af turbin från firman Jensen og Dahl. Kraften användes till drifvande af träsliperi, såg och stockuppfordrare. Samma turbin drifver äfven en generator om 60 eff. hkr hvilken lämnar kraft till Svartå elektriska järnväg, hvilken förbinder bruket med järnvägsstationen, ett afstånd af c:a 5 km. Banan som öppnades i augusti och sedan dess oafbrutet varit i verksamhet, torde vara den första och t. v. enda elektriska järnväg på öppna fältet som finnes inom landet.

En intressant kraftöfverföring om 30 eff. hkr har utförts vid Räfsö ångsåg för att transportera stocken mellan upplag och såg med tillhjälp af en Bolinders transportör.

För Nykarleby stad har uppförts en komplett stadsbelysning drifven med vattenkraft och omfattande 40 st. Nernstlampor à 75 normalljus på gatorna. Verket lämnar äfven kraft för motorer och belysning till privata och har anslutningen visat sig mycket liflig. Anläggningen, som påbörjades i november har sedan den 24 december varit i full verksamhet.

[Walther Nernst, en tysk fysiker och kemist, utvecklade 1897 Nernstlampan, ett slags glödlampa där en keramisk stav av kiselkarbid som inte behövde inneslutas i vakuum eller gas upphettas tills den glöder och utstrålar ljus. Då Nernstlampan var dubbelt så effektiv som koltrådslampor, blev den populär ett kort tag, innan lampor med metallglödtråd tog över marknaden.

Glödlampa i Wikipedia.]

Å Hämekoski och Stockfors träsliperier samt Halla Cellulosafabrik hafva utförts betydande belysningsanläggningar och äfven för jordegendomar såsom Viksberg vid Forssa och Pekkala gård i Ruovesi hafva anläggningar för elektrisk belysning af karaktärs- och uthusbyggnader uppsatts.

Under årets lopp hafva levererats 68 st. generatorer och motorer, representerande sammanlagdt ca 1 580 eff. hkr.

De af A. E. G. patenterade Nernstlamporna hafva vunnit en ökad spridning och användas numera för gatubelysning i Fredrikshamn, Jyväskylä, Nykarleby, Salo och Villmanstrand.