En sida med bränder har funnits sedan 2012,
men först 2021 slog det mig att det
också borde finnas en sida om

Brandskydd


Artiklar från staden och landskommunen blandade.

 

Kursiv = externa sidor.  
   
Brandchefer i staden  
Brandchefer i landskommunen  
   
Spruthuset vid kyrkan

1840‑t

I Byggnadsordningen finns en del om brandskydd.

1858

Spruthuset i Poliskammaren

1876

Nykarleby Jeppo försäkringsförening 1881—1981 1881
Nykarleby frivilliga brandkår

1882

Brandkårshuset Asgård

1893

Kungörelse. Brand- och gatusyn

1920

I Byggnadsordningen finns en del om brandskydd.

1922

Brandlarm anno 1924.

1924

Alarmsignalapparater

1925

Kommunalfullmäktige antog brandordning

1935

Nedbrunnen villa
Brandordning för Nykarleby stad

1937

Brandbefälskursen

Kungörelse riugnssyn
Kungörelse i händelse av eldsvåda och distrikten
Till allmänheten inom Nykarleby lkm 1938
Kungörelse om brandsyn i landskommunen

Brandordning för Nykarleby landskommun

1943

Den nya motorsprutan kan nu tagas i användning.

1945

Kungörelser om efterlevnad av brandordning och brandalarm

Instruktion för brandmanskap

1946

Nykarleby frivilliga brandkår av Einar Hedström 1958
Brandstationen vid Gamla stastion

1959

Tre brandkårer övade i Nykarleby

1976
Brandstationen vid Karleborgsgatan

1980

Brandstationen vid Munsalavägen

1999

Kraftverkets första jeepar av Lars Pensar

2006

Brandalarm och -system i Nykarleby av Lars Pensar

2011

 

 

 

 

 

 

 

 


Kungörelse.

Brand- och gatusyn förrättas i staden onsdagen den 6 inst. oktober från kl. 9 f. m. och erinras vederbörande om, att hava sina gatu- och trottoarandelar samt rännstenar i laga skick, att hålla brandsprutor och andra brandredskap samt vatten till sprutornas avprovande lätt tillgängliga samt att undanskaffa olagliga upplag från tomter och brandgator ävensom att gårdsägare själva eller genom ombud äga vid synen vara tillstädes för att få del av eventuella anmärkningar, allt detta vid i lag och författningar stadgat ansvar. Nykarleby rådhus, den 13 september 1920.

På Magistratens vägnar:
Axel Herlin.


Österbottniska Posten, 17 september 1920, nr 38, s. 1.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-04-18.)

*     *     *

Kommunalfullmäktige i Nykarleby landskommun beviljade vid senaste sammanträde full ansvarsfrihet åt samtliga redovisare och förvaltare inom kommunen. En redogörelse över kommunens ekonomiska ställning och förvaltningen meddelas i ett senare nummer i denna tidning. Efter en längre diskussion beslöto fullmäktige antaga nytt förslag till distriktsindelning, i vilket förslag även upptages ett finskspråkigt skoldistrikt. Detta ärende har varit på dagordningen sedan år 1919, då kommunen första gången ålades att inrätta ett finskt skoldistrikt. Då det faktiskt finnes några finsktalande läropliktiga barn inom kommunen, kunde fullmäktige inte längre uppehålla frågan om det finska distriktet. Någon finsk folkskola kommer därmed inte att byggas.

Ett uppgjort förslag till reglemente för sinnessjukhuset bordlades, och fick beredningsutskottet i uppdrag att genomgå reglementet samt ytterligare bereda frågan om sinnessjukhuset.

Att avgiva förklaring över A. Lillkvists besvär över sin skogsbeskattning valdes ordf. John Sundkvist.

Ett tidigare väckt förslag om försäljning av andelen i Kronoby arbetsinrättning förkastades, emedan fullmäktige ansågo, att fattigvården har så stor indirekt nytta av anstalten, att kommunen kunde tills vidare hålla andelen.

[År 1926 grundades en arbetsinrättning i en gammal militärkasern i byn Merjärv i Kronoby. Arbetsinrättningar var fram till medlet av 1960-talet ett alternativ till fängelse för de som dömdes för mildare brott, såsom exempelvis lösdriveri och rattfylleri.
Pressen.se.]

