Temanummer om Nykarleby
med anledning av
Finlands Svenska Ungdomsförbunds
sammankomst
22–23 maj 1968

Text och bilder Inger Luoma

Nybyggen förvandlar Nykarleby

KYRKAN OCH BRON har genom tiderna varit den vy man förknippat med Nykarleby och är det naturligtvis än. Men nya silhuetter har dykt upp. Vattentornet t. ex. bokstavligen som en svamp ur jorden, våningshusen längs esplanaden som i dag är permanentbelagd och den elegantaste genomfartsgata vi sett på länge. Dammen har höjts och forsens brus är vid högvatten mer påtagligt än förr.

FÖRTROLLNINGEN som enligt sägnen vilat över Nykarleby i trehundra år är bruten. Stadsborna märker det kanske bäst i att allt flera stadsdelar ansluts till vatten och avloppsnätet t. ex. och gatorna förbättras medan de genomresande märker det på våningshusen med nya fina affärer som plötsligt förändrat stadsbilden helt i de centrala delarna. Många sörjer de gamla husen. De ansågs pittoreska, men faktum är att de knappast representerade något antikvärde, i synnerhet som de ofta var illa underhållna.

ÄVEN NYKARLEBYBON vill bo varmt och bekvämt och många gör det också, i dag. Förutom våningshusen byggs det moderna egnahemshus på flera områden. En byggnadsordning för staden antogs 1963 och i fjol blev den nya stadsplanen slutligt fastställd. Högsta husen i staden blir två femvånings punkthus av vilka det ena i dagarna är under vattentak. Det andra är planerat att byggas på tomten invid.

NYKARLEBY BYTER ansikte liksom gatubilden ändrar i dessa dagar då de hundratals färgglada skolungdomarna i kort-kort reser hem och sommargästerna kommer — i sandaler och stora hattar.

MAN KAN INTE tala om Nykarleby utan att samtidigt tala om Nykarleby landskommun. De båda är bokstavligt talat så inflätade i varandra att man ofta står med en fot i var socken. FSU:arna som i dag välkomnas till nejden kommer minsann att lägga märke till detta. Under förhandlingarna på Juthbacka är man på landskommunens mark och under tillställningarna i ungdomsgården är man i staden. Värdföreningen NUFS har medlemmar på båda sidan av gränsen osv.

AKTUELLA GLIMTAR från Nykarlebynejden på insidorna.

Det är omöjligt att hitta någonting i Nykarleby som skulle sträva högre mot skyn än vattentornet. Men, kameran ljuger aldrig . . . Bröderna Jan-Erik och Christer Marklund samt Carl-Gustav Henriksson leker titt-ut runt Lybeck.
[Familjen Marklund emigrerade till Sverige och familjen Henriksson till Kanada. C-G kom dock tillbaka.]

I annonsen för danser både onsdags- och torsdagskväll kan man läsa om bland annat talangjakt. Förstoring.

Värt att se

Sevärd är väl hela bygden och chans att se den har man också från det främsta utflyktsmålet i nejden, vattentornet. Därifrån får man en överblick över de s.k. sevärdheterna i nejden. Här följer några av dem.

Topelius barndomshem Kuddnäs och Topeliparken, Floraparken, Fåfängan kallad, strax ovanför dammen, Nykarleby museum ett verk av Josef Herler. Vidare finns ett tjusigt fiskeläge vid Grisselön i Socklot med Hällgrunds fyr [egentligen båk för den har ingen ljusanordning] utanför samt Juthas monumentet och slagfältet.

Nykarleby, Munsala och Jeppo kyrkor är alla nyrestaurerade. Seminariet med sin trädgård och folkhögskolan bör man väl också ha åtminstone skymtat under ett Nykarleby-besök. Åstranden nedanför Juthbacka semesterhem är också en vacker plats och naturligtvis finns det fler. Informationskansliet kan säkert ge tips om andra platser för den som är intresserad.

Seminariet måste ersättas
spontant krav i Nykarleby

VI MÅSTE få någonting i stället. Det är den spontana reaktionen i Nykarleby när det gäller seminariets flyttning från orten.

DET ÄR KLART att förlusten av seminariet medför ett betydande inkomstbortfall för oss säger stadsdirektör Ernest Eklund, men vi frågar oss inte vad det skall bli av oss sedan utan vi frågar vad får vi i stället.

