[Gick som följetong oktober–november 2023.

Andelsbankens nybygge slår upp sina dörrar av Raoul Carlstedt

Nykarlebys framtid av Börje Nygård

Bankledningens hälsning till Nykarleby-borna av Kaj Skåtar

Andelsbankens nybygge
slår upp sina dörrar

En dröm går i uppfyllelse, Vasa Andelsbank Nykarleby kontor flyttar in i nya tidsenliga lokaliteter och återtar sin plats invid torget [efter en tid i södra parkhuset], detta hälsas med glädje av mången förtroendeman som kämpat hårt under många år för denna sak.

Andelsbanken har verkat invid torget sedan år 1958, då banken köpte fastigheten av Österbottens Kött, och har således traditioner att falla tillbaka på.

Trots andelsbankens relativt korta verksamhet inom Nykarleby, (starten skedde år 1937 och det första kontoret öppnades i Kovjoki) har banken under denna tid utvecklats på ett positivt sätt.

I och med de nya utrymmena hoppas vi kunna betjäna våra kunder bättre och också erbjuda bättre förvaringsmöjligheter för värdepapper. Vi har nu tillgång till tresorfack som kunderna kan hyra emot en bestämd avgift. Vårt sammanträdesrum kan likaså till ett skäligt pris hyras av olika föreningar och sammanslutningar.

Områdesdirektör Raoul Carlstedt framför Vasa Andelsbanks ståtliga bank- och affärshus invid torget i Nykarleby. Förstoring.

De nya utrymmena blir i marknivå med banksal, direktörsrum, sorteringsrum och kassavalv 110 m² och i källarplanet 196 m² med sammanträdesrum, personalens sociala utrymmen, kafferum, valv, och arkivrum.

Utvecklingen under detta år har varit synnerligen god, inlåningen ökade med 25,7 % per sista september.

För att andelsbanken i framtiden skall kunna verka för sina medlemmar och kunders bästa är det av största vikt att likvider, löner, pensioner och andra inkomster styrs till den lokala andelsbanken, om du gör så, kan du vara säker på att dina pengar kommer den egna bygden till nytta och glädje.

I Nykarleby stad upplever vi idag en expansion som aldrig förr. Byggnadsverksamheten är så livlig att byggfirmorna har svårt att få kunniga arbetare, pälsdjursnäringen blomstrar, industrin utvidgar, och inom jordbruket har specialodlingar såsom växthus- sockerbets- och potatisodling slagit igenom.

[Vid tiden byggdes Högstadiet, Hälsovårdscentralen, Ämbetshuset och detta. Alla av Byggnadsbyrp I. Berg.]

Men denna enorma satsning kostar pengar, och idag är efterfrågan på krediter ovanligt stor, vilket naturligtvis ställer stora krav på banken.

Men detta till trots har andelsbanken varit med och finansierat en hel rad olika byggnadsprojekt, gett krediter till jordbruket, företagare, pälsdjursfarmningen m.fl.

Jag är förvissad om att andelsbanken också i fortsättningen skall kunna vara till nytta för sina medlemmar och kunder.

Jag hälsar alla varmt välkomna till vårt nya kontor och hoppas på ett gott samarbete.

Välkommen till Vasa Andelsbank, Nykarleby kontor.

RAOUL CARLSTEDT områdesdirektör

NYKARLEBYS FRAMTID

Jag kunde ge ett mycket kort, och vågar jag påstå, riktigt och entydigt svar på rubriken idag: framtiden ter sig ljus för oss Nykarlebybor.

Vår stad upplever nämligen f.n. en industriell expansion av aldrig tillförne skådat slag. Den främsta orsaken härtill är uppsvinget inom pälsdjursnäringen och som en följd därav blomstrar hela näringslivet, industrin bygger ut, byggnadsverksamheten ökar, servicenäringarna följer med. Basnäringen jordbruket, som har stor betydelse för vår stad visar på en stabilitet, som även lovar gott för framtiden. Icke minst växthusodlingen har skjutit fart de senaste åren.

Den privata sektorn har under de senaste åren investerat enormt med tanke på framtiden och staden har följt upp och spätt på i den mån resurserna tillåtit. Sålunda har staden förutom tidigare normal medverkan och åtaganden i form av borgensförbindelser, mark för industrin, kommunalteknik m.m. under 1978-1979 byggt sin första industrihall. Samtidigt uppföres ett flertal andra industrihallar, vilket både omedelbart och på sikt ger upphov till ett flertal nya fasta arbetsplatser.