Brandordning för kommunen antogs, och överlämnades åt kommunens skyddskår att genast övertaga ansvaret för brandväsendet inom kommunen. Nödiga medel beviljades för ändamålet. Som brandchef kommer kretschef Aminoff att fungera och manskap utbildas i de olika distrikten, vilka blevo fyra, nämligen Forsby-Kyrkoby, Kovjoki-Markby, Soklot och Ytterjeppo.


Österbottniska Posten, 3 maj 1935, nr 18, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-04-18.)

*     *     *

Nedbrunnen villa.

Söndag kväll nedbrann till grunden den å Markusholmen belägna villan, tillhörig folkskolläraren K. J. Nordman och fru Sofia Andersson.

Klockan mellan 10 och 11 på kvällen observerades till Bonäs och Vexala ett starkt eldsken från holmen. Från Grundön begåvo sig ett par personer genast till stället, men villabyggnaden var räddningslöst förlorad. Den nedbrann så grundligt, att man vid besiktningen icke ens kunde förmärka, om den varit uppförd av stock eller på spirverk. Vid eldsvådan uppbrann även en i byggnaden förvarad båt. Egendomligt är, att uthusen icke togo någon som helst skada, ehuru belägna på endast ett 10-tal meters avstånd från huvudbyggnaden.

Huru elden löskommit är tills vidare okänt. Ägarna själva ha de icke på en månads tid besökt stället. Ännu sent på söndag eftermiddag hade förbipasserande personer icke förmärkt något ovanligt, ej heller att stället skulle varit besökt. Tillsvidare får man antaga, att någon obehörig person senare på kvällen våldgästat villan och genom vårdslöshet förorsakat branden.

Byggnaden var av stock och innehöll två lokaler om tillsamman 4 rum och kök på nedre botten samt 3 vindsrum. Den var försäkrad till ungefär n. v. försäljningsvärde.



Österbottniska Posten, 15 mars 1935, nr 11, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-09-16.)

*     *     *

Kommunalfullmäktige i landskommunen.

— — —

Brandnämnden fick i uppdrag att genast inköpa en ny brandspruta, vilken skulle placeras i Markby.

Då den valda brandchefen erhållit annan tjänst, antogs till hans vikarie Leonard Björkkvist.


Österbottniska Posten, 14 maj 1937, nr 19, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-04-18.)



*     *     *

Brandbefälskursen i landskommunen.

Den av Allmänna brandkårsförbundet i Finland anordnade brandbefälskursen i Nykarleby avslutades senaste söndag efter att ha försiggått 7 dagar. I kursen ha deltagit 16 man, av vilka 2 voro från Jeppo, 1 från Terjärv och 13 från landskommunen. Kursprogrammet har omfattat 56 timmar, varav 30 timmar praktiska övningar och 26 timmar teoretisk undervisning. Vid de praktiska övningarna har kursledaren följt brandkårsförbundets utbildningsreglemente, och den teoretiska undervisningen har omfattat följande ämnen: brandlagen, materiallära, byggnadskonstruktion, gasskydd, kommandoteknik, släckningstaktik och reglementen.

På söndagseftermiddag gåvo kursdeltagarna en uppvisning, varvid man kunde konstatera, att deltagarna hunnit med mycket, både praktiskt och teoretiskt. Samtidigt inspekterades kursen av brandkårsförbundets representant V. Viklund från Gamlakarleby. Senare på dagen samlades deltagarna till ett enkelt avslutningssamkväm å Kyrkoby skola, till vilket voro inbjudna brandnämndens medlemmar samt representanter från brandkåren i Jakobstad. Kommunens tack till kursledaren och -deltagarna framfördes av J. Sundkvist, och brandmästarna Kempe från Jakobstad och Viklund från Gamlakarleby talade om brandkårernas arbete och önskade den nya brandkåren i landskommunen framgång och förståelse i sitt arbete.

