AUGUSTUS.

{1834}

      1. Var en Fredag. Det blåste något. I dag var det som jag fick det förut omnämnde brefvet af Hindrik. Åt blåbär och läste tidningar. Spelte piquet. Hoppade öfver näten. Klockan var tu, då en förningsbåt anlände ifrån Kubban för att hemta oss dit. Ned på båtens botten satt jag m. fl. Vi spisade middag uti ett för tillfället upslaget tält, der det förekom oss rätt trefligt. Les dames vara med Hr. Blank och Collander och sinsemellan inbegripne i ett samtal om ett af deras älsklingsämnen, bryderi och förräderi af några småsaker, som åtskilliga önskat behålla för sig sjelfva. Der fram blixtrade i ifvern hvarjehanda blänkande titlar, såsom commercerådinnan C., länebokhållerskan H., och dylika. — Efter måltiden voro flickorna illa utsatta för Tullförvaltar Lundmark, som påstod att han, emedan en af dem besvarat hans matklapp, måste ha en kyss öfver laget. Det hjelpte ej! De måste. — Caffe. Sedan företogs  h ö k  o c h  d u f v a,  en lek som fortsattes i nära 2 timmar. — När det var slut, skulle vi exercera. Först stod Tullförvaltarn, sedan Hindrik, så jag, så Mathilda, Sophie, Marie Berger och flera. Vi gjorde till en början några militäriska eqvilibricer, vi föllo alla på högra knät och räckte ut högra handen likasom för att lägga an. Puff, fick Tullförvaltarn en dugtig knuff af Lybeck, som commenderade, — och hela linien tumlade omkull. Åskådarne hade ej litet roligt deråt. Jag föll på min grannes fot. — Detta spektaklet var icke väl slut, innan vi åter företaga en ny lek som kallas:  k a t t e n  o c h  r o t t a n.  Äfven den var mycket munter. — Sedan sjöngs och musicerades det. — Souperade ute, hvarvid jag kom att höra ett politiskt resonnement. Hem till Alörn i samma förningsbåt. Lithéns foro i sin slup. Jeana Backman sjöng Marias farväl, ur Axel. — Månan. Fra Diavolo. Ovanligt munter. Skafferiet stängdt af underskrefven och Rosalie Lithén. — (Hade förlorat 1 gl.{as} åkerbär på vad.)

       2. Lördag. Den var väl annars munter nog, men får intet betecknas som glad, emedan [Mathilda var ledsen öfver orättvisa bannor och jag med henne.] Mamma for hem i sällskap med Tant Rosenkampff och Collander, men skulle snart vara tillbaka.  C a t h a r i n æ  d a g  och märkvärdig såsom årsdagen af den 2 Aug. 1832. — Hindrik och jag sköto om morgonen 5 skott för Mamma. — Hos Turdins. Hindriks harstek smakade bra. E. m. spelte vi lotteri, drucko bischof och åto strufvor. Mamma hade kommit tillbaka. Blåbär. Lundmarks fruntimmer. Spisade ute i det gröna. Katt och råtta. Hindrik till Djupsten. — Åskan gick litet, och det blixtrade starkt, men på afstånd, så att vi stodo och betraktade det granna skådespelet. — I skafferiet med flickorna, som voro litet skrämda af ljungeldarne. — Vunnit ett glas åkerbär.