Men den snabba utvecklingen skapar också problem för de kommunala beslutsfattarna. Staden har uppenbara svårigheter att hänga med i första hand vad beträffar bostadsproduktionen. Dock är att märka att staden årligen är skyldig uppgöra bostadsproduktionsprogram, som i regel utvisar en jämn ökning av antalet bostäder. Kurvan för bostadsproduktionen kommer sålunda att vara jämn oberoende av om konjunkturerna varierar, varför på sikt inäts differensen i underskottet, men ej med omedelbar verkan.

De medel, som staden anhåller från bostadsstyrelsen föreslår inte på långt när, varför den fria finansieringen av bostäder är ytterst viktig och nödvändig för att ytterst råda bot på bristen. I detta fall måste alla hjälpas åt. Bankerna spelar här en stor roll genom sina krediter till byggarna och genom att själva deltaga ss. nu, Andelsbanken i det nya affärs- och bankhuset i stadens centrum. Det gäller också för staden att planera för såväl unga som äldre i jämnbredd med utvecklingen. Barndagvården är i takt med tiden och för åldringsvården har planerna på ett nytt åldringshem framskridit så långt, att vi kan börja skönja resultatet inom en nära framtid. Vi kan m.a.o. säga, att staden sörjer såväl för de unga, den produktiva befolkningen som de äldre och vad kan mån mer begära. För hälsovårdens del tillkommer bäddplatser 1982–1983, varefter HVC:s bäddavdelning omfattar 40 platser.

Stadsdirektör B. Nygård med sitt nuvarande residens. Båda kommer att småningom bli granne med Andelsbanken, då det nya ämbetshuset färdigställs invid torget. Förstoring.

Servicen till kommunmedlemmarna blir säkert bättre, smidigare och effektivare genom tillkomsten av ämbetshuset under 1980, i vilket inryms post, polis, arbetsförmedling, fp-byrå, stadens centralförvaltning samt huvudbiblioteket.

För invånarnas trivsel, motion och kondition sörjer bl.a. idrotts- och ungdomsnämnderna samt arbetarinstitutet genom upplysta skidspår och konditionsstigar, motionsgymnastik m.m. i idrotts- och ungdomsgårdar, föreningshus, skolor o.s.v. Under flere år har någon arbetslöshet inte existerat i staden (undantag: indragningen av statens manuella tel.centraler).

Detta är ett gott omen för framtiden. Emigrationen är endast obetydlig och de återvändandes antal torde vara större än de som prövar lyckan i andra länder.

Befolkningstrenden är numera positiv och en jämn ökning i siffrorna förväntas årligen.

Ytterst viktigt för en kommun av Nykarlebys storlek och vidd är att väg- och gatunätet är utbyggt och i gott skick. Förbindelserna mellan de olika stads- och bydelarna är nu ytterst goda och endast vissa vägavsnitt tarvar genomgående konstruktionsförbättringar och utökat underhåll.

För elförsörjningen kan kanske staden på sikt bli självförsörjande till 50 procent, ifall utbyggnaden av el.kraften, såsom planerna är, genomförs, varför bildlikt talat framtiden ter sig, sett även mot den bakgrunden, ”ljus”.

Beslutsfattarna i vår stad har varit förutseende nog att i sina beslut även tänka framåt i tiden. Detta gäller speciellt de planer, som förelagts stadsfullmäktigeoch i vilka framtidsperspektiven utstakats. Stadens höga beslutande organ har därvid oftast uppträtt som ett seriöst ”kommunparti” utan läggande av alltför mycket politiska aspekter och prestigetänkande i besluten, vilket otvivelaktigt varit till fördel för oss kommuninvånare.

Att förutspå framtiden är givetvis inte den lättaste uppgift man kan ställas inför men för Nykarlebys del vill jag påstå, att den inte är alltför svår idag. Stadens ekonomi är god och Nykarleby-bon är idag ambitiös, framåtsträvande, kunnig, risktagande, optimist m.m. Vad är det då, som talar för annat än tillförsikt och tilltro till framtiden.

Men bakslagen kan för Nykarlebys del komma överraskande. Vår huvudnäring, pälsdjursodlingen är ytterst konjunkturkänslig.

Jag säger dock som en vis man sagt: Utvecklingens hjul stannar inte. Det rör sig alltid antingen framåt eller bakåt.

För Nykarlebys del rullar det otvivelaktigt rätt väg d.v.s. framåt.

Slutligen vill jag passa på tillfället och gratulera Vasa Andelsbank till det nya bankhuset. Banken är väl kommen tillbaka till sin rätta plats och miljö.

BÖRJE NYGÅRD stadsdir.

Kom den 19.11 och stifta bekantskap med
ANDELSBANKENS NYA UTRYMMEN

Förstoring.