Tvenne deltagare, Frans Granvik och Valter Hellman, överlämnade en värdefull gåva till kapten Franzon och uttalade deltagarnas tacksamhet för den undervisning och utbildning de fått. Kursledaren Franzon talade till deltagarna och betonade med kraft, vilken betydelse ett gott kamratskap och en god disciplin inom en brandkår har. Talet gick till hjärtat, och man kunde se på deltagarna, att de tänka följa sin ledares goda råd.

På kvällen hade anordnats å Jutas en allmän brandkårsfest, till vilken en talrik allmänhet hade infunnit sig. Efter ett musikstycke av Soklot hornseptett hälsade lär. J. Sundkvist välkommen, och lektor Holmqvist deklamerade utmärkt »Österbotten». Sedan följde ett föredrag av brandmästar V. Viklund, vilken utlade, huru de frivilliga brandkårerna i landet uppstått och uppehöll sig särskilt vid den nya brandlagens bestämmelser. Det lärorika föredraget belönades med rikliga applåder. Efter pausen höll kapten Franzon föredrag om brandväsendet i det gamla romarriket och redogjorde för brandsprutans tillkomst. [Det hade man velat lyssna på.] Det med humor kryddade talet mottogs av publiken med kraftiga applåder. Valter Hellman roade publiken med kupletter, och lärar Rajander deklamerade på ett förtjänstfullt sätt tvenne dikter. På gårdsplanen voro anordnade särskilda nöjestävlingar, vilka inbragte en nätt summa. Den första brandkårsfesten i landskommunen liksom dagen i övrigt var synnerligen lyckad, och arrangörerna kände sig nöjda och tacksamma.

Enligt antagen brandordning utgör Nykarleby landskommun fyra branddistrikt, nämligen Soklot, Kovjoki, Markby och de övriga byarna, som benämnas södra distriktet. Som t. f. brandchef är antagen Leonard Björkqvist. I Soklot är Frans Granvik släckningschef, i Kovjoki Aug. Backlund, i Markby Elis Bro, och i södra distriktet Valter Hellman. I alla distrikt finnas vicesläckningschefer. Under sommarens förlopp komma olika grupper att organiseras, så att brandkåren vid årets utgång blir fullständigt organiserad. Vid inträffad eldsvåda i något distrikt skall de antagna släckningscheferna leda släckningsarbetet. Brandkåren bildar stommen, men allmänheten måste som förut enligt gällande brandlag hjälpa till vid släckningsarbetet.


Ref., Österbottniska Posten, 18 juni 1937, nr 24, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.


Läs mer:
Innehållsförteckning Landskommunen.
(Inf. 2021-04-18.)



*     *     *

Kungörelse

Styrelseledamöterna inom Nykarleby & Jeppo brandförsäkringsföreuing vidtar med riugnssyn den 6 aug., helst biträdd av någon av brandchefen förordnad person från brandkåren, och bör till dess alla riugnar försättas i syngillt skick, varom tillkännagives.

Jeppo den 29 juli 1937.

Matts Jungerstam.     


Österbottniska Posten, 30 juli 1937, nr 30, s. 4.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-04-18.)

*     *     *

Kungörelse.

========

     Allmänheten inom Nykarleby landskommun till kännedom meddelas att:

     I händelse av eldsvåda äger därtill vederbörande rätt, ävensom skyldighet, att framför andra kårer påkalla hjälp av Nykarleby landskommuns brandkår;

     Brandkåren är indelad på grund av bosättningsområdens förhållande distriktsvis;

     I händelse eld utbrutit i ett distrikt bör genast därtill vederbörande släckningschef underrättas;

     Dessutom finnes ett flygande kommando, som är förlagd å Nygård invid Nykarleby stad, som snabbt kan utrycka till omkringliggande byar, och alarmeras genom Nykarleby central, till Valter Eng, Nygård;

     Släckningschefer jämte ersättare i respektive distrikt äro:

     Distr. 1, Socklot, F. Granvik, vice A.  Ekman.
     Distr. 2, Kovjoki, Hugo Blom, vice W. Backlund.
     Distr. 3, Markby, Elis Broo, vice L. Björkqvist.
     Distr. 4, Kyrkoby-Forsby-Ytterjeppo, W. Hellman, vice R. Törnqvist.
     Flygande kommando: Gunnar Grahn, vice Elis Eng.