      3  A u g u s t i  1 8 3 4.  S ö n d a g.  M a r i æ  d a g  och  Å r s d a g  a f  d e n  3  A u g.  å r  1 8 3 2.  Minuter och secunder skrida fram med snäckans gång, då deremot timmarne, dagarne och sjelfva åren skynda pilsnabbt ifrån oss, men deras minne lefver. — … — Vi skulle gratulera Marie Berger och spökade ut oss litet för att surprenera henne. Jeana Backman var förklädd till cavaljer och såg hygglig ut, Dom. Blank var en gammal fru, föreställande min äkta hälft; Henrik Backman var Faster Nora, vår cavaljers unga fru, pastorns dotter, var så slankig och lång; slutligen underskrefven sjelf, Pastor i Loka, med en hiskelig isterbuk, måtte hafva sett splittgalen ut. Vi voro muntra och förnöjda, kan man tänka. Minns cusin, sade jag åt min hustru in effigie. — — Frukost hos Turdins. — A. Dyhr kom åter. Middag hemma. Piquet medan de andra sofde middag. Torkade tallrickar. Rosalie och några andra af flickorna togo en lur på lafven. — Ut att segla med Capten Bergendahl och flickorna. Till Djupsten. — Samtal med Jeana Backman om några de förnämsta Svenska skalder hvilka hon kände. Det fägnar mig, att jag känner en Finska till, som icke tål R—e, och en annan, som åtminstone icke tycker om dem. — Carl den XII och Gustaf II Adolph. — Hindrik. Blåsten tog till mot aftonen, sedan vi hunnit hem, och blef splittrasande. — Med Hindrik på stranden; vi sågo på elementernas raseri. Sjöngo sedan, sent om aftonen. Det regnade litet.


       4  A u g u s t i  å r  1 8 3 4.  M å n d a g.  F r u  B:s  f ö d e l s e d a g  och  å r s d a g e n  a f  d.  4  A u g.  1 8 3 2,  den 3:dje och sista af de herrliga Augustidagarne nyssnämnde år. Hammarins herrskap hade anländt till sin stuga på Alörn och voro i dag på f. m. på visit hos oss. Jag satt undertiden ned i skafferiet, då och då besökt af de våra. — Flickorna Calamnius hade gått ut att plocka bär. — Rensade ärter med Mathilda och Sophie. — Vi hade knappt om mat, ty den starka stormen hindrade tillförsel. E. m. piquet medan de andra togo en lur, hvarvid jag vann russin och mandel. Till Turdins stuga; der speltes myllymatts och sedan piquet med Mathilda. — Våra andra herrar hade varit i Hammarins stuga och der qvarlemnat sitt hjerta hos M:lle Kynzell, den söta canaljen. — Hem promenerande. — Vi sjöngo. Sist uppe. —

       5. Tisdag. Till i dag var andra terminen för resedagen bestämd, men blef till min och fleres glädje upskjuten tills i morgon. Vädret var nog stormigt. Åt åkerbär och blåbär. — Piquet med Mathilda. E. m. — Tittade genom en sprynga oförvarandes på flickornas toilett. Blåbär i sällskap med Mathilda, hvarvid vi rätt mycket talte om Stockholm. Äfven hon ingen Ryssvän. Myllymatts med Rosalie och Mathilda, en för begge och begge för en. — Toilett. Till Hammarins herrskap. Söta Canaljen spelte guitarr och var verkeligen söt. — Lundmark. — Ett glas toddy. — Vi roade oss med hök och dufva, rätt muntert hoppande öfver stockar och stenar. Det hade lugnat, var klart och kallt, så att man med skäl kunde befara frost. Men Guds öga såg, att vårt arma Österbotten lidit nog i tvenne hårda år, och moln upstego i vester. Denna natt hade dock frost uti södra Finland, Liffland och Preussen, som vi sedan fingo veta, totalt förstört årsvexten. — Till Alörn anlände ytterligare en hel förningsbåt fruntimmer, så att jag tror vi voro närmare 100 personer på holmen. — Afton hos Turdins. Mathilda agerade. Sjöngo der utanför gamla stugan. — Till andra stugan efter kort. Sent om aftonen skulle vi ännu spela. Fruarne företogo sig boston; Rosalie, Mathilda, Hindrik och jag ett partie mariage. Albert Dyhr mulen; deraf hjertat fullt är, det talar munnen. — Låtsad kutnurjus, hvaråt vi hade rätt roligt. Muntert. Ärtskidor och surt dricka, ett herrligt mål på säng. — Uppe såsom mundskänk.