Vasa Andelsbank har fått nya funktionsdugliga utrymmen i Nykarleby. Betjäningsmöjligheterna har ansenligt förbättrats och vi finns på ”rätta” stället invid torget.

Måndagen den 19.11 önskar vi alla välkomna för att stifta bekantskap med våra nya utrymmen och för att dricka ÖPPNINGSKAFFE med oss.

Deltag under öppningsveckan i vår intressanta KUNDTÄVLING och ge dig tid att betrakta TAVELUTSTÄLLNINGEN i banken. [Minns någon vems tavlor som utställdes?]

Bankledningens hälsning
till Nykarleby-borna

Bankhuset i Nykarleby är inflyttningsklart. Vasa Andelsbank har fullgjort de utfästelser, som gjordes i samband med fusionen mellan bankerna. Trots att lokaliteterna kommer att disponeras på ett annat sätt än vad ursprungligen planerats, måste man konstatera, att huset kommer att fungera som en mångsidig servicepunkt, som dessutom kompletteras av det ämbetshus, som staden uppför vid torget.

För Andelsbankens del är det klart, att fusionen för några år sedan och detta nybygge skapar ett fastare underlag för en utvidgad bankservice i Nykarleby. Inom de nya lokaliteterna har Nykarleby-distriktet möjligheter att utvecklas på ett helt annat sätt än i de otidsenliga utrymmen, som banken tidigare disponerade över.

Nybygget konfirmerar också Nykarleby distriktets identitet. Efter fusionen med Vasa Andelsbank har Nykarleby-kontoret fungerat som distriktskontor med rätt långtgående självbestämmanderätt, speciellt i kreditbeviljningsfrågor. Den lokala kännedomen inom distriktet representeras av lokalstyrelsen, medan området har egna representanter i bankens direktion, förvaltningsråd och fullmäktige. Allt detta garanterar, att den fusionerade bankens traditioner kan säkras, samtidigt som området som en integrerad del i en stor bankenhet kan verkställa större satsningar, exempelvis i det nya bankhuset, utan att äventyra kreditbeviljningsförmågan inom området.

Vi inom Vasa Andelsbank hoppas att banken genom en höjd servicenivå skall kunna bidraga till utvecklandet av den ekonomiskt sett ytterst aktiva Nykarleby-regionen.

Kaj Skåtar verkställande direktör

Välkommen till Vasa Andelsbanks nya lokaliteter invid torget, vi betjänar Er:

RAOUL CARLSTEDT
områdesdirektör, anställd 1966.

LENNA BJÖRKMAN
funktionär, anställd 1959.

KERSTIN OLIN
funktionär, anställd 1963.

BIRGITTA RENVAKTAR
kassörska, anställd 1973.

KERSTIN BLOM
funktionär, anställd 1979.

MAJ-BRITT GRÖNHOLM
funktionär, anställd 1978.

Nykarleby — Pälsriket

Pälsdjursnäringens tillväxt i Nykarleby är inte enbart en tillfällighet. I våra kustbyar Socklot och Monäs startade minkfarmningen redan på 30-talet. I medlet av 40-talet fick farmare i Socklot fram en ny mutationsmink ”Socklot pastell” och något senare kom pearlminken. Vid experimenten med dessa och andra korsningar fick man fram olika dittills okända minktyper s.s. Dawnpastell, Finlandiatopas, Finlandiapalomino o.s.v. Nyheterna var väl betalda. Pionjärerna hade lyckats och framgångarna smittade av sig.

Centralfoderkökens [Nyko Frys och Farm Frys] tillkomst i början av 60-talet bidrog starkt till utvecklingen. Farmarnas antal och storlek växte och i dag kan vi konstatera att inom Nykarleby finns världens största pälsdjursproduktion. Näringen är nu så omfattande, att man brukar säga, att Nykarleby stad ”står eller faller” med pälsdjurens vara eller inte vara. Uttrycket är naturligtvis tillspetsat, men faktum är, att näringens dominerande ställning för närvarande starkt influerar stadens utveckling — ett faktum som ingen ”inföding” kan undgå att observera.