Jutas den 24 november 1937.

Å brandkårens vägnar:

Walter Hellman.

Brandchef.

 

Österbottniska Posten, 26 november 1937, nr 47, s. 4.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-04-18.)

*     *     *

Till allmänheten inom Nykarleby lkm.

[Brandordningen i löpande text.]

I enlighet med kommunens brandordning, och § 34 i brandlagen §§ 26—28 i brandstadgan, skall en gång i året, i alla byggnader och anläggningar verkställas allmän brandsyn. Då kommunens brandkår härefter kommer att övertaga brandbesiktningen, såsom kommunens brandordning föreskriver, kommer den främst att vårda sig om det förebyggande brandskyddet.

För att bringa allmänheten kännedom om, vilka säkerhetsåtgärder, som härvid böra iakttagas, och vilka bristfälligheter som böra avhjälpas, vill undertecknad här på förband mana vederbörande att se upp för följande bristfälligheter, ävensom i god tid avhjälpa desamma:

Eldstad jämte rökledning skall till alla delar vara så skyddad, att uppvärmning därav icke orsakar eldsvåda. Antändlig mellanfyllning får icke finnas på plats, vars avstånd från rökledningen underskrider 30 centimeter.

Eldstadsluckorna skola vara sådana, att de kunna hållas stängda under pågående eldning. Trägolv framför öppen eldstad skall på eu yta av minst 1,20x1,20 meter och framför annan eldstad på en yta minst 60x60 centimeter vara skyddat med ett lätt icke antändligt material, (x. plåt).

Eldstad som är bristfällig eller illa grundad, eller så oändamålsenligt konstruerad, att den rubbas och får sprickor, får icke användas förrän en grundlig reparation verkställts. Dessutom böra alla rökrör på vindar vara slammade (rappad).

Skorsten å en byggnad med pärttak bör resa sig minst 60 cm över den högsta takåsen.

Om bostadshus icke är försett med gårdsbrunn eller vattenledning bör en vattenfylld tunna jämte två brandämbaren alltid under den varma årstiden finnas i gården. Detsamma gäller, ifall brunnen är djup eller vattenfattig. I hus med eldstad och i varje hus med tak av pärtor eller av annat därmed jämförligt material, bör såframt det icke är helt litet, finnas en hållbar stege (med kex), som når minst en halv meter över takkanten samt, om taket är brant, en sådan takstege, att man utan fara kan röra sig på taket.

I hus med flere än 6 rum, bör finnas en pytsspruta. Detta gäller även skolor och föreningslokaler.

I skola, kommunalhem, och andra därmed jämförliga anstalter skola dörrar, som leda ut till det fria, med lätthet kunna öppnas på inre sidan utan nyckel och de skola öppna sig utåt. I dubbeldörrar bör även den andra dörrhalvan med lätthet kunna öppnas, och den får inte vara försedd med kantregel.

Askan ur eldstäderna får icke förvaras inne i byggnaden, utan utanför den på en säker plats.

I de anstalter, som ovan nämnts samt i byggnader med tre eller flere bostäder, bör finnas en eldfast och med lock försedd behållare, för förvaring av aska, förlagd till en tryggad plats.

På arbetsplatser, på vindar, i källare, på gårdsplaner o. s. v., få icke onödiga, lätt antändliga föremål förvaras.

Brandbesiktningsmyndighet kan föreskrivas, att ved-, trä-, varu- eller annat eldfarligt upplag skall flyttas från en plats, där de hotar omgivningen med påtaglig eldfara.

Vid mötes- och nöjestillfällen bör iakttagas, vad om dem särskilt stadgas, eller vad polismyndighet på förslag av brandchef föreskriver.

Om myndighet vid brandsyn eller annars observerar, att vederbörligen utfärdade föreskrifter icke iakttagas, har den enligt § 55 i brandlagen rätt att förbjuda användning av fara orsakande eldstad eller annat, som medför eldfara och att påbjuda, att bristfälligheten inom utsatt tid avhjälps.

Om förbudet eller påbudet icke efterföljes, har brandchefen enligt § 55 i brandlagen rätt att hos landshövdingen anhålla, att den tredskande vid vite ålägges därtill, eller att brandmyndighet förordnas att utföra arbetet på den försumliges bekostnad.