*[Torkade tallrikar med M]. — „För första och sista gången!“ — „Icke den första, kanske ock icke den sista“. — Jo, den sista gången. — „Hvarföre det?“

      7. Thorsdag. Förmiddagen uträttade jag ingenting, var blott i trädgården och spisade krusbär och vinbär, som nu höllo på att mogna. E. m. Om aftonen till Lithéns. Lånte böcker af Rosalie. Vi gingo i trädgården och pratade der. [Jag talte med Mathilda, talte om vår correspondence, och hon log dervid så skälmskt.] — Det blef halfmörkt, och klockan var hela hopen, innan vi tänkte på att återvända. Jag åt afton hos Lithéns. Vi pratade sedan länge och väl om Helsingfors och Runebergs jungfru, som skar halsen af sig. — Kl. var 11 då jag kom hem.

      8. Fredag. Utkom N:o 6 af mina Ephemerer, försedd med en charade af Comme ça. Henrik hade dit insändt tvenne annoncer. I dag var jag icke till staden. Morbror G. W. Turdin här i vredesmod öfver en båt. — Lilla Bibliotheket. — Fru Backman jemte Jeana och Emelie B. här. De sjöngo. Mamsell Grönberg död i Stockholm.

       9. Lördag. Läste Juden af Spindler på f. m. — E. m. Mathilda Lithén tillika med Lottchen Backman hos oss. Den sednare stadnade qvar. Jeana Backman, Emelie B. med flere här. Underskrefven spelte pianoforte. Monsieur Blank var i staden. Jag följde Les dames hem. Det började regna. Paraply hos Lithéns, Sång hos Turdins, Lottchen blef hos oss.

       10. Söndag. På f. m. i kyrkan. Holmen predikte och anfäktade sig jemmerligen. Den  f ö r s t a  R y s k a  o f f i c e r e n,  en Leutnant Tennberg, var nu synlig. — Moster Kerrman och flere unga damer följde oss hem till Kudnis. — [En blick som tände eld.] E. m. Hr. Blank och jag gjorde visite hos Tullförvaltar Lundmark. — Der voro åtskilliga andra herrar. — Pianoforte och vals, i hvilken jag dock icke deltog. — Kl. 9 bort. — Vi hoppades träffa Kudnisborna i Lithéns trädgård, men det slog icke in. Lottchen, Sophie och H. Backman hade haft trefligt i sluten krets hos Lithéns. Jag afundades dem. —

       11. Måndag. Var något ruskig och mulen; vi hade tänkt på en utfart till Ålsten, men den kunde i dag icke blifva af. Sysslade med Lilla bibliotheket och skref Zigenarne till slut. Lottchens nummerskyltar. Mot aftonen hos Fru Brunström. Der voro Tant Rosenkampff och flickorna från Juthbacka. Conversatsiång. — Askan började mullra, och det blixtrade starkt, och tätt korsade eldarne hvarandra. Carolina B. illa till mods; likaså de andra Fruntimmerna. Ma Tante hos oss tillika med lilla Fanny. —

      12. Tisdag. En glad dag. Rätt vackert väder. I dag skulle vår plan ställas i verket. Läste ut Juden. E. m. Sophie skref till Mathilda med anmodan att komma till oss. Hon kom kl. ½ 5. — Plockade smultron, som föllo en obekant på läppen. Vi foro till Ålsten vid Nålörn. För tvenne år sedan voro Mathilda Lithén, Lottchen Backman, lilla Gustaf, Fr. Lithén, Fanny och jag till samma ställe, vid detta tillfälle fick jagen ål på metspö't och kallade stället Ålsten. — Nu voro vi blott 4, nemligen 3 flickor och underskrefven. Vi försökte meta, men hade ej särdeles lycka deri. Sedan suto vi på Ålstenen och pratade. — M. beskref theaterpjesen Ryno. Tvenne näsvisa handtverkare foro dervid förbi och sade: „hvad skall pappa säga“, slängde äfven en slängkyss åt cousin Lottchen. — Trefligt. Kl. 8 foro vi hem till Kudnis, och dervid rodde Mathilda och L. B:n med ett par åror hvardera upp genom Ragnörn och ända hem. De raska flickornas fina händer buro vackra rosor till minne af färden. På Kudnis voro Rosalie Lithén m. fl. — N:o 7 af Ephemererne. — Följde hem fruntimmerna. —