Även nationellt — och inom pälsvärlden internationellt — är vår produktion uppmärksammad och känd. Som måttstock på hur omfattande pälsdjursnäringen är i Nykarleby kan nämnas följande avrundade tal: Finlands andel av västvärldens, minkproduktion var under senaste försäljningssäsong ca 22 procent, motsvarande andel av rävproduktionen ca 50 procent. Under samma säsong var Nykarlebys andel av hela landets produktion ca 30 procent för minken och 50 procent för räven. Dessa siffror talar sitt tydliga språk och att det samtidigt rör sig om stora pengar är helt klart. Man har uppskattat, att senaste säsongs försäljning gav Nykarleby-farmarna ca 350 miljoner i bruttoinkomster. Ett teoretiskt medeltal ger enligt detta en bruttoförsäljning om 6—700.000,- mk per farm. Fördelningen är dock inte denna i praktiken. Vi har som bekant några verkligt stora enheter av vilka kan nämnas Keppo, som är världens största minkfarm, Monäs Frys med världens största rävfarm samt Bröderna Sjöholm, vars sammanlagda mink och rävproduktion är den största inom Nykarleby. Dessa tar självfallet hem betydande summor av nämnda belopp, men trots detta är det inte ovanligt, att en familjefarm har en bruttoförsäljning om ca 1/2 milj. mk. Detta är som sagt bruttobelopp, men efter att driftskostnaderna och nödiga investeringar i maskiner och byggnader gjorts, bidrar dock näringen till stadens skatteinkomster med väl den andel per invånare, som den övriga befolkningen.

Att dessa pengar liksom det kapital näringen reserverar för nästa säsongs produktionskostnader är intressanta även förbankerna är ganska naturligt. Det märks en klar tendens, att även banker, som ej tidigare varit djupare engagerade, numera söker kontakt. Pälsdjursfarmarna hoppas, att detta bankintresse håller i sig även vid en eventuell lågkonjunktur.

Vad innebär då pälsdjursnäringen för Nykarlebyborna i allmänhet? För det första kan vi notera, att ungefär en tredjedel av den arbetsföra befolkningen får sin inkomst direkt från de 550 farmer som finns. Om vi därtill räknar de som är sysselsatta inom näringen med foder- och produkttillverkning, pälsning, transporter, farmanställda o.s.v. torde de direkt sysselsatta uppgå till ca 40 procent. De indirekta återverkningarna är naturligtvis svåra att uppskatta. Om man under nurådande överhettade högkonjunktur beaktar den livliga byggverksamheten, som sker tidigt vid utvidgning av farmer samt pälsningscentraler, nybyggnad och utvidgning av foderkök, destruktionsanläggningar och vägbyggen, så kan man uppskatta att hälften av arbetsplatserna har direkt samband med mink och räv. Även handel liksom bank- och övrig serviceverksamhet stimuleras. Unga familjer stannar kvar, vilket innebär att skolor och daghems fortsatta existens tryggas.

En påtaglig positiv effekt av allt detta är, att arbetslöshet är ett så gott som okänt begrepp här förnärvarande. Ingen behöver emigrera med den motiveringen, som tyvärr var ett faktum ännu på 50-talet, tvärtom har vi en stark inpendling till orten.

Ekonomiskt och ur sysselsättningssynpunkt är det bra förspänt, men vi skall inte blunda för att det även finns nackdelar med allt, så även här. Den mest uppmärksammade och omdebatterade negativa effekten är belastningen av miljön, som denna koncentration medför. Genom iakttagande av medicinalstyrelsens nya skötseldirektiv kan det mesta av dessa olägenheter mildras och i många fall helt avlägsnas. Vid diskussioner får man den uppfattningen, att farmarkåren är inställd på att ta sitt ansvar i denna fråga, såväl för sin egen som för grannens skull.

Om så sker kan man avslutningsvis säga att Nykarleby ”står och blomstrar” tack vare pälsproduktionen.

Om näringens ekonomiska förutsättningar starkt skulle försvagas, kan det bli en svår period för staten, men eftersom befolkningen i nejden sedan urminnes tid är idag och uppfinningsrik, kommer man säkert med den företagarvana, som nu finns, att se till att staden ”inte faller i alla fall”.

Gunnar Mäenpää
ordförande i Svenska Österbottens
Pälsdjursodlarförening

[Vexala Frys? Förstoring.]

[Nyko Frys. Feora under uppförande. Förstoring.]

[Monäs Frys? Förstoring.]

Andelsbanken i Nykarleby har tillsammans med ACA [Andelsbankernas centralaktiebank, idag Andelsbankscentralen] varit med i finansieringen av farmarnas centralfoderkök redan från deras tillkomst. Titt dessa objekt hör Nyko-Frys, Monäs Frys, Farmarnas Foderkök och Vexala Frys. Även i Keppo är Andelsbanken finansiär.

Minnen från Nykarleby
Andelskassas barndom

Få grund av depressionsåren i slutet på 1920 och i början på 1930-talet, kom några jordbrukare samman, för att diskutera hur man skulle gå tillväga för att bli delaktig i de billiga lån som staten då började ge ut till jordbrukarna.