Dock har brandbesiktningsmyndighet rätt att bevilja undantag från ovannämnda bestämmelser, om förhållandena så kräva och brandtryggheten icke äventyras därigenom.

Vad brandbesiktning i övrigt beträffar, kommer närmare framdeles att kungöras.

Walter Hellman.


Österbottniska Posten, 14 april 1938, nr 15, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.


Läs mer:
Brandordningen i original.
(Inf. 2021-04-18.)

*     *     *

Kungörelse

Föreskrives brandsyn

vidtager den 16 maj inom Nykarleby landskommun med början i södra distriktet och fortsätter i Soklot, Kovjoki och Markby distrikt. Synen förrättas av brandchefen, biträdd av resp. distriktschef. Till synen böra samtliga såväl försäkrade som ofösäkrade bonings-, bagar-, tvätt- och badstugors eldstäder vara försatta i synglilt skick, över vilket allt protokoll föres, som tillkännagives.

Nykarleby den 5 maj 1938.

Walter Hellman.
Brandchef.


Österbottniska Posten, 13 maj 1938, nr 19, s. 4.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-04-18.)

*     *     *

Nykarleby.

Stadens brandskydd.

Den nya motorsprutan kan nu tagas i användning.

Som känt har den enda fullt effektiva brandsprutan i staden varit den i kraftverket installerade och med elektrisk kraft drivna sprutan. I sitt slag utmärkt har den såsom varande stationär blott den nackdelen att dess räckvidd är begränsad. Dess slang når icke stadens alla utkanter. Så t. ex. når den icke de närmast Kovjoki tull belägna gårdarna och i Nystaden ej längre än högst f. d. Björklundska gården. Norrut torde den räcka till Kuddnäs. Vintertid, då slangen kan utläggas över älvens is, når den seminariebyggnaderna o. gårdarna bakom dessa samt på östra stranden kommunalhemmet. Möjligheten att förlänga sprutans slang sammanhänger med omständigheter, för vilka det bleve för långt att här redogöra. Då effektiviteten hos de gamla hand-drivna sprutorna är synnerligen medelmåttlig, kan det hända att situationen således blivit rätt så kritisk, om eldsvåda inträffat utom den stationära brandsprutans räckvidd, t. ex. vid stadens frihem, eller om tvenne eller flere eldsvådor samtidigt uppstått.

Sistnämnda risker var isynnerhet att befara under vinterkriget 1939—1940, varför staden då beslöt att omedelbart anskaffa en transportabel motorspruta. Då denna emellertid ej hann anlända under det kriget pågick, annullerades tyvärr beställningen. Emellertid kvarstod, om ock ej i lika hög grad, de ovannämnda riskerna, och då brandöverinspektören, vicehäradshövd. Leo Pesonen år 1942 inspekterade stadens brandskydd, uttalade han också sina betänkligheter beträffande detta sakförhållande samt rekommenderade anskaffandet av en transportabel motorspruta. Även distriktsinspektören, brandchefen Finell i Vasa, har vid besök å orten uttalat sig i samma riktning.

I juni 1944 gav stadsfullmäktige i uppdrag åt stadsstyrelsen att på nytt beställa en transportabel motorspruta. Då Inrikesministeriet för städernas behov igångsatt en serietillverkning om c:a 100 st. transportabla motorbrandsprutor ansöktes om att få inköpa en sådan. Priset för en dylik uppgavs utgöra ca 160,000 mk, men skulle staten till Nykarleby stad överlåta densamma till 75,000 mk på villkor, att staden med densamma även skulle bistå landsorten vid eldsvådor.

Den 3 jan. detta år besiktigades och övertogs motorsprutan i Helsingfors för stadens räkning av stadsdirektören. Såsom biträdande expert ställde brandchefen vid Helsingfors brandkår sin motormästare till förfogande, och befanns sprutan i fullgott skick, vilket även konstaterades betr. utrustningen.