      13. Onsdag. Ut att segla på ån med Chrysallida. Förde Lottchen till staden. Franz Lithén läste för mig. Om eftermiddagen var prostinnan Snellman hos oss; Lithéns och Turdins äfvenså. — Fånge uppe på min kammare. Mariage med Mathilda, Lottchen och Hr. Blank. — Hastigt slut derpå. — Sedan, sent om aftonen fortsattes det, Mamma i stället för Mathilda. — Hr. Blank och Mamma kutnurjus, hvilket gaf god appetit.

      14. Thorsdag. Lottchen skulle fara bort, och jag förde henne till staden, men hon stannade hos Lithéns. — I Normans trädgård; Mathilda och Franz der. — Plockade smultron och gungade så att jag stötte hårdt uti jernet. — Vi talte om hvarjehanda, gamla saker. Mathildas minne är en verkelig skattkammare från förflutna älskeliga tider. — Jag seglade hem. Om efterm. var jag hos Lithéns, satt med flickorna, åt hallon och hjelpte dem rensa. — Lithéns nya byggning är nu uptimrad, ett resligt, vackert verk, säkert det största hus i staden; det förundrar mig, att man icke saknar den gamla trefliga byggningen, som bordt vara dem så kär — Man brydde mig för Carolina B., men det ville ej lyckas. Med dessa bryderier är man nuförtiden mycket osäker, än en, än annan, men alltid skall det vara någon. Hvad andra vidkommer, så tror jag icke att Litanian behöfver få någon tillökning, och Sophie B. kan derföre vara tranquile. Sednare på aftonen afhämtades jag af syster min, som freqventerat sin synnerligen goda vän Sophie Olsson. — Collander hade främmande, och hos honom öfverenskommo på Tullförvaltarens anmodan några ungherrar att i morgon gå till Fru Backman. — Rodde hem Sophie.

      15. Fredag. Huru bär det ihop? förtretlig och glad på en gång! — Låt se. — Om morgonen blefvo våra Fruntimmer bjudna på Doria {kaffe} till Fru Backman på Juthbacka, och Herr Blank var en af dem, som öfverenskommit att gå dit; han ville att jag skulle med, men dertill sade jag från början nej, af orsak att jag ej dertill var hugad, heldst mycket fruntimmer och så få herrar skulle gå dit. Ända till sista stund höll man på med mig, men jag tänkte: en gång säga och dervid blifva är bättre än hundrade gånger tala; jag gick icke. — Till Morfar. — Sedan om afton att simma med Hindrik. — En måltid på bären i trädgården. — Jag hade redan gått upp i kammaren och skref uti denna min dagbok, då Anna Lena kom och sade att  B r o r  F r a n z  var  h i t k o m m e n.  Deröfver blef jag rätt Glad. M:lle Berggren följde honom. En timme derefter, klockan nära 10, kommo de andra hem från Juthbacka. Der hade de valsat och dansat potpourri. — Kl. ½ till kois, nere.

      16. Lördag. — Vi och vårt främmande tillbragte förmiddagen hemma; Hr. Blank sjöng och spelte guitarr uti Lusthuset. E. m. Franz Lithén här. Vi seglade till staden, Franz skulle göra visite hos Lithéns. Der voro vi om aftonen. — Jag besåg Lithéns nya varor, som kommit hem med briggen Oden. — En nummer af Ephemererna framvisades. Rosalie, en hvit dufva. — En pipa tobak. — Rodde herrskapet hem.