Seminariebyggnaderna är nybyggda och det är orimligt att tänka att de skall stå oanvända.

Vi har fått löfte om att få någonting i stället för seminariet och vi ger oss inte utan kamp.

Beslutsamheten i orden är typiska för stadsdirektören i Nykarleby. Det är han som väckt staden ur dess törnrosaslummer och han driver energiskt och, där det fordras, med stor diplomati frågorna vidare sedan de en gång är väckta. Han nöter gärna trapporna i riksdagshus och ministerier om det finns en chans att få ett förord eller ett löfte.

Inte utan stolthet över utvecklingen berättar han att det i dag är fyra byggnadsföretag som konkurrerar om tomterna i staden. Bostadsbyggandet, säger han är grunden till utvecklingen. Utan moderna bostäder att erbjuda åt folk som kastar sina blickar på orten kommer man ingenstans.

— På åtta år har befolkningen ökat med trettio procent och staden torde nu ha lämnat platsen som Finlands minsta stad åt Kaskö.

Lagstiftningen försvårar

I stadens eget byggnadsprogram är ett skolhus för den mellankommunala Medborgar- och mellanskolan det mest aktuella. Herr Eklund berättat om de svårigheter städer och landskommuner har enligt den nuvarande lagstiftningen att samarbeta. Kommunerna får statsbidrag som om de byggde skolan ensamma, men lånen är det däremot osäkert med. Detta har gjort kommunerna tveksamma, men ansökan om bidrag och lån ligger dock inne för att man ska kunna börja bygget i höst.

Ett avloppsreningsverk är också en aktuell sak för staden och eventuellt kommer man att bygga det i samarbete med landskommunen. [Det förverkligades först 1974.]

Ungdomssatsning

Stadsdir. Eklund vill att Nykarleby skall vara en stad där ungdomen trivs och man har också satsat en hel del pengar på den saken. Närmare 90.000 mark plus tomten har staden satsat i den nya idrotts- och ungdomsgården, ett projekt som landskommunen också varit med om. 40.000 mark finns upptaget för Arbetarinstitutet i budgeten, men av den summan betalar staten naturligtvis en hel del. Också Jeppo och Nykarleby landskommun är med i Arbetarinstitutet, som utvecklats mycket under de år det verkat.

Under 1966 anslogs för kulturell och idrottslig ungdomsverksamhet 45 mark per innevånare. I fjol var siffran 33 mk och i årets budget är den 25 mark. Minskningen beror på att idrotts- och ungdomsgården nu är färdig.

Svårigheten för unga att få jobb i Nykarleby diskuteras mycket. Ernest Eklund vill för sin del framhålla att de yrkesutbildade ungdomarna har större möjligheter till arbete på orten. Naturligtvis är yrkesområdena och valmöjligheterna få, men ändå. Affärer och företag har ofta svårt att få yrkesfolk.

Turist- och fritidsmedvetandet har vaknat också i Nykarleby. En rätt stor hop sommargäster kommer varje år till staden och skärgården utanför. Villabebyggelsen längs stränderna har varit mer eller mindre vild och när staden ingrep för tio år sedan, var det redan för sent. Strandremsorna på fastlandet var upptagna av villor.

Emellertid har man reserverat ett fritidsområde vid Andrasjön, fyra kilometer väster om staden. Herr Eklund berättar att området är för litet och att man försöker freda området söder om bryggan. Med muddring skulle man där få en idealisk strand.

— Det är bara frågan om hur mycket pengar vi har råd att satsa, säger stadsdir. Eklund. En båthamn finns på pappret och borde byggas, men den kommer att kosta mycket pengar. En trampolin för simskolorna måste byggas ut. Några pengar finns ännu inte anslagna.

Stadsdir. Ernest Eklund.

Muddring ger ökad fallhöjd

En muddring av älven från mynningen och upp till kraftverket är planerad och frågan är just nu hos vattendomstolen. Kostnadsförslaget slutar på 480.000 mark. Stadens intresse för företaget beror på fallhöjden vid dammen skulle öka med 60 cm, men samtidigt kunde båtägarna ta sina båtar ända in till staden i stället för att lämna dem vid Nålörn som man nu gör.

