| Sommaren 1950 var en elefant på rymmen.
Efter att notisen införts konstaterade jag att detta inte var en engångsföreteelse
utan något som årligen tycks upprepas, dock inte i Nykarleby.
Rymlingar
sommaren 2004, 2005, 2006 och 2008.
|
Cirkus i stan OCH ELEFANT I SKOGEN
Sensationen
framom alla andra i staden nu är den besökande cirkusen. Något
sådant har väl inte setts på mannaminne och ungarnas intresse
nådde toppunkten redan på onsdagsförmiddagen, när den ena
cirkusbilen efter den andra körde in på nöjesfältet mellan
hotellet och polisstationen. Braksensation blev det, när elefanten befanns
ha rymt. Ryktet om dess försvinnande spred sig och elefantjägare gav
sig ut i geografin.
Under strövtågen
i den nordiska djungeln promenerade kolossen bl. a. in på en gårdsplan,
där en dam kom ut ur huset och oförhappandes stod inför den. Till
saken hörde att hon inte ens visste om cirkusbesöket, varför hennes
skräckblandade förvåning blev stor och äkta. Hon rusade in
och låste sin dörr, varefter elefanten makligt promenerade vidare.
Hans lugn lät sig inte störas. Färden
sträcktes ut ända upp mot Sorvistskogen, där gärdsgårdar
och dylikt småkrafs ingalunda hejdade promenaden. Efter energisk jakt med
åtskilliga spännande poänger, greps elefanten vid en bäck,
där den kylde sig med en snabeldusch. Cirkusprogrammet
lär förresten vara gott t. o. m. utan elefantrymningens gratisreklam. |
Österbottniska
Posten nr 25/1950.
Lars Pensar tillhandahöll.
(Inf. 2004-10-06.)
Drygt 11 år senare kommenterade han:
Elis Eng var brandchef i landskommunen och var med i eftersöket. Nu kommer jag inte så noga ihåg radioinslaget om elefantens rymmarfärd. Men däremot minns jag hur vi skolelever övade på Normens gårdsplan, mellan skolbyggnaden och Kyrkbrunnen (på gamla platsen), under Håkan Granqvists ledning hur vi skulle formera oss vid invigningsfesten av den nyanlagda sportplanen. Då började ljud och rop höras från andra sidan torget vid Poliskammaren, när brandkårsgänget som tydligen alarmerats som då det gällde brand, löst och ledigt startade med åtminstone en lastbil och åkte iväg mot Rummelbackshållet. Sen gick kanske en timme eller två innan de återvände och med dem elefantskötaren som uppenbart ilsken ledde elefanten. Han hade en kort ”båtshake” med runda knoppar i stället för vassa spetsar och för att demonstrera sin ilska smällde han till elefanten några gånger med den. Det tyckte vi inte om! När storpojkarna återvänt och rekapitulerade för oss småpojkar var en av berättelserna om hur elefanten försvarat sig mot förföljarna genom att spruta ”rapavatten”. Om någon blev duschad i verkligheten vet jag inte, men dramatiskt lät det. Toivo Storskrubb kommer jag ihåg som ivrig berättare. |
(Inf. 2016-05-02.)
* * *
Regina Sjöblom i facebookgruppen Nykarleby i mars 2014:
| Minns att dom kom med tåg till stationen, lastade ur allting, å så blev det stort ståhej, för elefanten rymde. |
Hans Marklund i facebookgruppen Nykarleby den 2 november 2020:
| Var själv med i sökandet. Elefanten stack från stationen och drog iväg söderut. Man ville ha hjälp av folk som kände till området, så jag ställde upp. En skötare och jag gick i Forsbyskogen mot Sorvistvägen och där vid en bäck hittade jag honom. Det tyckte han inte om utan trumpetade och närmade sej mej så jag hoppade över bäcken och han efter, men fastnade i leran. Då kom en skötare och slog en kedja runt benet och en gran. När han småningom hade han lugnat sej för att börja färden mot stan, frågade jag varför de inte kopplade honom till lastbilen som hade kommit. Det gör vi inte en gång till, för förra gången lyfte elefanten lastbilen av vägen så det blev att traska till stan. Ja, jag tror detta var år 1950. |
Bert Lindvall i facebookgruppen Nykarleby i februari 2022:
| De fick fångat den i kurvon vid Väga-Kalles (Broo) i Nykarleby Forsby. Där hade det kommit en mindre gödselstack på vägen. |
Allan E Englund i facebookgruppen Nykarleby i februari 2022:
Lite kuriosa. Kuru Heik var lite benägen på flaskan. När elefanten kom i skogen och rev upp en tall med rötter, ett djur han aldrig sett förut, blev han enligt utsago nykter, mer eller mindre. Sen fanns det företagsamma som tog hand om dyngan, och ryktet säger det växte som aldrig förr i dessa trädgårdar. |
|