      17. Söndag. Jag har glömt bort att upteckna dagen då  R y s s a r n e  i n m a r s c h e r a d e  h i t,  jag tror det var Tisdagen den 12 dennes. Vi voro i dag i kyrkan, och der stodo de helt fullt på gångarne. Holmen predikade. Vi herrar från Kudnis voro bjudna till Lithéns till middagen, några få andra derjemte. — Med flickorna en stund. Efter caffet vandrade jag hem i sällskap med H. Backman och A. Dyhr; med dem, Franz och Hr. Blank simmade jag vid notvarpet. — Till Lithéns åter. En stund hos flickorna med Hindrik. Utskjutning af fartyget skall nästa Lördag gå för sig. — Krusbär. Vi skulle i trädgården och dricka toddy, det hjelpte icke; jag är helt led den sednare varan, i synnerhet som jag fått höra hvarjehanda derföre. Ryssarne höllo musik på torget, och det narragtiga folket strömmade omkring de syltfötterna. Äfven Hindrik och jag hörde på dem. Flickorna Lithén voro de enda, som visste styra sin nyfikenhet, och sedan fick jag höra: „skäms, du som sprang efter Ryssarne!“ Hon hade rätt. — Vi voro ganska länge i trädgården; kl. 10 åto vi afton hos Lithéns i sällskap med tvenne officerare, Capten Gadding och Tennberg. —

      18. Måndag. Tvenne gånger att simma. Dagen företer just intet märkvärdigt, ty den var förlorad. — Mot aftonen gingo Franz och Blank till prostgården, damerna på visiter, och underskrefven stannade ensam hemma. — Månen såg vacker och underlig ut, som om den stode i brand. Mycket föregår i verldsrymden, hvarom vi icke ens hafva en aning.

      19. Tisdag. Voro vi ock att simma. Herrarne voro hos Lindqvistens. E. m. flickorna Calamnius suto hos våra damer. Herrarne hos Collander. — Sent om aftonen följde jag flickorna hem och återvände med Franz och Hr. Blank. — Det var så lifligt och muntert i staden. Rådstugan hade mistat sin gamla brädbeklädning, som skall ersättas med en ny. — Också denna dagen kan jag kalla förlorad.

      20. Onsdag. F. m. till staden med vårt främmande. Vi besågo Collanders varuförlager. I Lithéns nya rymliga byggning. — Inne. — [På bron såg och talte jag med Mathilda.] E. m. Josephine Calamnius hos oss. Uti Lithéns trädgård. Fru Gessberg m. fl. gingo derifrån till Kudnis. Jag och tvenne af flickorna plundrade krusbärsbuskarne med all magt. Men der finnes ock att taga utaf. — Sednare spatserade vi samteliga till Kudnis. Mathilda och Josephine stadnade qvar till afton. — Undertiden hade vi muntert, flickorna klädde mitt hufvud till brud och pinade och vredo håret som om de ville visa, att det icke är så lätt att vara brud som hvar man tror. Jo, jo, sade Mathilda: „alla brudar skola ha sig en lugg“. — Derefter valsades kring det dukade bordet under det f. d. bruden bestod musiken. — Jag följde damerna från staden hem och linkade erbarmligt på återvägen. — Vi suto uppe en god stund. —

      21. Thorsdag. Broder Franz skulle afresa. Min fot hade låtit illa i natt och var nu formligen uprorisk, så att jag icke kunde bruka stöfvel. — Fru Backman och Morbror G. W. Turdin åto här resfrukosten. Herman blef inackorderad hos Franz. Klockan var 11 f. m. då han for; jag linkade efter till tåggrinden. Om e. m. var jag med Hindrik, Nyman och Axel S. att simma och, som jag tror, för sista gången i sommar. — De begge sednare suto sedan en god stund uppe i kammarn hos Blank och mig; vi drucko en kopp thé. — Mamma och Sophie borta hos Morbror G. T. — Piquet och Musik i sällskap med Herr Blank.