Ernest Eklund engagerar sig djupt i skeendet i sin lilla stad vid älven. Han erkänner att det för hans del började som en utmaning. Nykarleby-bon är försiktig av sig och det tog ett tag innan utvecklingsvågen grep omkring sig. Varje framsteg blev emellertid en sporre till nya försök och till sist var stadsdirektören så ett med sin stad som en stadsdirektör bara kan bli. Han trivdes.

— Vi skall vara optimister, säger han bestämt. Nykarleby skall gå från klarhet till klarhet.

DET ÄR KLART att vi har långtidsplanering, säger stadsfullmäktiges ordförande i Nykarleby lektor Kurt Lobbas. Alla stora projekt som vatten- och avloppsnätet, reningsverket, gatuförbättringarna, utbyggnaden av kraftverket och skolbyggandet är inordnade i en plan på lång sikt. Staden är inte den blindbock det nyss presenterade SU-programmet vill göra den till, betonar han.

Den klassiska nykarlebybilden, älven, bron och kyrkan med ett välkommen till Nykarleby. Infälld fmgeordf. lektor Kurt Lobbas. [Skylten i färg.]

Men lektor Lobbas gläds åt den unga aktiviteten. SU-uppropet är ett utmärkt komplement till det program SFP-avdelningen ämnar ge offentlighet åt i höst, säger han.

Fullmäktigeförsamlingen i Nykarleby är inte så ungdomlig, till åldern räknat.

— Men än har vi inte mossa på näsan påpekar lektor Lobbas, som anser att en samverkan mellan de yngre och de äldre även på det kommunala planet är det bästa.

Skolfrågorna står främst på dagordningen i Nykarleby just nu. En kommunal mellanskola skall starta till hösten, men har inget tak över huvudet. Ett gymnasium har nyligen inrättats vid den privata samskolan.

— Det måste bli två skolor under en övergångstid, anser lektor Lobbas. Den privata samskolan kan inte bara upphöra. Då får man inga kompetenta lärare till gymnasiet. Där kommer också en del krångliga juridiska frågor in i bilden. Det hela är mycket komplicerat, men lektor Lobbas är säker på att problemet skall kunna lösas på ett tillfredsställande sätt.

Lektor Lobbas pekar på den utveckling som skett i nejden de senaste 10—20 åren. Han förmodar att den unga generationens nya syn på samhällsfrågorna har bidragit mycket till denna positiva utveckling. En större vidsyn och förståelse för andras krav präglar denna samhällssyn.

Dammen och kraftverket är företag som staden har mycket glädje av, understryker lektor Lobbas. Utvecklingen går ju mot större behov av elström och en utbyggnad är planerad. Ärendet ligger i länsstyrelsen, men koncessionen är klar. En nackdel med dammhöjningen är att man på en hel del ställen, bland annat i Fåfängan, måste bygga vallar för att inte vissa områden skall läggas under vatten.

Kraftverket är en god inkomstkälla för staden. Nettot har under den tid ledningsnätet utbyggts varit mindre, men investeringen kommer ju att ge utdelning i framtiden. Dessutom är kraftverket en god arbetsgivare som förutom dejourpersonalen sysselsätter en hel del montörer och linjearbetare.

En satsning som i tiden närapå vägdes på guldvåg har i dag visat sig vara alldeles riktig. Med en röst till godo vid voteringen beslöt fullmäktige för några år sedan att inreda ett kafé i vattentornet och installera en hiss. Många tvivlade på företaget, men i dag kan de som talade för projektet då, verkligen vara nöjda med utvecklingen. Hissen är betald för länge sedan och själva vattentornet kommer kanske också att betalas med hyror och hissavgifter — en vacker dag.

Vattentornet och Panorama hör till nejdens bästa turistattraktioner, därom vittnar besökssiffrorna.

— I denna flacka landsdel vill vi uppåt, säger lektor Lobbas. Inte ens ett nytt torn t. ex. i Jakobstad kan väl konkurrera ut vårt, därför att här finns så få utsiktspunkter och turisten vill se allt.

Fullmäktigeordföranden tror på en hoppfull framtid för staden och bygden. De problem vi har är bara naturliga, säger han, och med samarbete skall vi lösa dem.