Inga banker var intresserade av att förmedla dessa billiga lån, emedan förmedlingsprovisionen utgjorde endast ca 0.3 procent.

En annan bidragande orsak var att det inte fanns någon Andelskassa på svensk håll norr om Vasa förutom Munsala Västra och Esse Andelskassa.

När Kovjoki Andelsmejeri började bygga nytt var kreditbehovet stort. Mejeriets styrelse vände sig då till Munsala Västra Andelskassa i Hirvlax med förfrågningar om den var villig att förmedla statens lån till mejeriet.

En annan bidragande orsak var att nyskiftet i Kovjoki by höll på att bli slutfört. Efter många år av väntan behövdes stora nyinvesteringar i byggnader, som delvis stått stilla i 20 år.

Deltagarna i detta första möte ansåg därför tiden vara synnerligen lämplig att bilda en andelskassa, för att tillvarata Nykarleby med omnejds intresse. Temat var då, jordbrukarnas pengar bör i första hand användas till att bygga upp en livskraftig landsbygd, som grund för vidare utveckling av jordbruket.

De närvarande beslöt att arbeta på att få Nykarleby Andelskassa. För att få beslutet verkställt sändes brev till ACA med begäran om hjälp med stadgar och paragrafer.

Vi enkla bönder var mycket imponerade när dessa höga tjänstemän, beredvilligt lovade komma upp till Österbotten för att hjälpa oss vid grundandet av Andelskassan.

Vi stod i stram givakt, med häst och den bästa kyrkschäsen, på Kovjoki station och väntade när tåget anlände från Helsingfors. Då anlände agronom Åke Lönnberg från ACA. Och det gick fort undan med godkännandet av de modellstadgar som Lönnberg hade med sig från huvudstaden.

Nykarleby Andelskassa grundades således år 1937 med 13 medlemmar, som blev införda i medlemsförteckningen den 8 april 1937.

Till Andelskassans första medlemmar tecknade sig följande jordbrukare: Arthur Liljedahl, Anders Nordström, Alfred Hägg, Vilhelm Dahl, Villiam Rundell, August Backlund, Villiam Bäck, Sven Nikunen, Erik Lundqvist, John Bäck, E.J. Strandberg, Axel Björkrot och Villiam Hermansson.

Till Andelskassans första styrelse hörde Arthur Liljedahl, Sven Nikunen, Erik Lundqvist, EJ. Strandberg och Villiam Bäck.

Det äldsta styrelseprotokoll som finns bevarat är daterat 6 november 1937. Mötet hölls i Nordlings kafé i Nykarleby stad. På detta sammanträde beslöts att annonsera om anställning av en kassör och bokförare, som föreståndare då kallades.

Nästa styrelsemöte hölls den 4 december 1937. Bland tre sökande antogs jordbrukaren Axel Liljedahl från Kovjoki till Andelskassans första bokförare och kassör. Med en månadslön av mk 100:-, vilket motsvarar l mk per månad i dagens penningvärde. En tjänsteborgen om 25.000:- erfordrades av kassören.

Andelskassans kontor, som var inberäknat i kassörs-sysslan, flyttades den första tiden många gånger, möjligen på grund av mycket arbete och nästan ingen lön.

Principen var då att sådana viktiga uppdrag dels var förtroendeuppdrag, som man osjälviskt hjälpte till med, för sin hembygds bästa.

Från Axel Liljedahl flyttades kontoret en kort tid till mejeriet i Kovjoki, därifrån till Nykarleby mejeri sedan till folkskolan i Ytterjeppo, sedan några veckor till Nykarleby mejeri igen, därefter till Kovjoki folkskola. Där fanns kontoret tills det lyckliga beslutet gjordes, att köpa den nuvarande fastigheten i Nykarleby.

Bankfastigheten som köptes 1958, men som nu fått ge vika för det nya och funktionsdugliga bankhuset. Förstoring. [I flygeln till vänster fanns Ritas Stuvbitar och i lokalen till höger Nykarleby Elaffär. Vid fotograferingstillfället hade den ”satt lapp på luckan” och flyttat till Grönhuset.]

Beslutet att köpa fastigheten skedde 18.2 1958 för mk 4.250 000:- som i dagens penningvärde utgör mk 42.500:-. Ägaren av fastigheten var så intresserad att sälja fastigheten, att därför fick Andelskassan mycket förmånliga betalningsvillkor. En del betalades vid undertecknandet av köpekontraktet, återstoden skulle betalas under en 3 till 5 års period.