      22. Fredag. Var en mulen, ruskig, tråkig och förlorad dag. Jag slapp ingenstans för den canalje lilltån på min högra fot. Jag satt i trädgården i Aspens skygd, knaprade med rögnbär och läste min synnerligen goda vän Polyfem. Det ser nog bekymmersamt ut, huru jag skall komma på Utskjutningen i morgon. — Vi fingo underrättelse, att choleran med stor våldsamhet utbrustit i Götheborg. Sorglösa Sverige! ödet ville, att ej heller dina söner skulle undslippa denna Guds vredes kalk. Men aktom nu vårt eget land, ty Tunc tua res agitur paries cum proximus ardet. — — — [Den dag jag icke ser Mathilda har jag riktigt ledsamt, det fattas mig likasom något.]

      23. Lördag. Efter en lång upskjutning, blefvo vi ändteligen i dag bjudne på  U t s k j u t n i n g  af ett skepp, tillhörigt Morbror Lithén, Capiten G. Lithén och Berger {Furst Menschikoff}. Kl. 2, middagstiden begåfvo vi Kudnisbor oss ut till Djupsten, seglande i egen båt. Det gick med god force; vi seglade i kapp med Lithéns slup. — En talrik massa af bjudna och objudna åskådare var på holmen församlad. Fruntimmerna i synnerhet erbjödo en treflig anblick. — Jag träffade Stjerncreutz. — Snart börjades kilningarne, och då blef det muntert. Hindrik, Albert och underskrefven gingo upp på fartyget och qvarblefvo der till dess detsammas colossala massa började röra sig och under lifliga hurrarop gled ifrån sin bädd beskedligt ned i det våta. — En så väl lyckad utskjutning ser man sällan. Sedermera befanns bädden hafva brustit. — Sedan om afton var det muntert att åse patronernes och patronessornas uphurrning; äfven flickorna Lithén och Marie Berger sluppo icke unnan, de skreko under luftfarten. — Nöjet stördes dock något af den skandalen, att tvenne af de närvarande officerarne också lyftes upp!!!! för detta besvär fingo bönderna af den ena, Capten Gadding, 5 rubel. — Jag träffade Janne Kerrman, som jag icke sett på 4 år. — Vi spatserade arm i arm då det blifvit skumt. Sluteligen, ganska sent, anrättades soupén. [Strax förut sade Mathilda: kom hit, jag vill hviska åt dig något: I afton skall du få den kyssen jag låfte dig på Alörn. Sedan låg det mig ständigt i hågen, så att jag föga kunde äta. Hon höll ord, just då vi skulle fara bort], och jag kunde säga som Atterbom: [den kyss du mig gifver se natten och Freja], ty endast [månen var vårt vittne.] — Det började regna, men gick dock öfver. Kl. 3 om natten foro vi hem (Lithéns stannade qvar). Natten var skön, och färden gick fort. Jag satt ännu sedan länge upp, såg på månan och skref. Jag glömde en ledsamhet — eller — lappri, den blef godtgjord.

      24. Söndag. Sof ifrån ½ 5 till ½ 10. — Hindrik väckte upp mig. Han simmade vid Notvarpet fullklädd, hvarvid han klädde af sig. — Kl. 1 reste vi åter i egen båt till Djupsten dit vi voro bjudne på middag. Nu var endast fromma familjen der församlad. Jag hade skrifvit N:o 9 af Ephemererne, men den blef ogillad för ett uttryck om de Ryska officerarne. — Vi åto kl. 4 och sofvo sedan middag. Jag mådde ej rätt bra. Kl. 6 skulle vi åter färdas af. [Jag stod i båten och såg bakom mig. Mathilda vinkade med näsduken, men om det var åt mig, det vet jag icke.] Vi rodde bredvid Turdins slup. Aftonen var utomordentligt vacker. — Jag spelade Fortepiano.