Skolcentralisering i landskommunen
'Ingen snubblar på sockengränsen'

ÄNNU HAR ingen snubblat på gränsen mellan Nykarleby stad och landskommun. Detta säger ordföranden för kommunalstyrelsen i landskommunen Eliel Eng, som själv bor så nära den geografiska gränsen som man bara kan komma. Många ortsbor vet inte ens var den gränsen går och när det gäller samarbetet existerar det snart inga gränser.

— Vi behöver varandra i vår tid, konstaterar Eliel Eng. I synnerhet vi som är små.

Också landskommunen försöker locka till sig nya företag. Man förlorade en industri, Fiskars, för snart ett år sedan och ännu står husen oanvända. Säkert kommer det något företag dit ännu, tror herr Eng, men beklagar att pausen blev så lång. Alla metallyrkesmän har sökt sig till andra orter och även till annat jobb.

Billig tomtmark och hjälp med vägar, brunnar och dylikt erbjuder landskommunen, inom vars gränser minknäringen är den största inkomst- och arbetsgivaren.

Några möjligheter att erbjuda billig ström har inte landskommunen. Kraftverket är stadens och staden bestämmer priserna.

Skolfrågorna och vattenförsörjningen är de mest aktuella frågorna i landskommunen just nu. I Kovjoki har man vatten i tillräckliga mängder för att tillgodose hela kommunen, utom Markby som redan har frågan ordnad. Även en del av Pedersöre inryms i planen. Om allt går enligt planerna kommer kovjokiborna att kunna skruva på sina vattenkranar om ett år och sedan sker utbyggnaden småningom.

Herr Eng pekar på det faktum att kommunens fäder enhälligt gick med i idrotts- och ungdomsgården från början som ett tecken på den framåtanda som råder. Han menar att kommunen är ungdomsvänlig.

Två nya skolor finns

Frågan om en långt gående centralisering av folkskoleväsendet i kommunen kommer upp vid nästa fullmäktigemöte, berättar kommunalsekreterare Sigvald Blomqvist. Det finns två nya skolor och det är på förslag att den i Ytterjeppo skulle bli hemvist för de lägre klasserna och den i Socklot för de högre. I Kovjoki finns det emellertid tillräckligt med elever för att ha två lärare och man vill ogärna avstå från sin skola. Frågan är då om man skall centralisera med eller utan Kovjoki.

Också den kommunala mellanskolan är ju aktuell, men den planen drivs av staden, som skall bygga huset.

Ett fritidsområde på Sandön diskuteras just nu och fullmäktigeförsamlingen ska på ort och ställe se på området. Om platsen visar sig lämplig skall den röjas upp och en väg skall byggas ut. Man tror att sandstranden på området skall bli fin med muddring och röjning.

Ett fågelreservat på Bådan är det också tal om. Enligt experter är fågellivet där ovanligt rikt och man hoppas få området fredat.

En åtgärd som kommer att glädja åtminstone busschaufförerna har företagits nyligen. Ett parkeringsområde har iordningställts vid Juthas-monumentet, där det förut var så trångt att turistbussarna måste köra ända till Ytterjeppo för att svänga sina fordon.

Tillsammans med staden har man gett anslag för byggande av campingstugor vid Juthbacka. Semesterhemmet ligger på landskommunens område, men staden drar naturligtvis stor nytta av anläggningen.

Också Sigvald Blomqvist betonar vikten av ett utvecklat samarbete i en bygd med små kommuner. Och Nykarlebynejden, dit ju också Munsala och Jeppo hör, föregår med gott exempel på det området.

I ungdomsgårdens festsal spexar Sigvald Blomqvist, Bror Åström och Sol-Britt Smeds runt en testcykel, men senare blev det städtalko utanför inför FSU-samlingen.

Visst är staden industrivänlig
      men servicen bristfällig ännu

NYKARLEBY är en industrivänlig stad. På den punkten understöds stadens fäder som det verkar, helhjärtat av de företagare som arbetar i staden. Att sedan ortens litenhet medför olägenheter, som t. ex. bristande servicemöjligheter från affärernas sida, är en annan sak. Affärerna kan naturligtvis Inte hålla tillräckligt stora lager, men Jakobstad ligger nära och till Vasa kan man också vända sig.