För att erhålla de tidigare nämnda, billiga statslånen måste Andelskassan tillsätta noggranna värderingsmän, som skulle värdera de lägenheter som önskade få del av dessa statslån.

Frågeformulären som av värderingsmännen skulle ifyllas, var en hel vetenskapsavhandling. Odlade arealen värderades från 3.000:- till 5.000:- per ha. Skogsmarken från 300:- till 1.000:- per ha.

Anteckningar skulle bl.a. göras om hur många km från mejeri, skola, järnvägsstation och stad fastigheten låg. På ett annat formulär frågades hur långt till åkern, betesmarken och skogen bostaden låg, och huru många skiften lägenheten bestod av. Huru många meter till fähus och ekonomiebyggnad. Huru långt till brunnen och om den höll vatten samt hur många meter till tuppen. Alla dessa frågor skulle besvaras på heder och samvete.

Detta blev nästan för mycket för styrelsen, som då fundera på att ge upp. De stod ju i personlig borgen för alla penningtransaktioner som gick genom Andelskassan.

En gång var det verkligen nära att Andelskassan skulle ha; blivit jordbrukare. Det gick till på så sätt att lägenhetsinnehavaren som fått lån från Andelskassan, reste till Sverige utan att meddela något till kassan, hur räntor och amorteringar skulle skötas. Inte heller fanns någon adress som kassan kunde kontakta. Till slut övertog en annan jordbrukare lägenheten och lånen.

Med dessa gamla minnen från Andelskassans barndom, vill jag visa att dagens verksamhet med de nya lokaliteterna som nu tas i bruk, har Andelskassan som fusionerat med Vasa Andelsbank, lyckats i sitt arbete för hembygdens bästa. Banken har vunnit allmänhetens förtroende och kan tryggt arbeta vidare.

Arthur Liljedahl

Minns ni den? Försvunnen stadsvy invid torget. Förstoring

VASA ANDELSBANKS FÖRTROENDEVALDA INOM
NYKARLEBY DISTRIKT

[Andelsbankshusen]

Det nya bankhuset [vid Korsningen Topeliusesplanaden-Sollefteågatan] under byggnadstiden. Som huvudentreprenör har Byggnadsbyrå I. Berg från Vasa fungerat och ansvarig byggmästare har Börje Regnell varit. I samma bygge kommer också en stor K-hall att inrymmas, apoteket samt skattebyrån och en mindre shop. 11 st bostadslägenheter finns i de övre våningarna.
Förstoring. [Apoteket har flyttat till f.d. polisstationen i Stadshuset och Skattebyråns lokal har ombyggts till bostäder. Backlunds trädgård drev blomsterhandeln Florina i ”den mindre shopen”.]

Andelsbankens tillfälliga utrymmen vid Östra Esplanadgatan 23.
Förstoring. [En tid fanns gråmålade papperskorgar som om de nu inte var gjorda av gamla gurkburkar, så såg de ut att vara det. Förstoring.]

Pengbitjymrin

”Fint ska e vara fast brö ska lånas” he sa di förr tå nain jick å kana å va liiti åonödot åppsträka eli annos hadd tjööft na grannlåt — ein såm it riktit sku ha hadd råd. Fyr he mesta låå nåfol avundin bakåmm hedi åolstävi, lät nå vara at e va sant nain gang. Fast he kuna väl jöutas förr å ti spring ti adesto åsta lån brö! Vem kan nofytiin riktit säta se in i huru he tjändist. Nu är e jåo alldeilis adäleiss. Ja nå, åolstävi används väl än i da nain einstaka gang, å avundin han e it avliva, men sjölva lånasi ha ha nåo gaai åpp se he. Nu är e såm e sku va fiinari ti lån än e va förr. Kanske e va värr tå e va brö å. Ti lån pengan från banken ä jåo sam po i adär plan he.

Undälit är e äntå me pengan, sant ha e i alla tider vari såm e staar i vison at di ä ti bitjymbär fy bodi fatin å rik.

I vån by findist e nain gang på 1800-tali in gubb såm di kalla ti Gummin. Handi gubbin va riik så he va mang såm vila haa an ti fadder åt bånin siin. Prati jick åm at Gummin hadd pengan inlåst i in blåin tjisto å hede vart fy frestand fy såmbli. Ein gang tå Gummin va ti jässbås tåo di in stega å räätt åppätt väddjin, tåo ut i fönster å kröup in. Tjyvan båra å skar ut lååsi på tjiston, tåo pengan å ränd å ut. He vart bråttåm så fönstri lämna ipi å stegan kvar på väddjin. Sedan fåor di in i in bastu,amar åsta räkn å deil råovi.