      25. Måndag. Herr Blank och jag rodde Sophie till staden, hvarvid en gärdsgårdstroda tjenade till åra, — Jag läste Polyfem och satt i trädgården. Trädde upp fröärter. Så förflöt denna dag obemärkt. Sophie var i staden och Lithéns flickor jemte Albert rodde henne hem. Det blef tal om näsdukens vinkande, som efter hvad Herr Blank sagt sig hafva förmärkt, varit ämnadt åt mig. Jag bemärkte Albert: deraf hjertat fullt är, det talar munnen, säger bibeln och den har rätt. Likväl förundrar mig hans tanklösa, för honom sjelf så opolitiska och okloka upförande. — Flickorna voro muntra och glada, jag gick ned till stranden i strumpfötterna och åsåg hemfärden, som äfven skedde i båt.

       26. Tisdag. Dels uppe i min kammare, dels ned i trädgården vid krusbärsbuskarne. Underrättelse ankom, att broder Östring ankommit till staden. E. m. Nyman satt hos mig en god stund, vi drucko äfven thé. — Till staden i sällskap med Hindrik. Jag träffade Östring. Ut att spatsera med honom, Hr. Blank, Lybeck och Collander. I Lithéns trädgård på visite hos flickorna, som der voro flitiga. Vi hörde på ett roligt resonnement. [Jag ser klart, att ett hemligt förhållande äger rum mellan Collander och Rosalie. Att dölja ett sådant, dertill fordras mera klokhet än han äger. Jag vill dock ej yppa för någon hvad jag ser.] Vi voro muntra och smuttade på krusbären. — Hem klockan 9 aftonen.

      27. Onsdag. Bjuden till Lundmark på allmän doria: Jag tvekade om jag skulle gå, men beslöt mig dock dertill. Skönt, klart tempereradt väder. E. m. brodren Östring här på ett besök. Skref till faster Lisette. Kl. ½ 7 om aftonen till Juthbacka; der var talrik församling. Man dansade muntert, och jag måste se overksam derpå för min fots skull, ehuru mycket det ock kostade på. Ryska officerare, som skulle föreställa premier cavaljerer, blefvo litet förödmjukade. — Der var en degraderad soldat, en polack, som spelte på ett eget instrument, ett slags harpa. Han dansade med vighet och sjöng med känsla. — Klockan var öfver 10, då vi förfogade oss bort. — [Dervid fick jag en nick af Mathilda.] — Underrättelse att den starka skogselden i Wuoskoski blifvit släckt af det häftiga regnet i går. Tvenne torp hade dock brunnit. —

      28. Thorsdag. E. m. Skref N:o 10 af Ephemererne. Vädret var kulet och ruskigt och dagen förlorad. — Hr. Blank for med Morbror G. W. Turdin till Jacobstad. Jag satt en stund i trädgården. Mamma och Sophie på visite uppe i kammarn. — Annalena hade drömt, att staden legat alldeles under vatten, så att blott taken syntes, och var förskräckt deröfver, ty hon trodde det vara en aning om något ondt, t. e. en dödande farsot. På tidningarne stod, att Svenska Actören Kolberg, Mathildas favorit, var plötsligen död. — Stormen höll musik i fönsterna häruppe.

      29. Fredag. Var åter en förlorad dag. Hr. Blank hem från Jacobstad. I trädgården. Franska. E. m. Moster Augusta var med lilla Fanny hos oss; denna sednare var förnöjd och glad och sjöng af hjertans grunde: „Ack, blott en blick i dess öga du sänder.“ — Jag fick höra, att Jeana Backman skall följa med Ma Tante till H:fors och blifva der i vinter; jag gläder mig deråt. — Studerade ifrigt Tegnérs Axel och lärde mig flere ställen af den sköna romansen utantill. — Med Fanny till fru Brunström, der positivet lät höra sin röst. —