Bevis på stadens företagsvänlighet är t. ex:

• Flera tomtområden kan anvisas till billigt pris. Arrendeavgiften är symbolisk, en mark per hektar.
• Billig elström och möjlighet att få nattström.
• Lågt skattörespris.

Staden gör verkligen vad den kan, försäkrar dir. Sven Nyman och kontorschef Lars Strandvall vid Prevex. Företaget, som tillverkar plastartiklar, allt från slangar till blomkrukor och tårtförpackningar, sysselsätter 42 personer just nu. Toppen har legat vid 50, men en viss rationalisering har företagits vilket har minskat behovet av arbetskraft något.

Prevex bor mycket trångt. Man hyr lokaler på fyra ställen runt om i staden och en utbyggnad är nämligen aktuell.

— Har ni tänkt på att flytta härifrån?

— Nej, säger Sven Nyman bestämt. Vi är för fast rotade här för att överge staden.

Han medger dock villigt att det har sina svårigheter att driva ett företag på en så liten ort. Det är på servicen det brister men eftersom Jakobstad finns på så nära håll går det.

Transporterna är det däremot inget problem med. Långtradarna och järnvägens bilar kör regelbundet och transporterna är rätt snabba.

— Billigare arbetskraft än på större ställen, anser dock Prevex-ledningen inte att man kan få i Nykarleby, snarare tvärtom. Man skolar själv upp sin personal och under den första tiden är förtjänsten förstås inte så stor. Medeltimförtjänsten ligger mellan 3 mark och 3:10.

— Nej inte vill jag avråda någon företagare från att slå sig ned i Nykarleby, försäkrar Sven Nyman. Det är klart att det finns bättre platser, men ändå.

Prevex har högsäsong just nu och företagsledningen tror på en framtid i Nykarleby.

Glassfabrikanterna kan inte samsas om en modell på plastkartongen. Två olika tillverkas av Prevex. På bilden demonstrerar dir. Sven Nyman och kontorschef Strandvall en modell.

Ont om
snickare

Rätt nöjd med företagets tillvaro i Nykarleby är också Nykarleby båtvarv, som utvecklats till en betydande industri med såväl plast- som träbåtar i produktionen, beställningsarbeten görs också och ett hörn i fabrikshallen fylls helt av en stor motorkryssare, som inreds för sjöscouterna i Vasa.

— Arbetskraft till träbåtsproduktionen har det varit svart att få på orten, berättar företagets försäljare Sven Markkula. Ägaren Sune Storbjörk har haft vinterns strama penningläge som största bekymmer. Detta medförde att man under lågsäsongen inte hade möjlighet att tillverka båtar på lager till den högsäsong som råder nu. Företaget har förgreningar också i Nykarleby landskommun genom att en båtbyggare i Ytterjeppo [en i Jeppo] bygder skrov och vidare utnyttjas också ett båtbyggeri i Åminne.

— Visst måste man flänga runt för att få material som skruvar, bultar och båtbeslag, säger herr Markkula. Det mesta beställs direkt från fabrik, men när lagret tar slut blir det att ta en och ibland två trippar om dagen till Jakobstad. Det är nackdelen med småstaden.

Men med staden och dess inställning till industrin är man tillfreds.

Första punkthuset
följs av ett till

Stadens första punkthus, fem våningar högt, bygger byggnadsfirman Tor Ågren, ny som företagare i staden.

Också byggmästare Tor Ågren Intygar Nykarlebyfädernas företagsvänlighet. Man har hittills på allt sätt försökt att samarbeta och underlätta arbetet för företaget. Arbetskraft har det funnits mer än tillräckligt. I början var väl jobbarna ovana vid det rationella sätt på vilket Tor Ågren bygger, men numera löper det rätt bra. Byggnadsfirman, som har arbetsplatser också i Oravais och Ylistaro, sysselsätter i Nykarleby 36 man. Men huset är i dagarna under tak och arbetsstyrkan kommer småningom att minskas.

Tor Ågren har också svårigheter med materialanskaffning och dylikt. Dock försöker han så långt det går anlita stadens affärer och detta är möjligt om man är ute i god tid med sina beställningar.