Motorsprutan med samtlig utrustning är sinnrikt inrymd i sluten vagn, monterad å en axel, försedd med bilringar. Vagnen är utrustad med en kopplingsanordning för bogsering efter person- eller lastbil. Motorsprutan består av l st. 28 HK bensinmotor, som direkt kopplad driver en brandpump av märket ”Jehu”. Försedd med c:a 150 m. hampslang giver pumpen 600—700 lit. i minuten. Slangen är av samma kopplingsdimensioner som den stationära brandsprutans slang och kan den sistnämnda alltså även förlängas med den nya slangen.

Pumpen med behöriga brandredskap kan snabbt uttagas från vagnen för aktion: tryck- och sugslangar, sugsil, munstycken, avgreningar, arbetsredskapsväska, en reservbensintank, ämbarspruta, brandämbaren, yxor, spadar, järnstörar och 1 brandlina. I slutet av januari anlände motorsprutan till Nykarleby i gott skick. Den har även här avprovats och visat sig arbeta klanderfritt.

Som bäst är arbetet i gång med att förse stadens bilar med nödiga bogseringsanordningar, behövliga för snabb transport av motorsprutan och kommer brandmanskapet efter att grundligt ha gjort sig förtroget med sprutan att företaga provutryckning i staden.

Som nämndes, kan staden stå även landsbygden till tjänst med den nya motorsprutan. Härvid blir dock frågan om vattentillgången den viktiga. Bebyggelsen längs älven ligger visserligen till stor, del så nära densamma, att sprutan kan matas därifrån, men vid eldsvådor som inträffa längre borta tömmer sprutan kanske ganska snart de brunnar, som ligger närmast olycksplatsen, åtminstone om eldsvådan är av större omfång. Där man på dylika platser är osäker om vattentillgången vore det därför allra säkrast att iordningsställa särskilda brandbrunnar med tillräckligt tilltagna dimensioner. Samma brunn kan naturligtvis, lämpligt placerad, betjäna ett större antal gårdar.


Österbottniska Posten, 23 februari 1945, nr 8, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-04-18.)



*     *     *

Kungörelse.

Husägarna
i Nykarleby stad

meddelas härmed, att enligt brandordningen är det mot vite förbjudet att i brandgränd eller portgång upplagra något slag av gods. Aska och kol, som tages ur eldstäder, må icke förvaras inomhus utan utomhus i brandsäkert med lock försett kärl, som uppställes å skyddat ställe.

Magistraten.       



Allmänheten

meddelas härmed, att vid eldsvåda gives från kraftverket brandalarm med sirenen på följande sätt:
     Vid eldsvåda i staden gives med sirenen 6—7 korta signaler, liksom tidigare vid luftlarm;
     vid eldsvåda utom staden gives med sirenen 3 långa signaler om 30 sek. ljud och 30 sek. paus.
     Varje måndag kl. 12 avprovas sirenen med en låg kort signal.

Brandchefen.       

 

Alla de som har något från brandkåren utkvitterat eller i förvar, bör med det snaraste inlämna det till undertecknad.

W. Hellund.       
Brandchef.
         


Österbottniska Posten, 1 juni 1945, nr 22, s. 4.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-04-18.)

*     *     *

Kungörelser.

Brandmän i Nykarleby
landskommun!

Instruktion för brandmanskap hålles å följande tider o. ställen:
     I Markby söndagen den 14. 4. kl. 14 (2) vid ungdomslokalen.
     I Soklot tisdagen den 16.4. kl. 19 (7) vid sprutan i Storbyn.
     I Forsby onsdagen den 17. 4. kl. 19 vid sprutan N:o 10.
     I Kyrkoby onsdagen den 24.4. kl. 19 vid sprutan N:o 12 (Lånemagasinet).
     I Ytterjeppo fredagen d. 26. 4. kl. 19 vid östra sidans mangelhus.
     I Kovjoki söndagen den 28. 4, kl. 14 vid sprutan hos L. Högdahl.
     Mangrant upp vid nämnda tillfällen.

Brandchefen.     


Österbottniska Posten, 12 april 1946, nr 15, s. 4.
Nationalbibliotekets digitala samlingar. I samma nummer.
(Inf. 2021-04-18.)