He vart ståort rambambula i byin åm hedi inbråti. Vem hadd jåort e? Haapa Jutt va liti äventyyli så han vart straxt misstänkt å fört på fyrhör ti Nykaabi. Han va ti tagas mä så länsman prässa an dåolit å sa ti sist: Om it du bitjänder så ska ja dans langdansin medde! Haapa Jutt, såm va inflytta från Vörå-hålldi, svara: Ja han kan ja, han briuka dem dans i Vörå på jässbåsannandain.

Nain bitjännels kåm e it men läng baket så lär gubbin ha sagt: Åm adästu bastupallan sku kunn tal, sku an nåo vit mytji. Inbråti vart aldär oppklara men he jick mang åolika rykt åm hedee. Eitt va at e sku ha vari ryska sedlar å mynt såm it jick ti få växla i Finland tå så ein å tjyvan måsta fara ti Petersburg å växil, å på hon reison lämna han. Ader ijen påståo at nåu jick he ti få växla på närmare håld. — Tjiston hon jick på aksjåon järåm åri å håli va lappa.

Ja he va it så sekärt ti ha pengan på tjistbåttn, så ti såm gneid å fick spara ihåop na slantar byrja småningåm föö dem ti Nyykaabi banken. Men så jick han åkoll me dunder å brak å vart e yntjilit me mang spararar, så he räckt ti tala åm läng he å.

Men nu har vi jåo Andelsbanken så nu bihövär it vi va åoråoli vart vi ska jöra å sparkapitali vårt.

Rationalisering på gott och ont inom jordbruket

Rationalisera, specialisera har varit viktiga, användbara och flitigt använda ord inom lantbruksnäringen de senaste decennierna. Skall det också förbli så i framtiden? Kanske fanns de också tidigare, men då under andra benämningar, som t.ex. effektiviteten på utfört arbete o.s.v. Det finns t.o.m. en riksomfattande ”förening”, Arbetseffektivitetsföreningen, som årligen utger publikationer om effekten i arbetet.

Vårt lantbruk har utvecklats från självhushållning d.v.s. när varje lantbrukare själv producerar sin mjölk, sitt kött, (hushållsgrisen). Han sålde råg för att kunna mala rågmjöl i kvarnen och själv baka sitt bröd hemma.

Principen var att reda sig själv så långt som möjligt, sälja det som gick att sälja och köpa endast det allra viktigaste och så litet som möjligt. Ett ordstäv som lever kvar i folkets mun från den tiden förklarar ganska bra hur man såg på problemen: ”Det är inte genom de stora inkomsterna man blir rik utan genom de små utgifterna”. Principen i orden kan ännu i många stycken vara användbara i dag.

Som mångsysslare kunde inte lantbrukaren producera mycket av varje slag utan som så ofta var fallet, han hade en stor familj, och var tvungen att i första hand mätta deras munnar med billig mat, och billigast var det han producerade själv.

Efter andra världskriget gick den tekniska utvecklingen inom jordbruket mycket snabbt framåt också i Finland.

Alltefter kapital kunde lösgöras för investeringar i maskiner, kunde mänsklig arbetskraft friställas. Den fann sysselsättning i den expanderande metallindustrin samt även husbyggnadsverksamhet. Statsmakten hade insett att för utnyttjande av teknikens vinningar fordrades, ett samarbete mellan våra små lägenheter på kort sikt. Senare var en förstoring av lägenheterna nödvändig. Så skedde också. Mekaniseringen gick väldigt snabbt. Strukturrationaliseringen (storleksutvecklingen av lägenheternas areal) gick och går inte så snabbt. Det är enbart till nytta, för samhället i stort.

Skulle strukturrationaliseringen ha gått snabbare hade vi säkert haft en mycket större avfolkning av våra byar än vad nu varit fallet.

Så till specialiseringen. Pälsdjursnäringen, som ursprungligen startade som ett komplement till fisket och lantbruket, kom som en räddande ängel och tillvaratog den överloppsarbetskraft som jordbruket inte behövde. Andelsbanken gjorde avgörande insatser när de första farmarna behövde krediter och är alltjämt synnerligen intresserad av pälsnäringens utveckling.

— Andelsbankerna är födda på landsbygden bland jordbrukare, och står i dag för ca 60 procent av lantbrukets krediter.

Bland specialiseringar inom jordbruket som finns etablerade i Nykarleby kan nämnas: potatisodlingen, med centrum i Jeppo, där tillkomsten av Jeppo Potatis är ”pricken över i:et” för potatisodlingen i vår nejd.