— Men telefonera det skall man ha gott om tid för att kunna göra från Nykarleby, säger Tor Ågren. Ett helsingforssamtal kan man få sitta och vänta på en halv dag och det är det besvärligaste. Nykarleby är högkvarter för firmans byggande och löner och dylikt sköts här, men skall man ringa till andra delar av landet är det bäst att göra det från Oravais där man har direktförbindelse.

Ett bevis för att Tor Ågren och hans företag trivs i Nykarleby är väl att han i dagarna köpt tomten intill byggnadsplatsen och kommer så småningom att uppföra stadens andra punkthus i fem våningar på tomten.

När? Ja, det beror på utvecklingen sedan indexdepositionerna slopas. Investerar spararna sina pengar i byggnadsverksamheten Inom nejden eller tar statsobligationerna hand om alla medel? Svaret på den frågan är tillika svaret på frågan om hur snabbt byggnadsverksamheten i Nykarleby kan utvidgas, säger Tor Ågren.

Byggmästare Tor Ågren, ny företagare i staden.

[Ågren byggde också det sista våningshuset vid esplanadens norra ände och radhuset Ängsbrinken.]

Minknäringen
dominerar

Minknäringen spelar stor roll i Nykarlebynejden. Flera stora farmare sysselsätter en hel del folk.

— För ett minkföretag spelar det egentligen ingen roll om orten är liten eller stor, säger Bo Sjöholm, delägare i Bröderna Sjöholms minkfarm med anläggningar både i staden och i landskommunen. Maten körs i alla fall långa vägar.

Bo Sjöholm menar att Nykarlebynejden är en lika bra plats som någon annan att driva minkfarm på.

Valpningstiden är snart över i minkfarmarna och farmarna kan småningom få överblick över resultatet. Man tror att det har gåt rätt bra och med den ljusare marknadssituationer som nu syns komma är man optimistisk. Dock har de svåra tiderna tagit många nya farmare på knä

— Här i nejden har det inte varit så farligt, säger Bo. De flesta är gamla i gamet och har god kvalitet på sina skinn. Det är främst de ovana minkodlarna med svag ekonomi som tvingats sluta.

Andelsringen. Blomströms Uraffär. Snabbtransport B. Backlund.
Kovjoki Kvarn o. Såg

Tiotusen har Nykarleby
som naturligt centrum

ETT NATURLIGT CENTRUM för närmare tiotusen personer är Nykarleby stad. Tillsammans med de omgivande landskommunerna Munsala, Jeppo och Nykarleby landskommun ger skolungdomarna på vintern och sommargästerna på sommaren stadens ca femtio affärer möjlighet att leva. Serviceställena har ökat kraftigt de senaste åren, kanske t.o.m. för kraftigt för att alla skall löna sig.

— Samarbetet mellan kommunerna har utvecklats mycket i positiv riktning, berättar stadsdirektör Ernest Eklund. För tio år sedan kunde vi inte ens förvara våra brandbilar i samma skjul, nu har vi nästan allt gemensamt och samarbetet vidgas allt mer.

Inför den omdiskuterade kommunreformen [som gjordes 1975] är det bara ekonomiska detaljer som är olösta för Nykarlebynejdens del. Och så förstas frågan om det skall bli en stad eller en landskommun. Oravais vill ansluta sig till nejden, men det vill däremot inte samhällsplanerarna.

I HÖGSTA KLASSEN

I HÖGSTA bärighetsklassen, klass tio, har Nykarleby placerats vid den nyligen företagna förmögenhetsklassificeringen. Bara två städer till i Finland är i samma klass. Helsingfors och Nådendal.

DETTA BETYDER att Nykarlebyborna i medeltal har goda inkomster. Anledningarna till denna skenbara förmögenhet är naturligtvis många. Staden har få industriarbetare medan t. ex. en pensionerad folkskollärare betalar skatt som tre bönder.

DETTA BERÄTTAR stadsdir. Eklund som dock anser att beräkningarna kanske borde revideras. Det har nämligen sagts att klassificeringsbestämmelserna borde innehålla en faktor för ortens litenhet också för att vara någorlunda rättvisa. Ännu har klassificeringen ingen inverkan, men det är meningen att statsbidragen skall följa bärighetsklasserna när systemet sätts i funktion.