      30 Augusti 1834. Lördag. Dagens förmiddag liknade alla andra förmiddagar. N:o 11 af Ephemererne kom ut. Monsieur B. à la ville. E. m. M:lle Sahlbom satt här, och man diskurrerade i högst vanliga ämnen, men för mitt varma blod blef det för trångt här hem, och jag beslöt företaga en utflygt till staden. Fikjin, d. ä. Sophie, syster min, äfvensom Hr. Blank följde med. Vi linkade, eller rättare, jag linkade strandvägen till staden och stannade vid Lithéns stora trädgård. Här tillbringade vi en treflig afton i sällskap med Flickorna Lithén och D:o Calamnius. Åt krusbär i parti, föregången med godt exempel. Länge dröjde vårt samtal vid vanliga sqvallerämnen, sluteligen kom det till Fröken Rudensköld och Armfeltska complotten och derifrån till flera märkvärdiga gissningar och halfpolitiska resonnementer. — Vid mörkrets inbrytande träffade jag bror Hindrik och öfverenskom med honom om en färd till Munsala i morgon eftermiddag till vår broder Essen. — Klockan hade redan ringt 9, då vi spatserade hem, följdes först af damerne till tåggrind; Hr. Blank och jag spatserade åter med dem till staden. — [Mathilda var i afton åter så god, och när hon ber mig om något och ser på mig, då kan] jag [ej säga nej, om det vore mitt lif. Hon bad mig säga, hvad hon hade sagt på stranden en gång. Jag vågade ej se upp innan jag sagt. Du är beskedlig sade hon. Nu tycker jag att du är som förr, du har annars varit så förändrad och så rädd för mig.  N o g  h å l l e r  j a g  a f  d i g  s o m  f ö r r. — Redliga flicka!]  —

      31. Söndag. I kyrkan, der Holmen åter predikte och anfäktade sig af alla krafter. — En skara unga damer, hvaribland den söta canaljen, promenerade norrut och satt en momang i våran trädgård. — Min fot på bättringsväg. Jag följde fördenskull damerna till staden. E. m. kl. öfver 3 for jag med Hindrik till Munsala för att träffa broder Essen. Under det vi för att invänta vår lilla goda beskedliga Federley, rastade litet på Juthas, bjöd man oss i all välmening en kall sup. Detta, anmärkte Hindrik, lärer vara vanligt då J. Levelius tittar hit in.

Juthas.

       Vi ankommo omsider till prästgården i Munsala och träffade vår redlige broder Essen. Af den mängd fruntimmer, som var dernere, sågo vi blott en skymt. Essen var munter och treflig, såsom alltid förr, äfven uprigtig och öppen som förr. — Vi drucko toddy. Gubben Wegelius var på en visit der uppe, brygde ett dugtigt halft glas och drack ut i en klunk. — Det blef bland annat tal om R. —; han, sade Hindrik om mig, han och jag stämma fullkomligt i den saken öfverens; jag blir tredje man, sade Essen. Gubben Collin var sedan der uppe med oss, och vi skulle alla dricka brorskål med honom, det hjelpte icke. — Han började berätta om Fru Ringströms bröllop. — Minns inte Farbror, sade Hindrik, att jag också var med, och Farbror gungade mig på knä't; jag var då liten pilt, nu är jag 25 år gammal fast jag ser unger ut. Gubben var litet tvehågse, men tog det ändå sedan för fullt. — Så pratade vi till dess kl. var 9; då gingo vi ned och togo en smörgås. — Ännu sedan suto vi en stund och rökte och reste kl. 10. — Natten var mycket mild och vacker, och hemfärden gick snällt. Här hemma hade några förut varit på mina vägnar rädda för toddyglaset. Jag misstycker icke en sådan fruktan, ehuru den bevisar huru föga man känner mig. — Men skulle några pojkagtigheter af sådant slag i yngre år så djupt hafva hos dem inrotat denna fördom, att mitt eget vittnesbörd icke anses tillräckligt (hvarpå jag sett prof) så måste jag vädja till mina kamrater — ty en sådan gemen misstydning tål jag alldeles icke.  J a g  ä r  i c k e  o n d  p å  n å g o n,  m e n  ö n s k a r  d e m  ö p p n a  ö g o n — Nordsken om aftonen. — af lif och glädje outplånligt inskrifna i mitt  m i n n e.  M å  n a d e n  h a r  1 1  t e c k n a d e  d a g a r,  d e r i b l a n d  e n  d u  b b e l.