Sockerbetsodlingen kom till Nykarleby i början av 1960-talet. I början var det myckna handarbetet avskräckande och hämmade utvecklingen. Andelsbanken hjälpte odlarna på traven genom att engagera föredragshållare, samt genom att till lantmannagillet donera en sånings- och hackningsmaskin, som alltjämt är i användning. En specialiseringsform som lämpar sig väl i vårt område är timotejfröodlingen. Efterfrågan har varit hygglig de senaste åren och timotejhalmen är ju mycket användbar och efterfrågad av minkfarmarna.

Växthusodlingen av grönsaker samt frilandsodlingen är också specialodlingar som kan väntas utvecklas i framtiden, i och med att kostvanorna ändras till deras fördel. Trots att det för tillfället kanske kan vara svårt att öka: försäljningen. Dessa exempel på etablerade specialodlingar i Nykarleby har jag nämnt för att de upptar en i regel liten areal men ändå ger en jämförelsevis god avkastning.

Det torde också marknadsmässigt gå att utveckla de nämnda alternativen ännu en tid.

Den inhemska sockerproduktionen är nu 40­–50 procent av konsumtionen. Trots att konsumtionen väntas minska något bör här finnas en del utvecklingsutrymme.

En ökad mängd potatis kanske inte går att marknadsföra, men en ökad förädling torde det finnas utrymme för.

De konventionella animalieprodukterna mjölk, kött, ägg, borde vi med alla medel minska på idag eller åtminstone stoppa den pågående ökningen. I synnerhet gäller detta mjölkproduktionen. Staten har ju satt produktionstak för t.ex. mjölk så att om produktionen överstiger detta tak får producenterna stå för avsättningen på världsmarknaden själva. Detta betyder att man för 1979 kalkylerar med 4­6 penni avdrag per liter för såld mjölk. Jag är vän av en fri företagsamhet, som stimulerar till nya rationella åtgärder, men i ett överproduktionsläge som nu, tar jag hellre produktionsbegränsande åtgärder över mig under en bestämd tid, än att jag, står ”overksam” och ser på när vi ”rationaliserar oss till döds”. Jag hoppas också att i den utvecklingsplan staden uppgör för lantbruket inom området, kommer att beaktas alla möjligheter att specialisera jordbruket till marknadsförbara produktinriktningar.

Om vi hämningslöst låter den ekonomiska strukturrationaliseringen fortsätta, kan vi i värsta fall få se våra byar avfolkas och en lika skrämmande syn möta oss på närhåll, som vi mångenstans i Sverige träffat på: 3–4 bönder i varje by, utan tillgång till någon närservice.

Pälsdjursnäringens
problem

Som en naturlig följd av de odiskutabelt höga rävpriserna, har rävskinnsproduktionen under de senaste åren expanderat i våldsam takt. Experterna har spekulerat i hur mycket världsmarknaden tål. En klar varning från auktoritativt håll har i höst publicerats i Dagspressen.

Farmarkåren har all orsak att ta signalerna på allvar. Mot utsikterna till sänkta skinnpriser och ständigt stigande produktionskostnader vore det oansvarigt att nonchalera verkligheten och låta pågående trend fortsätta.

En redan etablerad farmare känner till de ständigt stigande priserna på byggnadsmaterial och andra förnödenheter för farmningen. För en nyetablerad farmare och för den, som planerar att starta — lockade av gamla farmares under mödosamma år gjorda framgångar — vore det hälsosamt att uppgöra en noggrann ekonomisk kalkyl över kapitalbehovet förrän han låser sig i en bransch där lönsamheten alltid fluktuerat.

En ny produktionskostnad som varken gamla eller nya farmare kan undgå, är de farmhygieniska åtgärder vilka måste genomföras enligt medicinal- och vattenstyrelsens direktiv. I synnerhet vid nyanläggande av farm medför kraven stora investeringar, men även gamla farmare skall numera klart kalkylera utgödsling och farmhygieniska åtgärder, som en del av de produktionskostnader en farm måste bära.

Ett personligt råd i nuvarande situation är: avvakta i stället för att utvidga. Om avskrivningsobjekten är otillräckliga för en normal resultatreglering, gör då en investeringsreservering för framtida stabilisering av farmens ekonomi.

[Adventskapellet]

Även i bostadsproduktionen är andelsbanken med. Bl.a. är huset i förgrunden ett av dess objekt. Förstoring. [Adventsförsamlingen ägde gården som fanns tidigare. På skylten står Adventskapellet. På följande tomt fanns Synnerbergska gården.]

Vasa Andelsbanks inlåningsutveckling 1968—1978.

[Vilken drömutveckling!]