Nykarleby stadsbibliotek firar idag sin 100-års jubileumsdag.

Men biblioteket kunde lika gärna fira hundrafemtio- som hundraårsminnet. Det kan nämligen på sätt och vis betraktas som en direkt fortsättning på ett s.k. läsebibliotek, som grundades i staden år 1813 eller 1814.

Detta läsebibliotek, vars delägare erlade årliga avgifter, representerade så gott som hela den lilla stadens societet av tjänstemän, rådmän och förnämligare borgare. Man påträffar bland dem Z. Topelius d.ä., dvs skaldens far, samt en lång rad av kända namn från den tiden: Hammarin, Lithén, Calamnius, Schale, Backman, Lindqvist m.fl. Men då biblioteket mot en särskild avgift var tillgängligt också för utomstående, fick det karaktären av ett allmänt bibliotek. En framträdande roll inom läsebiblioteket spelade Isak Lindqvist, sedermera Z. Topelius svärfar och Mikael Lybecks morfar. Genom honom och hans dotter Charlotte, som sedan under långa tider skötte om stadsbiblioteket, kan en förbindelselinje dragas mellan det gamla läsebiblioteket och dess efterträdare, det nuvarande stadsbiblioteket.
Initiativet till det sistnämnda togs av stads- och provinsialläkaren Kristian Fredrik Forsius och hans maka jämte en del av stadens societetsdamer. Det började mycket anspråkslöst. Grundplåten utgjordes av inkomsterna från ett par lotterier, som tillsammans inbragte 280 mk.

Starten skedde med 83 bokband. Dess ekonomi byggde på de låneavgifter som inflöt, 5 penni per boklån på två veckor. De beräknades inbringa 45 mk årligen. Från mitten av 1870-talet erhölls dock ett årligt understöd om 50 mk av stadens folkskoleanslag. Att bokbeståndet med dessa inkomster inte växte snabbare är lätt at förstå.


Ny fart fick biblioteket år 1911, då det på initiativ av seminariedirektor Gustav Hedström övertogs av föreningen Svenska folkbildningens vänner. Större anslag från staden utverkades, varför nya böcker kunde anskaffas. Svenska folkbildningens vänner skötte om biblioteket till 1922. Men föreningen var i utdöende, och den vände sig därför till stadsmyndigheterna med anhållan om att staden som sådan måtte åta sig vården av biblioteket. Detta skedde också vid stadsfullm. möte den 19 jan. 1922.

Bokbeståndet hade vuxit långsamt p.g.a. brist på medel. Tillväxten stod delvis stilla, ja, den gick ibland tillbaka, då böckerna av flitig användning blev förslitna och endast få nya böcker kunde anskaffas. Vid slutat av 1870-talet innehöll biblioteket 350 band, och ännu så sent som 1903 räknade det 643 band och gick ytterligare ned, så att det två år senare utgjorde 557 band.


Men år 1911 hade antalet vuxit så att det utgjorde 1149 katalogiserade böcker. År 1912 fick det en värdefull tillökning genom en donation av kommerserådet Löfs sterbhus i Kuopio. Kommerserådet Löf hade varit elev vid elementarskolan i Nykarleby och drivit affär i Kuopio och förvärvar sig en ansenlig förmögenhet. Före sin död hade han uttalat den önskan, att hans svenska böcker skulle överlåtas till något bibliotek på hemorten. På förslag av prosten Petrell överlämnades böckerna till Nykarleby stadsbibliotek. Bland dem fanns många värdefulla böcker. Senare ökades bokförrådet ytterligare genom gåvor. Sedan har bokförrådet ökat år från år och utgjorde vid årsskiftet 1965 av 6116 band

Forts. i nästa nr.



Stadsbiblioteket del II

Hur stor utlåningen var under de tidigaste åren vet man inte så noga. Till en del hämmades den genom låneavgiften, som nu stigit till 25 penni per boklån, och av att biblioteket var öppet endast en gång i veckan, måndag kl. 3—4 e.m.

Sannolikt berodde den låga lånefrekvensen också på det ringa urvalet av böcker. I medlet av 1870-talet torde utlåningen ha uppgått till 650 band årligen, men enligt uppgifter från åren 1902 och 1905 var utlåningen resp. 156 och 125 band. Ännu så sent som 1928 utgavs blott 779 band till 100 låntagare.