*     *     *

Tre brandkårer
övade i Nykarleby

Klockan 19.55 ljöd brandalarmet i Nykarleby på torsdagskvällen. Strax efteråt körde brandbilarna i rasande fart genom staden med sirenerna påslagna. En eldsvåda hade uppstått i snickeriet vid Kovjokivägen, den höll på att sprida sig till den intilliggande skogen och hotade det nybyggda egnahemsområdet i närheten.

Denna gång var det dock inte på allvar utan frågan om en brandövning inom Nykarleby släckningsdistrikt.

Övningen var en avslutning på en skogsbrandssläckningskurs som har pågått under fyra kvällar. Finlands svenska brandvärnsförbund har tilldelat Svenska Österbottens brandkårsförbund denna kurs, som har ambulerat mellan olika släckningsdistrikt och alltså nu nått Nykarleby. Som kursledare har brandmästare Bror Hanstén från Jakobstad fungerat och föreläsningar har också hållits av brandchef Rolf Backman och vicebrandschef Reino Tallbäck. Kursen har bl.a. behandlat nya lagar och paragrafer, brandvärnets organisation, släckningsarbetets metodik och taktik, kartövningar, grupparbeten, radiokommunikation osv. På torsdagen sattes brandkåren på prov.

Jeppo och Munsala kårer alarmerades fem minuter tidigare än stadens brandkår, för att de, som hade längre vägsträcka skulle ha en chans att hinna till platsen ungefär samtidigt som de övriga, berättar Backman.

Tack vare att även JT informerades fem minuter innan larmet gick, hann jag dit för att se hur det hela avlöpte ända från början. Rökbomber skulle tändas på platsen strax innan brandbilarna kom. Det hängde verkligen på sekunderna, för när jag såg den första brandbilen uppe på backkrönet hade man ännu inte lyckats få fyr på bomberna.

Därefter skede allt snabbt. Tjock rök började välla fram, brandbilarna anlände en efter en, Tallbäck gav snabba order och på en kort stund hade man vatten i slangarna och var fullt sysselsatta med att bekämpa ”elden”. Efter en halv timme var det hela över, och Backman gav vitsordet berömligt.

— Jag har ingenting att anmärka på ledningen, säger han, samarbetet mellan polisen och brandkåren fungerade klanderfritt.



Utryckning
på  riktigt

På fredagskvällen fick brandkåren i Nykarleby rycka ut på riktigt. Det var i Socklot som en mindre gräsbrand hade uppstått. Brandkåren lyckades snabbt få branden under kontroll.



Jakobstads Tidning den 24 april 1976.
Margite Enlund tillhandahöll
(Inf. 2021-05-10.)

*     *     *

Brandchefer i staden

1882    
1890*   V. K. E. Wichmann (*= början av 1890-talet)
1917   Armas Hildén (ordförande)
      Alfons Marklund
1938    

Karl Nyberg

Karl Nyberg beviljades förhöjt arvodestillägg. ÖP 23/12 1938.

1939     Bertel Olson. (Vice: W. Hellund.)
1941    

Brandchef skulle tillsättas. ÖP 28 februari 1941.

  1957 E. Ahinko: Österbottniska Posten lördagen den 28 december 1957, referat från stadsstyrelsens sammanträde:

Brandchef E. Ahinko hade anhållit om befrielse från sin befattning och detta beviljades. Till hans efterträdare valdes arbetsledare Sven Lillbroända som tillträder brandchefsposten den 1 januari 1958.

1958   Sven Lillbroända
    Reino Tallbäck?
    Rolf Backman
    Gunnar Backlund
     





Brandchefer i landskommunen

1935     Gregori [?] Aminoff
  1940 Jakob Hellman
    1955 Runar Törnqvist (släckningschefer)
      Birger Fredriksson


(Inf. 2021-04-18.)



Österbottniska Posten, den 31 mars 1939, nr 13, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.


Läs mer:
Bränder.
Brandkårshuset och Nykarleby frivilliga brandkår i kapitlet Fakta.
Fler artiklar och notiser ur Österbottniska Posten.
(Inf. 2021-04-18, rev. 2021-09-16 .)

*     *     *

 


Österbottniska Posten, 1 juni 1945, nr 22, s. 4.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-04-18.)

*     *     *

 



(Inf. 2021-04-18.)