Då låneavgifterna slopades och öppethållandet ökades till 4 dagar i veckan, steg boklånens antal redan det följande året till 1838. Sedan var det en jämn stegring till år 1940, då lånens antal utgjorde 5.501 band. Sedan började det dala, för att år 1945 nå ett bottenrekord på 2.173 band. Det var kanske de oroliga krigsåren som var orsak härtill. Efter detta år har utlåningen åter stigit och nådde 1959 den hittills högsta siffran, 11.111 boklån, också den högsta i landet i förhållande till folkmängden. Senaste år blev biblioteket god tvåa med 10.218 lån.


Beträffande lokalen har biblioteket genomgått skiftande öden. De första tiderna förvarades böckerna i privat lokal, måhända i det Lindqvistska hemmet. Sedan bereddes det en fristad i stadens rådhus, att börja med i ett rum, som det delade med stadens folkskola, hantverkarskola, fruntimmerskola och ungdomsförening. En tid var det inlogerat i handlanden Pensars gård, Bankg. 4, därifrån det återflyttade till rådhuset, där det fick ett eget rum, som dock hade den olägenheten att det var genomgångsrum.

Våren 1918, då fångna ryska marinsoldater var inkvarterade i rådhuset, fördes böckerna i magasinet i granngården den s.k. ”Döbelns gård”, där också utlåning ägde rum.

År 1930 fick det en ändamålsenlig lokal i rådhuset, en lokal som tidigare inrymt Österbottens första lärdomsskola. Där var till en början trivsamt och utlåningen växte. Men också bokbeståndet växte, varför det snart blev alldeles för trångt.


År 1962 flyttade biblioteket till sin nuvarande lokal i ett nybyggt hus på den s.k. Grundfeldska tomten, med utsikt över Topeliparken. Rummet är stort, ljust och trevligt, och i samband med det finns källarutrymme för böcker, som arkiveras.

 


Stadsbiblioteket III

Biblioteket har haft förmånen att ha haft få ombyten på de ansvarsfullaste posterna. Den första bibliotekarien Charlotta Lindqvist, innehade posten ca 40 år, då hon på grund av hög ålder lämnade posten. Hon var synnerligen hängiven biblioteket, skötte om allt som berörde detsamma. Intressant är uppgiften, att hon vid inköp av böcker hade hjälp av Z. Topelius, som var angelägen om att praktiska nyttiga handböcker anskaffades. Efter henne följde ett kortare interregnum, då tillfälliga krafter skötte om utlåningen. Men från och med 1913 till och med 1962, alltså 50 år eller halva bibliotekets livstid, handhades bibliotekarietjänsten av fröken Judith Sundell. [Dotter till målaren och mångsysslaren Emil Sundell.] Det är en livsgärning värd all aktning. Sedan år 1962 skötes biblioteket med intresse och sakkunskap av lärare Pehr Tonberg.



[Fröknarna Elisabet och Judith Sundell utanför faderns målar-, inramnings- och tryckeriverkstad vid Västanlid. Senare Ojalammis, nu Björk. Den revs någon gång på 1990-talet.]


Också på posten som ordförande i biblioteksnämnden har det varit få ombyten. Den första ordförande Gustav Hedström dog efter ett år, varpå direktor Nils Alarik Fougstdt blev utsedd till ordförande. Han innehade posten från 1923 till sin död år 1943. Sedan var rektor Erik Åhman ordförande till 1946. Sedan nämnda år innehas posten av undertecknad. Sedan biblioteket fått en lokal med större möjligheter har det kunnat utvidga sin verksamhet till att omfatta även annat än bokutlåning. Sålunda har sedan hösten 1963 föranstaltats sagoaftnar för de minsta. Biblioteket har dessutom samarbetat med stadens arbetarinstitut.

 O. Holmqvist.



Österbottniska Posten i maj 1963.
Lars Pensar tillhandahöll.


Läs mer:
Artiklarna resulterade senare i en liten historik.
Fler artiklar ur ÖP.
(Inf. 2013-05-06, rev. 2013-05-06 . )